Ibland är det lätt att förstå och motivera det faktum att vetenskapen har berört världen, speciellt då forskning ger upphov till en ny apparat eller produkt.
Fantastiskt blir det om innovationen dessutom säljer, som till exempel pulled havre. Det var en produkt med perfekt timing. Livsmedelsforskaren Reetta Kivelä och företagaren Maija Itkonens inhemska och ekologiska växtprotein hjälpte den växtbaserade färdigmaten att slå igenom. Produkten som planerades i universitetets laboratorium blev ett fenomen, trots att den under en lång tid var så svår att få tag i.
Vad annat konkret har vetenskapen gett oss? Forskare grundar nya företag, forskningsgrupper utvecklar patent och läkemedel testas kliniskt. AIV-foder som var värt ett Nobelpris, operativsystemet Linux som driver otaliga superdatorer och miljontals Android-telefoner, den språkteknologiska föregångaren Lingsoft, Mejlans banbrytande cancerbehandlingar — är också exempel som härstammar från Helsingfors universitets campus.
Betydelsefull forskning anses ofta vara lika med kommersiell nytta, vilket samtidigt kan dra en onödig gräns mellan grundforskning och tillämpad forskning.
I boken The Entrepreneurial State betonar ekonomen Mariana Mazzucato att grundforskningen både är källa för kreativ vetenskap och nya, djärva idéer. När grundforskningen ger upphov till innovationer brukar de vara övertygande.
Internet är en teknologi som baserar sig på grundforskning. Tekniken i Apples iPhone är huvudsakligen resultatet av en grundforskning som finansierats med offentliga medel. Trots detta låter det inte tilltalande att motivera grundforskning med att den kan ge upphov till lukrativa innovationer. Det är en fråga som man kan diskutera med några personer som har forskning som yrke.
FÖR ALLAS BÄSTA
En stor grupp forskare, företrädare för medborgarorganisationer, tjänstemän och naturvårdare möttes i Australien i november 2014. Kongressen World Parks som ordnades av det internationella naturskyddsförbundet IUCN hade som syfte att planera hur världens naturreservat kan utvidgas från 11 procent till 17 procent av jordens yta före 2020.
Kongressen var redan i full gång då biträdande professorn i geoinformatik Tuuli Toivonen och forskaren Federico Pouzols publicerade en artikel i Nature som kom med tilläggsinformation om reservatmålsättningen. Forskningen pekar på att det är en stor skillnad för naturskyddets effektivitet på vilket sätt man väljer de områden som ska skyddas— varje land för sig eller som ett samarbete på global nivå.
— Om varje land skulle fatta beslut enligt den information de har och skydda 17 procent av det egna landets yta skulle cirka 43 procent av de landlevande ryggradsdjuren skyddas. Om de globalt bästa 17 procenten väljs, skulle 61 procent av ryggradsdjuren skyddas, berättar Toivonen.
Informationen påverkade kongressens utlåtande. Eftersom områden med en rikare mångfald inte är jämnt fördelade på jordens yta, betonades både betydelsen av internationellt samarbete och åtgärder inom de enskilda länderna.
Här påverkade vetenskapen världen, vilket också var syftet med den.
Det inspirerar mig att forskning direkt kan påverka beslutsfattandet. Trots detta anser jag inte att all forskning ska vara sådan. Grundforskning är minst lika värdefullt och det är omöjligt att uppskatta vilket värde den kommer att ha i framtiden, konstaterar Toivonen.
VAD BEHÖVS VETENSKAP TILL?
Då man finansierar vetenskap väntar man sig också att man ska ha nytta av den. Då finansieringen sker med offentliga medel finns det en underliggande förväntning om att vetenskapen ska vara till nytta för samhället, även om nytta här är ett svävande begrepp.
Helsingfors universitets kansler Thomas Wilhelmsson ordnade i oktober ett seminarium där man ställde frågan: Varför behövs vetenskap? Anledningen till att frågan ställdes var nedskärningarna i universitetets finansiering, statsministerns tal om "alla möjliga docenter" och dåvarande finansminister Alexander Stubbs kommentar om professorer som mest tänker på sin semester.
Wilhelmsson uttryckte i sitt inledande anförande oro över att sakkunskap inte lägre värdesätts i lika hög grad som tidigare:
— Kommer idealet att beslutsfattande ska grunda sig på forskning att ersättas med politiskt motiverad löpande band-forskning?
Bl.a. finansieringsmodellen vållar oro, och speciellt den ”strategiska finansieringen” där man styr forskningsfinansiering till de branscher där beslutsfattarna behöver vetenskapssamhällets hjälp.
