Biträdande professor Pirjo Kristiina Virtanen anser att ursprungsfolken inte gynnas av offerrollen och att alla borde ha förståelse för olikheter.

Pirjo Kristiina Virtanen har bara hunnit packa upp en del av sina böcker i sitt arbetsrum i Forsthuset: Kuna Art and Shamanism. Saamentutkimus tänään. Time and Memory in Indigenous Amazonia. Perspectivas econômicas da Amazônia. New World of Indigenous Resistance.

Under sin första vecka som biträdande professor i urfolksstudier har hon gått igenom praktiska frågor, bekantat sig med medarbetare och gått igenom sina arbetsuppgifter. Helsingfors universitet är förutom hennes alma mater också bas för många projekt. Efter Ljubljana, Paris och Amazonas får Virtanen äntligen ett permanent arbetsrum.

Pionjär

Den biträdande professuren i urfolksstudier är den första av sitt slag i Finland, men motsvarande finns t.ex. i Norge, Canada, Nya Zeeland, USA och Australien. I Finland har man främst fokuserat på studier i den samiska kulturen med olika infallsvinklar utöver i Helsingfors också vid universiteten i Uleåborg och Rovaniemi.

Pirjo Kristiina Virtanen är med i ett nätverk som har haft som mål att få in ett program med urfolksstudier vid Helsingfors universitet och målet är nu uppnått.

– Vårt nätverk som har funnits sedan 2008 vill utveckla forskningen och föra en aktiv diskussion om aktuella frågor som gäller urfolksstudier. Det är ett nytt forskningsfält och saknar därför ordentlig kritisk forskning och en egentlig ställning. 2011 ordande vi ett större seminarium som ett par år senare resulterade i boken Alkuperäiskansat tämän päivän maalimassa. Förberedelserna för införandet av modulformade magisterstudier vid Humanistiska fakulteten sammanföll passligt med våra målsättningar.

Anställningen som biträdande professor ingår i universitetets karriärsystem tenure track. Karriärstegen ställer också krav på den som anställs som biträdande professor. Man måste uppnå vissa mål och kriterier, och publikationer, finansieringsanskaffning och din handledning och undervisning granskas. Och inte minst förutsätts det att man utvecklar och främjar utvecklingen inom sitt vetenskapsområde.

– Jag måste tänka igenom vad jag vill i lugn och ro, konstaterar Virtanen.

Tvärvetenskaplighet är styrkan

Urfolksstudier är en av Humanistiska fakultetens tre tvärvetenskapliga biämneshelheter för magisterstuderande. Som sådan passar helheten studenter inom vilket område som helst. Fokus är inte uteslutande på urfolk, utan frågeställningarna är bredare: konst som politiskt redskap, konsekvenser av miljöförändringar, juridiken kring mänskliga rättigheter, det medicinska språkets dikotomi, den västerländska vetenskapens dominans, forskningsetik, historia och tidsbegrepp.

Samarbetet mellan olika vetenskapsområden är en styrka säger Pirjo Kristiina Virtanen som hoppas få se många studenter från olika campus.

– Mångvetenskapligheten är poängen med vårt ämne. Den hjälper oss att se på frågorna med nya ögon och granska dem kritiskt. Begreppen har alltid en historia och språket är politiskt. Föråldrade begrepp kan alltid demonteras.

"Begreppen har alltid en historia och språket är politiskt."

Det går att sammanställa helheten ganska fritt av studieavsnitt från olika ämnen. Helheten omfattar 25 studiepoäng, men om man vill kan man också genomföra bara ett studieavsnitt från det område som intresserar mest.

Möjligheten att välja urfolksstudier har funnits redan i ett år, men med den biträdande professuren som kunde inrättas med finansiering av stiftelsen Koneen säätiö börjar de praktiska frågorna lösas och området definieras. Det har också ordnats mångvetenskapliga föreläsningsserier om samestudier under många år – samerna är som bekant Finlands enda ursprungsfolk.

Virtanen undervisar också själv på en del av kurserna. Det kommer åtminstone att finnas studiecirklar och föreläsningsserier. Urfolksstudier kommer också att närvara på universitetets öppningskarneval.

Forskarna möts på utgrävningar

Amazonas i Brasilien och ursprungsfolken där är Pirjos arbetsfält. Hennes doktorsavhandling behandlade ungdomstiden i ursprungsfolkens kulturer, hur de unga blir vuxna i korstrycket mellan tradition och globala intryck. Virtanen har tillämpat principen om tvärvetenskaplighet konkret och samarbetat t.ex. med arkeologer och språkforskare.

