Enligt en studie i irländska Burrishoole under ledning av forskare vid Helsingfors universitet och Corks universitet ger en odlad lax under sin livstid upphov till ungefär en tredjedel så mycket avkomma jämfört med vild lax som leker i samma flod. Produktionen av avkomma var dessutom mindre i en blandpopulation bestående av både vilda och odlade laxar under de år som mängden inplanterad lekfisk var större än mängden vild lekfisk.
Tidigare undersökningar har redan visat att varken odlade laxar eller deras avkommor klarar sig lika bra i naturen som sina vilda artfränder. Detta har tidigare inte gått att bevisa för laxens hela livscykel.
I Burrishoole använde sig forskarna av DNA-prover från varje vuxen fisk som återvände från havet till floden för att räkna ut hur stor del av avkomman som levde tills den blev könsmogen.
– Fiskarna som begav sig iväg för att leka och sedan återvände måste ta sig via en viss rutt, så vi kunde ta ett DNA-prov av varje fisk längs rutten. Därefter skapade vi ett släktträd för laxen och anslöt det till ett fyrtio år gammalt uppföljningsmaterial, säger docent Tutku Aykanat vid Bio- och miljövetenskapliga fakulteten vid Helsingfors universitet.
Kan resultaten tillämpas på finländska förhållanden?
I irländska Burrishoole görs inplanteringar i en flod där laxen också har bra förutsättningar att föröka sig naturligt. I Finland blandar vi inte laxpopulationerna på det här sättet. Hos oss finns det å ena sidan älvar såsom Tana älv som förlitar sig på naturlig förökning, och å andra sidan älvar där laxpopulationen är helt beroende av inplantering.
– Trots olikheterna kan vi tillämpa kunskapen från Irland också på finländska förhållanden. Resultaten påvisar att det inte skulle vara önskvärt att inplantera lax exempelvis i de vilda laxpopulationerna i Torne älv eller Tana älv. Om vi dock lyckas blåsa liv i den naturliga förökningen bland laxar i vattendrag såsom Ule älv och Saimen skulle det kunna vara en bra idé att avsluta inplanteringen i älven och satsa på att förbättra den naturliga förökningen, konstaterar akademiprofessor Craig Primmer från forskningsgruppen Evolution, conservation and genomics.
Forskarna betonar att det behövs fortsatta studier för att utreda vad som sker när vilda och inplanterade laxar korsas. Forskningsgruppen misstänker emellertid att korsningsprodukternas avkommor är genetiskt sämre utrustade att överleva farorna i älvarna än de vilda laxarna. Om detta antagande visar sig stämma finns det en risk för att storskalig inplantering av konstgjort uppfödda djur i naturen ofta orsakar mer skada än nytta.
Forskningsgruppen bestod av internationella forskare från Helsingfors universitet, irländska University College Cork och Marine Institute, nordirländska Queen's University i Belfast och skotska University of Edinburgh. Forskningen har finansierats av bland annat Finlands Akademi.
Referens:
Ronan James O'Sullivan, Tutku Aykanat, Susan E. Johnston, Ger Rogan, Russell Poole, Paulo A. Prodöhl, Elvira de Eyto, Craig R. Primmer, Philip McGinnity, and Thomas Eric Reed. Captive-bred Atlantic salmon released into the wild have fewer offspring than wild-bred fish and decrease population productivity. Proceedings of the Royal Society B, Published:21 October 2020. https://doi.org/10.1098/rspb.2020.1671