Man kan också vända på perspektivet och se det som något fördelaktigt för vetenskapen.
— På sätt och vis är det bra. Att beslutsfattarna vill att forskare ska bidra med sin insats är trösterikt, konstaterar Tuuli Toivonen.
Hennes forskningsgrupp har under de senaste åren tagit fram öppet tillgängliga metoder som t.ex. gör det möjligt att kartlägga behovet av tillgänglighet i stadsplaneringen.
— Vi vill skapa metoder för framställning av bättre och mer grundad kunskap. När alla våra metoder är öppet tillgängliga kan också resultaten kritiseras och bedömas öppet.
Metoderna användes när man planerade den nyligen godkända generalplanen för Helsingfors. Gruppens verktyg användes t.ex. när man undersökte hur förändringar i trafiksystemet påverkar tillgängligheten.
— Forskaren blir nog litet rädd när resultat används direkt i beslutsfattandet, säger Toivonen småskrattande.
VAD PRATAR MAN OM?
I rapporten Vetenskapens tillstånd som Finlands Akademi publicerade i december delas vetenskapens samhällseffekter in i fyra olika typer. Två av dem är Vetenskap som källa för välstånd och välfärd och Vetenskap som grund för beslutsfattande. De är båda lätta att förstå. Enligt dem är forskningens genomslagskraft antingen snabb och kan observeras och påvisas, eller konkret och synlig.
Filosofen Uskali Mäki forskar i vetenskap. Enligt honom är vetenskapens genomslagskraft ingen okomplicerad fråga. Det är ett mycket besvärligt begrepp som i den offentliga debatten ofta nämns på ett negativt sätt.
— Att vetenskapens genomslagskraft alltid går att mäta – speciellt i euro – är en illusion, betonar Mäki.
Att det är ett besvärligt begrepp betyder inte att man inte ska prata om det. I själva verket är det så att en djupgående analys av begreppsliggörandet av vetenskap är en viktig uppgift för akademiprofessor Mäki och hans spetsforskningsenhet. Forskning i vetenskap påverkar vetenskapen, vetenskapens självförståelse och via vetenskapspolitik även samhället.
— Om genomslagskraft ses som en nytta som fyller ett behov är ju vetenskap nyttigt då det uppfyller det mycket mänskliga behovet för att förstå. Sett ur det perspektivet är filosofi det mest genomslagskraftiga vetenskapsområdet, tydliggör Mäki.
Vetenskaplig nyfikenhet är en fundamental del av vetenskapen. Merparten av vetenskapens genomslagskraft finns också inom vetenskapen. Forskning uppbyggs av forskning, den diskuterar, prövar och reparerar sig själv. Vetenskapens samhällseffekt och vetenskapens interna genomslagskraft kan också driva in på en kollisionskurs, eftersom man inte kan forska i allt.
— Om finansieringen allt mer inriktas på förhandsbestämda forskningsfrågor kan de frågor som behandlas begränsas på ett sätt som hotar vetenskapsidkandet, kommenterar Mäki.
Även om det kan verka som om vetenskapen är mer genomslagskraftig ju mer begränsat och viktigt problem man vill lösa, är det inte så entydigt. Uskali Mäki påminner om att forskningsresultat alltid ger upphov till nya frågor, och att undersökningen av de nya frågorna öppnar vägen för kreativitet och en vetenskaplig upptäcktsresa. Vetenskapens frihet och självstyrning gör att forskningen hålls livskraftig, på samhällets front.
HUMANISTERNAS FORSKNING
Vetenskapsfilosofen Inkeri Koskinen undersöker de humanistiska vetenskapernas praxis —områden som ofta har svårt att motivera sin ”nytta”.
Borde man bara acceptera att vissa vetenskapsområden är mer genomslagskraftiga än andra?
— Att Steve Jobs också studerade kalligrafi nämns ofta när man motiverar att humaniora eller andra vetenskapsområden som anses vara improduktiva behövs. Jag tycker att det berättar något om hur begränsad uppfattningen om vetenskapens genomslagskraft är, säger Koskinen.
Den genomslagskraft i samhället som enligt rapporten om vetenskapens tillstånd är svårast att känna igen är Vetenskapen som grund för världsbild och bildning. Enligt Koskinen är det ett stort problem att de bästa forskarna inom humaniora inte är särskilt bra på att motivera varför deras forskningsområden är viktiga, nyttiga eller värda finansiering.
