De växande bäverbestånden har skapat sig en stor mängd nya livsmiljöer vid kanterna av floder och sjöar där de slagit sig ner. Bäverdammar höjer vattennivån, vilket leder till att organiskt kol i jorden löses upp i vattnet. Ur vattenansamlingarna avdunstar en del av kolet till atmosfären. En del sjunker till bottnen och tas i bruk av växter eller rinner nedströms.
– Ökningen i bäverantalet påverkar med andra ord klimatet, eftersom den högre vattennivån påverkar kolbalansen i vattenansamlingarna, gränsytan mellan vatten och luft samt i markremsan närmast vattenområdet, säger universitetslektor Petri Nummi från Helsingfors universitet.
Idag bedöms bäverdammar kunna vara både kolsänkor och kolkällor. Vattenansamlingar och ängar skapade av bävrar kan binda upp till 470 000 ton kol om året, men även frigöra 820 000 ton per år. Rollen som både kolsänka och kolkälla gör landskap som omformats av bävrar komplexa.
Bävern omformar ständigt landskapet
En bäverfamilj flyttar i allmänhet med 3–5 års mellanrum, men också kan stanna på samma ställe i upp till tjugo år. När bävrarna flyttat förfaller dammen sakta och vattenansamlingen töms, för att eventuellt fyllas på nytt tio år senare när återflyttare reparerar dammen. Bävrarnas boplatser förändras därmed ständigt från landekosystem till vattenekosystem och tillbaka.
I början av 1900-talet var bävrarna nära att utrotas av jakt i Europa samt i centrala och södra Nordamerika. Det bedöms ha funnits tio miljoner bävrar i Europa före jakten, av vilka endast omkring tusen överlevde i små, isolerade populationer på olika håll av kontinenten.
Även i Finland fanns det rikligt med bävrar. I årtusenden var bävern ett av de forna finländarnas vanligaste villebråd, innan den utrotades av jakt i slutet av 1800-talet.
– Det är uppenbart att den moderna människan egentligen inte har någon uppfattning om sjö- och bäckekosystem i ”naturtillstånd”, eftersom all forskning har inletts först efter att bävrarna försvunnit, konstaterar Petri Nummi.
Bäverantalet har sakta ökat, och för fem år sedan bedömdes det att det fanns minst en miljon individer i Europa. Merparten av dem är av ursprungsarten europeisk bäver, men till exempel i Finland är det nuvarande bäverbeståndet ett resultat av införseln av amerikanska och europeiska bävrar i slutet av 1930-talet. Europeiska och amerikanska bävrar kan inte korsas med varandra.
Artikel:
Petri Nummi, Mia Vehkaoja, Jukka Pumpanen, Anne Ojala. Beavers affect carbon biogeochemistry: both short‐term and long‐term processes are involved. Mammal Review https://doi.org/10.1111/mam.12134