Arkeologerna grävde fram en stenåldersboplats på Kuolimojärvis botten

6.8.2018
I Finland finns stora områden, som tidigare varit torra land men numera ligger under vatten, kvar att undersöka. En klar sjö i Södra Karelen ger ny kunskap om hur man bodde på stenåldern.

En solig sommardag guppar en träflotte full med folk och en surrande pump i Kammarlahti i Kuolimojärvi i Södra Karelen. Några tiotals meter från stranden ligger gummibåtar och en dykare är i vattnet. En andra dykare vilar sig på gummibåtens botten.

Det som pågår är Helsingfors universitets, Nordic Maritime Groups och Museiverkets dykutgrävningar, där man under bottensedimenten i Kuolimojärvi söker efter tecken på boplatser från den mesolitiska och tidigneolitiska stenåldern, för 10 000–6000 år sedan.

– Från detta område i Södra Karelen är ännu ingen bosättning från den mesolitiska tiden känd. Yngre objekt finns, men på den tidiga stenåldern var sjöns strandlinje på en helt annan plats än i dag, berättar ledaren för utgrävningarna, forskardoktorn och arkeologen Satu Koivisto vid Helsingfors universitet.

Området hör till Salpausselkä II som bildades av den senaste istiden och som i likhet med Salpausselkä I sträcker sig genom Finland från öst till väst. Längs den kom först djur och efter dem människor efter istiden till Finlands område.

– Vattennivån i Saimens södra del har varit upp till 20 meter lägre än idag. I Finland finns många sjöar vars vattennivå har varierat mycket. Utöver Kuolimojärvi och Saimen är till exempel Vanajavesi och Pielinen sådana sjöar. Detta betyder att det finns jättelika outforskade områden som tidigare varit torra land men numera är täckta av vatten, berättar Koivisto.

Kuolimojärvi blev utvald som forskningsobjekt också på grund av att den har ovanligt klart vatten. Det är god sikt i sjön och det rörs inte upp slam från botten.

Ett svårt objekt som kräver mångsidiga kunskaper och uthållighet

På utgrävningarna arbetar en internationell grupp om tio personer med arkeologer och dykare. Den ljusa sommaren i Finland gör långa, tio timmars arbetsdagar möjliga.

– Vid utgrävningar av detta slag krävs många slags kunnande. Man måste kunna alla möjliga praktiska saker, och man får undersöka såväl med händer som ögon, säger Museiverkets dykande marinarkeolog Minna Koivikko.

En dykare jobbar från en till en och en halv timme i taget. Dykaren bär en torrdräkt och under den ett värmeunderställ eftersom det blir snabbt kallt i vattnet. Med sig har man många verktyg, som en grävslev samt videokamera och pumpens sugmunstycke som används för att suga upp material som lossnar från botten längs slangen till en nätkasse. Kassen med sitt innehåll lyfts upp på flotten för att undersökas.

Dykarna har stöd av arkeologerna som arbetar på arbetsflotten och i gummibåtarna och sköter slangar, pumpar, sikt och undersöker dykarnas fynd. Efter en preliminär granskning tas allt intressant om hand och förs i land för undersökning. Allt annat material, mest småsten, tippas tillbaka ner på Kuolimojärvis botten.

 

Video: Satu Koivisto granskar bottensediment.

Under de inledande dagarna av utgrävningarna blir fynden närmast smulor av kunskap om hur sjöns sedimentationsmiljö utvecklats, eftersom dykarna ännu arbetar med bottensedimenten, på 1,5–2 meters djup.

– Vi har dock redan fått en bekräftelse på att vattnets nivå tidigare varit mycket lägre än idag. Även kol har hittats, men det kan härröra från till exempel skogsbränder under senare tid, berättar Satu Koivisto.

 

 

Nya metoder och fynd

Satu Koivistos uppgift som ledare för undersökningen är den vetenskapliga delen, koordinering och att se till att allt fungerar. Hon dyker inte. Som forskare intresserar hon sig för våtmarker och andra blöta miljöer där organiska material som olika slags träkonstruktioner har kunnat bevaras.

– Ju mera utmanande utgrävningsobjekt, desto intressantare. Därför är jag intresserad av sjöbottnar och myrar. Ett av syftena med projektet är också att utveckla metoder som lämpar sig för undersökning av sådana här krävande begravningsmiljöer.

Den erfarna danska marinarkeologen Jørgen Dencker fungerar utöver som expert på mesolitiska undervattensobjekt också som teknisk expert vid utgrävningarna. Han är på plats speciellt för att lära ut användningen av utrustning.

Dencker har gjort dykutgrävningar runt om i världen.

– Det här har säkert varit en bra och skyddad plats att bo på under stenåldern. Här finns stor arkeologisk potential. Om det finns något där under sedimenten så kommer vi att hitta det, försäkrar Dencker.

Han har rätt. I början av utgrävningarnas andra vecka stötte dykarna i sin provgrop på en härdkonstruktion och kvartsavslag på en knapp meters djup. De är ett tecken på en boplats som hamnat under vatten.

De kommande undersökningarna i området kommer att öka vår kunskap om bosättning under den mesolitiska och tidigneolitiska stenåldern i Södra Karelen. Forskargruppens fynd öppnar också en alldeles ny forskningsinriktning i Finlands arkeologi.

– Med hjälp av den utgrävningsteknik som testats i Kuolimojärvi är det möjligt att hitta också andra motsvarande objekt i sjömiljöer där utvecklingshistorien har liknat den i Kuolimo och Saima, säger Satu Koivisto.

Video: Arkeolog Eveliina Salo arbetar på botten i Kuolimojärvi.

 

 

Läs mer om: Språk & kultur