De arktiska arterna drabbas hårt i en snöfattig framtid – bar mark är ett dåligt tecken för fjällnaturen

När den första snön faller påminns många finländare om sina barndoms snörika vintrar, men för växter och många djur i norr är snötäcket ett levnadsvillkor.

Naturgeografen Pekka Niittynen undersöker i sin doktorsavhandling snöförhållandenas mångsidiga inverkan på fjällnaturen och hur det krympande snötäcket kommer att påverka den under de kommande årtiondena.  

Niittynens undersökningar klargjorde hur nödvändig snön är för den naturliga mångfalden i norr. Snön bidrar till att upprätthålla den biodiversitet vars artrika blomsterprakt man kan njuta av under vildmarksvandringar. 

Snön lägger sig ojämnt över fjällen. Vinden blåser bort den från åsryggar och höjder och packar den i tjocka drivor i skyddade sänkor och läsides sluttningar. Därför smälter den också i olika takt. Också i de finska fjällen kan snölegor – kvardröjande snö – hittas ännu i september. Detta skapar en mångfald av växtplatser och varje liten vrå hyser sitt eget karaktäristiska organismsamhälle. Denna mångfald är emellertid hotad. 

Lappland och snöns trollmakt 

– Lapplands natur trollband mig redan när jag var en vasker på bara tio och min pappa för första gången tog med mig på en vandring i vildmarken i Utsjoki, berättar Pekka Niittynen.  Samtidigt som han började studera geografi vid universitetet blev Miska Luoto, som forskat mycket i den nordliga naturens egenskaper, professor vid institutionen. Luoto blev senare också handledare för Niittynens avhandlingsprojekt. Nu jobbar Luoto och Niittynen i forskningsgruppen BioGeoClimate Modelling Lab.

– Redan i början av mina studier visste jag vilket ämne jag ville ägna min forskarkarriär åt, säger Niittynen. Med finansiering från Nesslings stiftelse kommer han att fortsätta med sin forskning om snö och dess samband med fjällvegetationens struktur och utbredning. 

Det finns fortfarande mycket att utforska när det kommer till snö och vinterförhållanden, i och med att klimatförändringens konsekvenser hittills framför allt har undersökts och modellerats utifrån sommarförhållandena.

– Snöns allmänna betydelse har visserligen varit känd hur länge som helst redan, så en liten söderkråka som jag kan inte gärna börja kraxa för dem som bor i Lappland om allt det som snön är viktig för, konstaterar Niittynen, som utfört mycket fältarbete i miljön kring den biologiska stationen i Kilpisjärvi. – Vetenskapen har mina undersökningar däremot helt klart kunnat ge något nytt. Snön har i många modeller helt försummats, säger Niittynen. 

Arktisk forskning är en passion 

Snön är ett besvärligt forskningsobjekt eftersom det är väldigt arbetsamt att mäta den.  Noggrann modellering av ett snötäcke som varierar stort redan på ett några meter stort område har varit en utmaning. I sina egna studier har Niittynen använt precisa satellitbilder för att följa när snön fallit, hur länge den legat kvar och när den försvunnit ur fjällandskapet. På så sätt har forskarna inte behövt åka ut för att mäta upp varje kvadratmeter inom undersökningsområdet om vintrarna.

Sommartid har de åkt till fjällen för att på alla fyra gå genom tusentals försöksrutor med växter och kartlägga de arter som växer där, så att man kunnat ta reda på vilka snöförhållanden respektive art gynnas av.

– I och med att vi känner till koordinaterna för en plats kan vi koppla den till snöinformation som beräknats utifrån satellitbilderna och ta reda på hur stor del av året platsen har snötäcke, säger Niittynen. 

Många arktiska områden är svårtillgängliga för forskare och de ombytliga förhållandena prövar både tålamodet och förmågan att uthärda kyla. Niittynens forskning har fört honom till såväl fjällen i norra Finland och Norge som till Grönland och Spetsbergen.

– Vi ville göra våra undersökningar geografiskt mer omfattande så att de i så hög grad som möjligt ska kunna generaliseras för hela Arktis. Vi observerade att det i mycket stor utsträckning är samma miljöfaktorer som styr växtlighetens särdrag, från Lappland till Spetsbergen, säger Niittynen. 

Den arktiska regionen är på så sätt fruktbar för den som undersöker växter att många arter förekommer överallt på tundran runt Norra ishavet. Den som känner till Kilpisjärvis fjällväxtlighet klarar sig mycket långt också i Grönlands flora. Med tanke på den arktiska naturens framtid är det dessutom väldigt bra att de flesta arterna inte är beroende av en enda population.

Syftet med forskningen är att förstå dagsläget och förutse framtiden 

Att utröna framtiden är en svår konst, men Niittynen har tagit fram olika scenarier över hur snötäcket i framtiden kan utvecklas och tillämpat vegetationsmodeller som baserar sig på befintlig kunskap för att prognostisera var snöförhållanden som gynnar specifika arter kommer att finnas kvar och var de kommer att försvinna.

– De modeller vi tagit fram bygger på att vi förstår växternas ekologi och nuvarande krav på sina växtplatser tillräckligt väl för att kunna prognostisera hur olika arter kan reagera på det föränderliga klimatet, säger Niittynen. 

– Ett av våra viktigaste resultat är att arter som förekommer i sena snölegor hör till dem som löper störst risk att försvinna om klimatförändringen förverkligas enligt de värsta scenarierna. Då hotas de arter som anpassat sig till mycket kalla förhållanden, exempelvis isranunkeln, som är en av de nordligaste blomväxterna. 

Inte läge för pessimism

– Jag tror att snötäcket för många arter också kan vara en räddande faktor i ett allt varmare klimat. Prognoserna förutspår nämligen större nederbördsmängder i de nordliga trakterna, och om ens en del av nederbörden kommer i form av snö, kan drivorna i norr förbli tjocka också i framtiden. Snösäsongens längd kommer visserligen säkert att bli avsevärt kortare, säger Niittynen, och fortsätter:

– I södra Finland däremot, där vintertemperaturerna redan nu närmar sig noll eller över, kommer värmen att sätta stopp också för de sista fläckarna snö. Å andra sidan har vi inte heller på samma sätt ett artbestånd som specialiserat sig på snörika förhållanden.

Forskningen har utförts i nära samarbete mellan Helsingfors universitet och Finlands miljöcentral. Pekka Niittynen riktar ett tack till Risto Heikkinen, forskare vid Miljöcentralen. Heikkinen har vid sidan om Niittynens handledare spelat en oersättlig roll i avhandlingsarbetet. 

FM Pekka Niittynen disputerar torsdagen den 10 september 2020 klockan 12 vid Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten vid Helsingfors universitet på avhandlingen Arctic vegetation, snow and the global change.

Doktorsavhandlingen Arctic vegetation, snow and the global change har även publicerats elektroniskt och kan läsas i tjänsten E-thesis.

Tre av delstudierna i avhandlingen har redan publicerats: 

Niittynen P. & Luoto M. (2018). The importance of snow in species distribution models of Arctic vegetation. Ecography. https://doi.org/10.1111/ecog.03348  

Niittynen P., Heikkinen R. & Luoto M. (2018). Snow cover is a neglected driver of Arctic biodiversity loss. Nature Climate Change. https://doi.org/10.1038/s41558-018-0311-x  

Niittynen P., Heikkinen R. & Luoto M. (2020). Decreasing snow cover alters functional composition and diversity of Arctic tundra. Proceedings of the National Academy of Sciences. https://doi.org/10.1073/pnas.2001254117  

Mer information:

PN