— Man pratar ofta om genomslagskraft endast ur vissa områdens synvinkel, och därför finns det brister i hur man kommunicerar humanioras nytta i samhället. Vetenskapens genomslagskraft betyder inte samma sak på alla områden.
Det finns en term för humanisternas underläge: hermeneutisk orättvisa, som ungefär betyder att språket inte räcker till för att uttrycka något som ändå är fundamentalt för en människogrupp.
Nyttan av humanistisk vetenskap motiveras till exempel med att den lär ut kritiskt tänkande. Humaniora påverkar också samhället på ett alldeles konkret sätt.
— Idag tror de flesta ungrare inte att de finska och ungerska språken är besläktade, eftersom de i skolan lär sig att de härstammar från hunnerna. Att skapa ett tappert förflutet påverkas direkt av vad som är politiskt möjligt. En fri och kritisk historieforskning har en konkret och direkt inverkan på samhällets tillstånd, säger Koskinen.
HUR TÄNKER DU?
Vetenskap är slutligen till stor del kultur. Den är världsbild, populära verk, beslutsfattande, undervisning — och språk.
Finska Litteratursällskapet grundades 1831 i Helsingfors för att förfinska bildningen. Föreningens första sekreterare var Elias Lönnrot. Vid det första mötet bestämdes att mötesprotokollen skulle skrivas på finska, för att visa att föreningen inte tvivlade på det finska språkets skönhet.
Det var inte riktigt så enkelt. Bara de fyra första mötesprotokollen skrevs på finska. Språkets ordförråd var fortfarande begränsat när det gällde bildande ämnen, och Lönnrot drog snart iväg till Kajanaland där han blev distriktsläkare. Det dröjde till 1861 innan finskan ersatte svenskan.
Det finska ordet för vetenskap, tiede, är ett nyord som Volmari Kilpinen skapade år 1842. Ordet kirjallisuus (litteratur) skapade Lönnrot i samband med grundandet av Finska Litteratursällskapet.
Inkeri Koskinen påminner om att det var många forskare som arbetade hårt för att man nu kan tala om vad som helst på finska. Finska är ett bildningsspråk.
Det som mest påtagligt visar att vetenskapen är genomslagskraftig är att denna artikel, som handlar om vetenskapens genomslagskraft, ursprungligen skrevs på finska. Det hade inte varit möjligt om inte ett vetenskapligt arbete utförts för det finska språket och universiteten inte hade bedrivit omfattande och obunden forskning på finska.
Inflytandet syns tydligt, men man kan inte peka på någon specifik historisk händelse, något genombrott eller fynd. Då det gäller forskning inom humaniora är detta inget ovanligt.
— Hur kan man mäta värdet på att finländarna talar finska? Frågan är absurd, säger Koskinen.
EN ORUBBLIG KRAFT
Just nu är vetenskapen i motvind i USA. Man vill inte lyssna på vad naturvetenskapen har att säga om miljöproblem, energiproduktion eller människans släktträd. Trots detta har vetenskapen inte slutat fungera, och kvaliteten på universiteten i USA har inte sjunkit.
Det går också bra för vetenskapen i Finland. Aerosolforskare, idéhistoriker, etnografer, etymologer, forskare inom medicinsk genetik, geoinformatiker — och filosofer som upprepade gånger når toppen i internationella jämförelser — forskar och diskuterar i vetenskapens värld, och är med och påverkar hur man förstår världen och hur man bättre lever i den.
— Vetenskapen producerar den bästa kunskapen om världen. Det är vårt omfattande projekt som på lång sikt producerar överlägset mest mänsklig nytta. Vetenskapen är i praktiken vår mest moraliskt rakryggade institution, säger akademiprofessor Uskali Mäki.
DE UNGA OCH KUNNIGA
Och så har vi de unga. Kansler Kari Raivio berättade 2008 i en intervju i tidningen Yliopisto att hade insett att universitetets viktigaste uppgift är att utbilda studenterna.
I rapporten om vetenskapens tillstånd är den fjärde vetenskapliga samhällseffekten Vetenskap som skapar yrken, utbildning som grundar sig på vetenskap och forskning.
— Studenterna har alltid varit en viktig del av vår forskningsgrupp. De tar med sig ett vetenskapligt sätt att tänka då de lämnar universitetet och går in i yrkeslivet, gläder sig Tuuli Toivanen som är biträdande professor i geoinformatik.
I företag och hos myndigheter arbetar bl.a. geografer och statsvetare, inom hälso- och sjukvården läkare och i skolorna lärare. Vetenskapen ger alltid upphov till en ny generation kunniga medborgare.
Artikeln har publicerats i tidningen Yliopisto Y/01/17.