— Kanslern hedrar tillfället med sin närvaro och rektorn gör det smutsiga jobbet, skämtade Thomas Wilhelmsson i sitt skåltal till Jukka Kola som efterträder honom på rektorsposten.
I verkligheten har nog också kanslern tillräckligt att göra, men arbetstakten är lugnare och tillåter att man både tänker längre och djupare och ser frågorna i ett bredare perspektiv.
Wilhelmsson lämnade rektorskapet och tog emot uppdraget som kansler i början av juni och har redan kommit i gång i sitt nya ämbete. Statsrådet har kallat ett par gånger och från alla fakulteter flyter det in professorsutnämningar som ska godkännas.
En större fråga att begrunda är vilka ändringar som borde göras i kanslerns roll efter universitetsreformen. Åbo universitet fattade beslutet att dra in hela kanslersämbetet. Helsingfors universitet har inga sådana planer, men enligt Wilhelmsson är det nu ett naturligt tillfälle att gå igenom kanslerns arbetsbeskrivning.
Kontakter och sociala medier
Wilhelmsson tycker att kontakterna med samhället, som han redan under tiden som rektor ansåg vara viktiga, passar bra för kanslern.
— Helsingfors universitets kansler är ett starkt varumärke som öppnar många dörrar. Det finns officiella och mindre officiella kanaler. Kanslern kunde till exempel vara aktiv i sociala medier.
Enligt den officiella definitionen har kanslern till uppgift att främja vetenskaperna och universitetets samverkan med samhället samt bevaka universitetets allmänna intresse och ha tillsyn över verksamheten vid universitetet.
Helsingfors universitets kansler har rätt att närvara och yttra sig i statsrådet när ärenden som gäller universitetet behandlas. Detta har ett viktigt symbolvärde, säger Wilhelmsson, men den största nyttan är att man lär känna ministrarna och kan påverka olika ärenden redan i beredningsskedet.
Rekryteringen avgör
Wilhelmsson ser utnämningen av professorer som en av kanslerns viktigaste uppgifter. Kanslern fungerar inte bara som gummistämpel, utan kan också gå in och ändra fakulteternas förslag. Han deltar också i utvecklingen av utnämningssystemet som Wilhelmsson gärna vill förnya.
— Avgörande för universitetets framtid är rekryteringen, rekryteringen och rekryteringen. I dagens värld räcker det inte att vi ledigförklarar befattningar. Vi måste aktivt söka personer med den rätta kompetensen.