Så småningom, utan att någon riktigt lag märke till det, har den finska välfärdsstaten förändrats till en konkurrensstat. Den traditionella välfärdsstaten bygger på att fördela resurser, social jämlikhet och solidaritet. Konkurrensstaten betonar snarare de globala multinationella storföretagens konkurrenskraft framom att driva de traditionella mål som förknippas med välfärdsstaten. I konkurrensstaten sänker man skatter, minskar progressionen i beskattningen, skär ner i sociala stöd och låter marknaden sköta allokeringen av resurser. Så beskriver universitetslektor Johannes Kananen och hans medförfattare välfärdsmodellens utveckling från 1960-talet fram till idag i boken Kilpailuvaltion kyydissä.
"Samhällsklimatet i Finland är redan nu inflammerat och vi är inte långt ifrån en situation där spänningar kan eskalera i våld. Den misstänkta terrorattacken i Åbo är en tragisk påminnelse om detta."
– Politiker pratar ofta utåt om välfärdsmodellens betydelse, men det syns inte i de politiska besluten, säger Kananen.
Kananen är orolig över att ojämlikheten vuxit och att sociala problem har koncentrerats. Om utvecklingen fortsätter så här menar han att klyftorna mellan rika oh fattiga kommer att öka.
– Samhällsklimatet i Finland är redan nu inflammerat och vi är inte långt ifrån en situation där spänningar kan eskalera i våld. Den misstänkta terrorattacken i Åbo är en tragisk påminnelse om detta. Om vi fortsätter med konkurrensstatspolitiken kommer motsättningarna att öka och därmed risken för konflikter som kan leda till våld.
Därför efterlyser Kananen en aktivare samhällsdiskussion om välfärdsmodellens framtid.
– Det är en viktig och ödesdiger fråga för välfärdspolitiken. Det finns en massa frustration som söker vägar att kanalisera sig. Frågan är om den kommer att göra det på ett konstruktivt eller destruktivt sätt. Risken är att den kanaliseras destruktivt, bland annat genom populistiska partier som tas över av högernationalistiska krafter. Makthavarna har ansvar att försöka kanalisera frustrationen på ett konstruktivt sätt.
Grundfrågor måste besvaras
Enligt Kananen finns det tre nyckelfrågor som akut borde diskuteras och besvaras när man funderar på att förnya välfärdsmodellen. Dessa är: vill vi utjämna eller öka inkomstskillnader, vill vi minska eller öka på hälsoskillnader och vilken organisationsform väljer vi när vi producerar skattefinansierade välfärdstjänster?
– Förståelsen av brytningen från välfärdsstat till konkurrensstat har varit bristfällig. Vi har på senare tid börjat omvärdera detta och börjat inse att vi är på väg bort från de traditionella värderingarna.
Kananen gläds åt att välfärdsmodellen diskuterats mer på senaste tiden. Bland annat professor Heikki Hiilamos rapport om recept för att minska ojämlikheten och docent Matilda Hellmans (med fler) forskning om välfärdsmodellen i regeringsprogrammen är välkomna inlägg i debatten. Det är också viktigt att lyfta fram alternativ.
– Politik handlar om att välja mellan olika alternativ. Det handlar om val och rättigheter och inte enbart om ekonomiska realiteter. Diskussionen har en tendens att bli ganska enkelspårig med mantran som upprepas så ofta att de blir som sanningar, som att vi måste öka de multinationella storföretagens konkurrenskraft och att det inte finns alternativ till att skära ner på den offentliga sektorns utgifter.
För att ändra på samhällsutvecklingens riktning gäller det att utnyttja de kanaler som demokratin har att erbjuda och skapa en allmän diskussion. Forskning visar att allmänheten ofta förespråkar fördelning av resurser och en offentligt finansierad social- och hälsovård.
– Vi behöver en diskussion om de tidigare nämnda tre grundfrågorna och därigenom skapa allmän konsensus för att ha möjlighet att ändra på diskussionen. I ett demokratiskt samhälle måste diskussionen vara öppen och transparent, säger Kananen.