Akut lymfatisk leukemi (ALL) är en elakartad blodsjukdom och är den vanligaste cancersjukdomen hos barn. Cirka 50 finländska barn insjuknar årligen i ALL.
Prognosen för ALL är numera relativt god, säger Kim Vettenranta, professor i cell- och blodtransfusionsbehandlingar vid Helsingfors universitet.
– Med behandlingen vi använder i dagsläget är ungefär 98 procent av de insjuknade barnen vid liv och fria från sjukdomen fem år efter diagnosen.
Behandlingen och behandlingsresultaten för ALL har utvecklats i rasande fart under 40–50 år. Barnpatienter fick de första transplantationerna av stamceller från benmärgen i slutet av 1960-talet i USA. Professor emeritus Martti Siimes som arbetade som läkare vid Barnkliniken införde behandlingsmetoden i Finland år 1974.
– Benmärgstransplantationer som används för att behandla leukemi har samma grundidé även i dag: man tar friska stamceller från en frisk donator och transplanterar dem till leukemipatienten efter förbehandling.
Enligt Vettenranta har stamcellsbehandlingar för leukemi undersökts och utvecklats märkbart under de senaste årtiondena. Vettenranta och hans forskningsgrupp har haft en roll i att utveckla stamcellstransplantationer för barn med leukemi till den nivå där behandlingarna ligger i dag.
– Jag och min forskningsgrupp har varit med och utvecklat stamcellsbehandlingar specifikt för barnpatienter. Vi har bland annat undersökt hur immunsystemets återhämtning regleras, hur återhämtningen följs upp efter en transplantation och hur man behandlar GVHD.
Vettenrantas professur grundar sig på donationsmedel: universitetet beslutade att tillsätta professuren med hjälp av en donation från Finlands Röda Kors Blodtjänst till det medicinska och farmaceutiska utbildningsområdet. Vettenrantas forskningsgrupp (HU/HUCS/FRK:s Blodtjänst) och HUS nya barnsjukhus samarbete med Röda Korsets Blodtjänst är intensivt, eftersom Blodtjänsten ansvarar för att hitta stamcellsdonatorer och för logistiken.
T-celler i nyckelposition
En av de nyaste behandlingsformerna för leukemi är målinriktad cellterapi, där man använder patientens egna immunceller, T-cellerna. I den här behandlingen samlar man T-celler från patienten, och modifierar dem genetiskt så att de känner igen de elakartade leukemicellerna.
Man har i sig känt till principen bakom målinriktad cellterapi i ungefär 30 år. Men under en lång tid kunde man inte få T-cellerna att attackera cancern ordentligt, eftersom cancercellerna gav ifrån sig för svaga signaler.
– T-celler är kroppens egna naturliga celler, och de är väldigt effektiva på att döda cancerceller om vi bara får dem på det humöret och rätt programmerade, sammanfattar Vettenranta.
Vid HUS nya barnsjukhus har redan ett barn med leukemi behandlats med denna målinriktade cellterapi.
Vettenranta får mycket motivation av att vårdmetoderna utvecklas och han kan hjälpa patienter.
– Mitt mål är att under de nästa fem åren sprida version 2.0 av cellterapi för cancer i Finland, såsom Martti Siimes i tiden införde version 1.0 av stamcellstransplantaten. Därmed kommer vi förhoppningsvis inom den närmaste framtiden att kunna behandla även de 2–3 procent av patienterna som är svåra att behandla.