– När integriteten skyddas får någon annan rättighet vika undan, om det sedan gäller offentlighetsprincipen, informationsförmedlingen, yttrandefriheten eller rätten till information. Man måste förhålla sig kritiskt till det, säger Susanna Lindroos-Hovinheimo, universitetslektor vid Juridiska fakulteten.
Frågan är speciellt aktuell i Europa just nu. EU:s allmänna dataskyddsförordning godkändes med Europaparlamentets och Europarådets beslut våren 2016. Lagen är redan i kraft och den börjar tillämpas 25.5.2018, när den tvååriga övergångstiden har gått ut som registerförare och företag givits för att kontrollera sin dataskyddspraxis.
Förordningen stärker märkbart integritetsskyddet och skapar nya skyldigheter för företag och andra som upprätthåller personuppgiftsregister. En tvärvetenskaplig projektgrupp under ledning av Helsingfors universitet forskar i rätten till integritet som en del av samhället. Susanna Lindroos-Hovinheimo från Helsingfors universitet leder projektet.
– Det är mycket intressant varför integriteten just nu är så viktig i den offentliga diskussionen och varför Europeiska unionen har börjat skydda den så starkt, säger Lindroos-Hovinheimo.
Hon anser att det just nu är viktigt att undersöka om alla detaljer som tas i bruk för att skydda personuppgifter är fungerande. Att tillämpa dem kostar och det är slutligen medborgarna som betalar för det.
– När man tolkar förordningen börjar man se flera typer av antaganden kring vad som är privat och intimt för människor, säger Lindroos-Hovinheimo.
Enligt förordningen räknas allt sådant som kan användas för att individualisera och identifiera en människa som en personuppgift. Till exempel en människas mest offentliga attribut, namnet, är en personuppgift, men också dynamiska ip-adresser som i regel inte är privata räknas som personuppgifter.
Definitionen av en individ och en människa har förändrats
I juridisk mening är det ändå inte fråga om enbart ip-adresser. När man definierar vad som är en personuppgift och vad integritet är måste man samtidigt definiera vad mänsklighet är eller vad en individ är.
Det är mycket intressant varför integriteten just nu är så viktig i den offentliga diskussionen och varför Europeiska unionen har börjat skydda den så starkt, säger Lindroos-Hovinheimo.
Integritetsanalys är också i en hög grad klassisk filosofi och utöver de juridiska frågorna blir ämnet även en blandning av frågor mellan olika vetenskapsgrenar. Enligt Lindroos-Hovinheimo står domstolarna inför en omöjlig uppgift.
– Om 2000 år av filosofi inte har kunnat definiera vad en människa är, hur ska rättsväsendet kunna göra det?
Hur gränserna för en individ definieras och argumenteras för i domstolarna avslöjar hur rättsväsendet uppfattar mänskligheten och människan. Uppfattningarna lever i takt med hur samhället förändras.
Det västerländska rättsväsendet har redan i en tid stött sig på en liberalistisk och individualistisk uppfattning om människan. Vi är i första hand individer och först sedan delar av ett samhälle. Även dataskyddsförordningen återspeglar denna uppfattning. Integritetens samtidshistoria är ändå inte lång. Den har sina rötter i upplysningstiden och den nya tidens värld, men varierar till exempel mellan Europa och Amerika.
Ett starkt politiskt budskap
Tidigare skyddades personuppgifter inom Europeiska unionen med ett direktiv, och på nationell nivå kunde lagstiftaren besluta om detaljerna. Från och med maj 2018 skyddas personuppgifter på samma vis i alla unionens medlemsländer och det finns inte längre möjligheter att töja på lagstiftningen lokalt.
Förordningen medför arbete och kostnader för företag och organisationer med offentlig makt. Därför har den också mött mycket motstånd.
