Risgrynsgröten och mandeln som någon lycklig hittar på sin tallrik hör till den finska julen. Traditionen förtäljer att den som får mandeln står i tur att gifta sig.
Men hur har mandeln hamnat i grötgrytan? Förklaringen hittas i antikens Rom och midvinterfestligheterna, saturnalierna, som firades till guden Saturnus ära, berättar rysk-kanadensiska Alexandra ”Sasha” Grigorieva, matexpert och latinist som arbetar vid Forskarkollegium.
Saturnalierna vände upp och ner på världen för en vecka: man valde en falsk kung och herrefolket betjänade sina slavar. I och med kristendomen uppdaterades saturnalierna och festen fick ett nytt namn, men sederna bevarades. I stället för Saturnus började man fira Jesu födelse.
– Maskeraderna, spelen, lekarna och de andra mer uppsluppna sederna flyttades från jul till nyår, och senare till trettondagen, säger Grigorieva.
När natten är över får kungen betala
De äldsta bevisen på julmat som för med sig tur är från medeltiden. Då brukade man i England och Frankrike gömma en böna i en kaka. Den som hittade bönan blev kung för en dag.
Bönkungens dag firades på trettondagen. Den som hittade bönan kröntes, och de andra i familjen måste lyda även de mest huvudlösa order. Men det roliga varade bara i en dag: följande morgon måste den som varit kung betala för kakan.
Man behöver inte vara forskare för att hitta likheter med saturnalierna. Böntraditionen nådde sin kulmen på 1600-talet i Europa, men i Frankrike äter man fortfarande bönkaka – fast skatten är oftast inte längre en böna, utan ett litet porslinsföremål. I norra Italien gömmer man bönor i foccaccior.
Man vet inte exakt hur och när bönor och annan lyckobringande mat har kopplats ihop med traditionen med omvända roller, säger Grigorieva.
– Det vet man, att romarna hade med sig mynt som de enligt vissa källor gömde i frukter när de besökte någon.
Bönor och mynt
Enligt Grigorieva kan man dela in den lyckobringande maten i två grupper: sådana som har att göra med ödet och sådana som ger tur.
Bönkakor har förknippats med ödet, till och med döden. Den som får vara kung för en dag måste ta konsekvenserna och tvingas offra någonting. Enligt Grigorieva har antropologer till och med kopplat ihop betalningen för kakan med traditionen med människooffer.
Lyckomynten ger däremot upphittaren tur utan konsekvenser. Mandeln i julgröten i de nordiska länderna hör till den här traditionen.
I Östeuropa är mynten mer populära, i väst bönorna.
Från korn till finare läckerheter
I de nordiska länderna och t.ex. i Ryssland har man istället för bakverk ätit gröt på julen. Det traditionella kornet byttes ut mot det dyrare och importerade riset i mitten av 1800-talet. Samtidigt etablerades traditionen med mandeln som kom från Sverige.
Grigorieva har ingen exakt förklaring till lyckomandeln i risgrynsgröten. Kanske det har att göra med att mandlar var en lyxvara för de rika i mitten av 1800-talet, liksom även riset var. Eller så är orsaken praktisk: en skalad mandel är inte lika lätt att upptäcka i gröten som en skinande slant.
Universitetet önskar alla sina vänner och samarbetspartner en riktigt god jul med mycket mandelgröt med kanel!