Susanna Ginman studerade journalistik vid Soc&kom 1979-1984. Vad hände sen? I dag jobbar hon på Hufvudstadsbladet som ledarskribent och chef för Opinionsredaktionen.

Vad gjorde du när du blev färdig med studierna?

Jag började redan före jag var färdig jobba på Yle – Aktuellt, TV-nytt, OBS, och ett program som hette Republikens affärer.

Exempel på jobb du har haft

Jag arbetade på Yle från början av 80-talet till våren 2012 med olika uppdrag – reporter, programvärd, politisk reporter, nyhetschef, chef för politik och ekonomi på Svenska Yles nyheter, redaktionschef för Svenska Yles nyheter. Åren 1993-95 vikarierade jag som lärare i journalistik på Soc&kom.

Berätta om ditt nuvarande jobb

Jag skriver ledare i HBL och fungerar som chef eller förman för opinionsredaktionen – alltså de två övriga ledarskribenterna och debattredaktören. Jag har också ett litet finger med i planeringen av politik och samhälle på HBL.

Ledartexter avviker från andra journalistiska texter, i ledarna definieras en tidnings egen opinion i olika frågor. Jag skriver mycket om politik, Svenskfinland, vård, utbildning men också om Norden och globala frågor.

Hur har dina studier vid Soc&kom stött din karriär?

Journalistutbildningen var min väg in i journalistiken, så studierna vid Soc&kom har betytt väldigt mycket.

Vad är det viktigaste du tagit med dig från din tid på Soc&kom?

Det är svårt att beskriva vad som har varit det viktigaste. Grunden för min yrkesidentitet, som är väldigt viktig för mig, lades vid Soc&kom. Men också studentkårsverksamheten var viktig och samarbetet med dem som studerade sociala frågor och förvaltning. Och givetvis de andra journalistikstudenterna, som i hög grad blev mina kolleger. Jag satt också med i direktionen som studentkårens representant, på den tiden var Soc&kom ännu inte en del av Helsingfors universitet.

Bästa studieminnet från Soc&kom?

Min kollega Jan-Erik Andelin påminde mig om en strejk jag organiserade på journalistiklinjen. Själv minns jag inte alls det. Jag tror att mitt bästa minne är alla människor jag lärde känna, inte bara mina journalistkollegor utan också de de som gick på andra linjer. Även om jag har kontakt med få av dem i dag, minns jag många fina människor.