HISTORIA, HÅRDROCK OCH HELSINGFORS

Efter att ha vuxit upp i lilla byn Snappertuna i Raseborg drog storleken, valmöjligheterna och musikutbudet Martin Pettersson till Helsingfors.

– Jag har alltid tänkt mig att jag ska studera i Helsingfors, säger Martin som studerar historia på svenska. Med det blev verklighet först under Martins andra studieår. Första studieåret gick av stapeln vid Åbo Akademi där Martin trivdes bra, men han kunde inte släppa tanken på att studera i Helsingfors. Så han sökte på nytt till Uni och blev antagen.

Nu är Martin inne på sitt tredje studieår i Helsingfors och har just inlett magisterstudierna. Orsaken till att Martin började studera just historia är bekant för många. Han hade en bra historielärare som väckte hans intresse för ämnet. Men det starkaste minnet av historieintresset är från barndomen då Martin läste Bamsetidningar och Bamse och tidsmaskinen gjorde ett starkt intryck. Martin tyckte att tanken på att resa tillbaka i tiden och uppleva helt annorlunda världar var jättehäftig.


– Historia fascinerar mig för att jag vill förstå människans och samhällets utveckling. För att förstå dagens tid måste man förstå historian. Jag är också mycket intresserad av hur man använder sig av alternativt missbrukar historian för att uppnå olika mål i dag, berättar Martin. Historia har gett en djupare förståelse för dagens värld.

När Martin inledde studierna ville han bli lärare i historia och samhällslära. Han hade tidigare vikarierat i skolor och tyckte om det. Därför har han också studerat både nationalekonomi och statskunskap vid Uni. Men att bli lärare är inte längre Martins huvudplan.

– Jag vet inte exakt vad jag vill jobba med. Jag tycker väldigt mycket om och är bra på att skriva. Jag skulle gärna skriva skönlitterärt.

Vid sidan om studierna jobbar Martin som guide på museer. Trots att jobbet är givande och ger möjligheten att ge besökare aha-upplevelser, tror Martin inte att han kommer att jobba på museer hela livet.

–Min filosofi är att saker löser sig. Jag tror inte att någon i min generation förväntar sig att få ett tillsvidarejobb där man jobbar resten av livet. Arbetsmarknaden har förändrats så mycket att jag förväntar mig era tidsbundna kontrakt och att man måste skapa sina egna jobb. Jag kan också tänka mig någon form av företagande. Historia ska man studera främst för att man är intresserad av själva ämnet, säger Martin.

Om det inte fanns några realiteter att beakta skulle Martin vilja vara författare.

– Jag skulle skriva skönlitterärt, klä mig i basker, sitta på caféer och filosofera och gå på teater, säger Martin med glimten i ögat.

Historia finns som ett helt svenskspråkigt ämne både som kandidat- och magisterstudier vid Uni. Martin har ändå läst en hel del kurser på finska och engelska, för då är valmöjligheterna fler.


– Jag har bara talat svenska hemma, men klarat mig bra ändå. Det märks att det främst är tvåspråkiga personer från huvudstadsregionen som studerar här. Men jag skulle uppmuntra alla svenskspråkiga studerande att kliva ur sin bekvämlighetszon och våga kasta in sig i en tvåspråkig miljö.

Martin upplever att all väsentlig information finns på svenska. Dessutom skriver han alla tentamenssvar på svenska oberoende av vilket språk själva kursen går på. Ungefär tio personer per år antas till historia på svenska och de svenskspråkiga blir ett tajt gäng. Den svenskspråkiga ämnesföreningen för historia Historicus var också väldigt viktig för Martin till en början. Senare när studier och museijobb tagit upp allt mer av tiden har han prioriterat ett annat intresseområde; hårdrocken. Också för det här har Martin hittat sitt sammanhang vid Helsingfors universitet, nämligen intresseföreningen Hyrmy, metallens och hårdrockens vänner där Martin sitter med i styrelsen.

Vurmen för Helsingfors, fascinationen för historia och intresset för hårdrock kombineras i Martins studier vid Helsingfors universitet.

 

Läs mer om utbildningsprogrammet i historia.

Läs mer om: Undervisning & studier