Det var ibland knaggligt till en början. Forskare från olika områden vill gärna försvara sin synvinkel och sina metoder. Småningom når man samförstånd och det har också avspeglat sig i forskningsresultaten. Språk- och kulturforskningens perspektiv har t.ex. varit till hjälp när man tolkar de arkeologiska fyndens betydelse.

– Jordgroparna från en forntida kultur kan kanske först förklaras som bassänger för fisk- eller sköldpaddsuppfödning, men en kulturforskare kan ge en alternativ tolkning: Groparna kan kopplas till kosmologi och mytologi, de har kanske använts till att fånga kraften från andra varelser.

Många urfolk upplever att inte bara människan utan också djur och växter producerar språk och tal. Därför har samarbetet med lingvister varit viktigt. Virtanen visar två av sina böcker:

– Läroboken om manchineri-folkets historia och urmyter, till hälften på portugisiska och till hälften på manchineri, och läromaterialet om apurinã-folkets språk är ett resultat av samarbete med språkforskare i Brasilien.

Nej till offerrollen och kolonialism

Pirjo Kristiina Virtanen vill inte ses som företrädare för alla urfolk, och tycker inte vi ska placera urfolken i offerrollen.

– Urfolksforskningens agenda är kritisk forskning. Vi rusar inte iväg för att rädda urfolken och vi idealiserar inte deras skenbara harmoni, utan vi vill istället interagera med dem.

Forskare och antropologer har blivit svärord bland urfolken. Det har också varit svårt att få forskningstillstånd i vissa länder. Men forskningsmetoderna har utvecklats, forskningsetiken har accentuerats och forskarna börjar vara välkomna och viktiga samarbetsparter.

– Forskningen måste också vara till nytta för urfolken, konstaterar Pirjo Kristiina Virtanen.

– Det är direkt fortsättning på kolonialismen om forskningsobjekten måste fortsätta leva i marginalen utan ordentlig hälsovård eller utan att man finner någon lösning på markfrågorna. Forskningen måste ge dem verktyg till innovativa lösningar.

"Vi rusar inte iväg för att rädda urfolken och vi idealiserar inte deras skenbara harmoni".

I urfolksforskningen deltar också både i Finland och i andra delar av världen forskare med urfolksbakgrund. Och det behövs mer forskning: Först när man har forskningsresultat kan de användas som underlag för beslut. Forskarnätverket har också ordnat flera seminarier i samarbete med forskare och aktivister med urfolksbakgrund.

– Men man kan ändå inte sätta likhetstecken mellan urfolksforskning och aktivism. Bakgrunden begränsar inte forskaren, påminner Pirjo Kristiina Virtanen.

I forskarens framtid ingår alla tidsnivåer

Pirjo Kristiina Virtanens arbetslista är full av projekt. Alla tangerar på något sätt urfolk. I bakgrunden finns ofta ett ekokritiskt tänkande och frågor som gäller urfolkens ontologier och kunskaper.

– Jag är bland annat med i projektet Mind and the Other som forskar i människans växelverkan med det som upplevs som övernaturliga fenomen. Jag är intresserad av vad i vetenskap och kunskap som kan vara evidens, och som jämförelse använder jag material som jag har samlat in i Amazonas. Jag är också intresserad av lärande som inte grundar sig på text eller läsande utan på agerande, berättande och användningen av flera sinnen.

Under arbete är också en artikel om urfolkens språkbruk: Hur språket som används i politisk verksamhet skiljer sig från språket i den egna gruppen, och hur man utnyttjar t.ex. konst som ett politiskt verktyg.

Vissa frågor har väckt kulturforskarens intresse för att föra urfolkens sak. Pirjo Kristiina Virtanen har reagerat på hur tydligt mansdominansen i den västerländska vetenskapen och Europa-Amerika-centreringen träder fram vid en kritisk granskning. Det är framförallt vita män som har fått sin röst hörd. På kursen Decolonial methods and epistemic differencies har Virtanen behandlat den euro-amerikanska vetenskapens auktoriteter och maktförhållanden.

Bland erfarenheterna från fältarbetet har i synnerhet urfolkens tidsbegrepp gjort intryck.

– I Amazonas är framtiden och det förflutna närvarande i nuet. Människan är sådan hon är i förhållande till många andra aktörer, mänskliga och icke-mänskliga, och alla aktörers förflutna är närvarande i nuet.

Människan, miljön och olika aktörer bildar ett kollektiv runt vilket tiden spinner sig i en mångskiktad härva. Hierarkier försvinner och människan står inte längre ensam i centrum.

Läs mer om urfolksstudier och andra biämneshelheter