Myndigheterna funderar ännu på de praktiska anvisningarna, men samtidigt har en helt ny bransch fötts: företag som tjänar på att fungera som konsulter i vilka åtgärder olika företag och organisationer måste vidta för att uppfylla skyldigheterna förordningen för med sig. Den nya förordningen innebär även arbete för juristerna.
Forskning som går under ytan
Susanna Lindroos-Hovinheimo anser att Europeiska unionens riktlinjer är ett politiskt modigt och starkt ställningstagande för individens rättigheter.
– Ingen annanstans har personuppgiftsskyddet förstärkts så här mycket. Riktlinjerna är banbrytande på ett globalt plan och ingen lagstiftare har tidigare vidtagit så här starka åtgärder, säger hon.
Förordningen som ska tillämpas från och med maj tycker Lindroos-Hovinheimo däremot att är oklar.
– Vi lever i en situation där ingen egentligen vet vad som är tillåtet och vad som är förbjudet, säger hon.
Av precis den orsaken tycker hon att vi behöver forskning om personuppgiftsskyddet.
– Rättsordningen i samhället strävar efter att reglerna inte ska vara oklara, påpekar Lindroos-Hovinheimo.
Det är fråga om stora frågor som berör breda livsområden. Allt som görs med data räknas som informationsbehandling: det kan var att spara, samla in strukturera och även att ta bort uppgifter.
– Vårt projekt undersöker situationen omfattande. Vi tolkar inte vad förordningen säger utan är intresserade av alla fenomen i anknytning till förordningen. Också det vilka ideologier och vilkas åsikter den här typen av förordning tjänar, säger Lindroos-Hovinheimo.
– Delvis är det fråga om ett motstånd mot stora amerikanska firmor som Google och Facebook. De europeiska domstolarnas ställning har varit att integriteten måste respekteras.
Det är fråga om en bredare trend inom unionen, och forskargruppen försöker spåra varifrån trenden har kommit och vad det betyder för individen.
– Vi tolkar inte vad förordningen säger utan är intresserade av alla fenomen i anknytning till förordningen. Också det vilka ideologier och vilkas åsikter den här typen av förordning tjänar.
Man stöter också på problem som inte kunde förutses när förordningen skrevs. Teknologin förändras till exempel ständigt, och förändringen påverkar dataskyddet trots att man har försökt göra förordningen allmän, smidig och oberoende av teknologi.
– Till exempel tjänster som använder sig av robotik måste samla in data och behöver information om individen för att fungera. Vi kommer säkert länge att söka den rätta balansen, säger Lindroos-Hovinheimo.
Sociala medier utmanar uppfattningen om integritet
Särskilt intressant för en forskare när det gäller integritet är enligt Lindroos-Hovinheimo de sociala medieplattformerna. Juridiskt sett är sociala medier ”blandrum”: delvis offentliga, delvis privata. Förhållandet mellan det offentliga och det privata kan också bero på användarens roll eller hur medierna används.
I sociala medier borde medborgarna själva kunna bestämma hur deras personuppgifter används, bland annat till vilka användningsändamål de överlåter sina personuppgifter och när de tar bort dem.
– Kontrollprincipen är juridiskt viktig och dataskyddsförordningen strävar efter att stärka den individuella autonomin, konstaterar Lindroos-Hovinheimo.
När vi använder sociala medier laddar vi frivilligt upp oerhört mycket personuppgifter i dem. Men i ljuset av dataskyddsförordningen är det svårt att tolka skyldigheterna och rättigheterna: vem är registerföraren på de olika plattformerna och har ansvaret för att sköta personuppgiftsskyddet? Och är kommunikation via dessa kanaler privat brevväxling eller är plattformerna offentliga rum? Reglerna för offentliga rum är annorlunda än reglerna för privata hem eller förseglade brev.
– Till exempel på Facebook har du gett din tillåtelse för att dina meddelanden syns i nyhetsflödet. Men du borde också ha kontroll över vad dina uppgifter används till och hur du kan ta bort dem, och det är det som lagstiftningen försöker påverka, säger Lindroos-Hovinheimo.