Kristiina Kumpula: Frivilligverksamhet föder expertis

Nästan tiotusen vänner till Röda Korset firade den traditionella vändagen genom att prata om människors ensamhet och bjuda in nya vänner. I år blev det över 1 200 nya människor som anmälde sin vilja att vara med och lindra ensamhet.

Att Röda Korsets frivilliga valde ensamhet som dagens tema är ingen slump, utan det handlade om ett identifierat behov. Först drevs verksamheten av insikten om ensamhet bland seniorer och sedan bland ungdomar, och senare insåg man att ensamhet inte känner några ålders- eller klassgränser. Verksamheten är meningsfull för de medverkande, och många vardagliga observationer visar att verksamheten också har effekt.

I synnerhet undersökningar som gjordes under förra decenniet har bekräftat betydelsen av de vardagliga iakttagelserna. Ensamhet påverkar människans livskvalitet, upplevelse av välbefinnande samt hälsa som helhet. Möten med andra människor kan – i all sin enkelhet – ha en livsavgörande betydelse. Undersökningsresultat och konsekvensbedömningar tyder på att man behöver göra saker på ett nytt sätt och hitta nya vägar för att nå dem som behöver hjälp.

Medborgarverksamhet hjälper att finna förklaringar till och reagera på samhällsfenomen, och när medborgarverksamhet kombineras med forskning blir det möjligt att synliggöra de bakomliggande sociala strukturerna och processerna. Att förstå strukturer ger verktyg att medverka till hur strukturer och processer som ökar människors välbefinnande skapas.

Undersökningar om välbefinnande har också vänt blicken mot dem som hjälper: frivillighet och att göra gott grundar sig inte enbart på altruism, utan motiven är mycket mer komplexa än så. Det kan vara ett behov att övervinna sin egen ensamhet, att lära sig och bilda nätverk eller en känsla av socialt ansvar som fungerar som motivation. Det blir ombytta roller: genom att hjälpa andra ökar du ditt eget välbefinnande. Hjälparen blir den hjälpta. Detta leder till att frivilligarbete idag förankras i betydelser och värderingar snarare än organisationer eller strukturer. Undersökningar om självstyrning, gemenskap och värderingar hjälper att skapa handlingsmodeller för framtidens medborgarsamhälle. Att utveckla handlingsmodeller är tätt förknippat med undersökningar om delaktighet, demokrati och aktivt medborgarskap.

En vindlande och omfattande vetenskaplig forskning om resiliens, flexibilitet eller hållbarhet hos en gemenskap leder Röda Korset tillbaka till sin grundläggande uppgift. Vilken roll har medborgarverksamheten i att förstärka människors kompetens, funktionsförmåga och uthållighet? Vilka färdigheter och redskap behövs för att gemenskapernas egen beredskap och delaktighet ska realiseras?

Resiliens är en central fråga, särskilt ur den internationella katastrofhjälpens perspektiv. Som snabbast tar det oss ett par dygn att skicka hjälp till katastrofdrabbade regioner ute i världen. Kompetensen och resurserna hos lokalbefolkningen är centrala för första hjälpen, och den hjälp som kommer fram senare kan i bästa fall komplettera den. Hur kan resiliensen stärkas för att samhällen ska klara sig snabbare och vara mindre beroende av hjälp utifrån?

Här erbjuder föreningsverksamheten en intressant möjlighet för forskarsamhället. Vetenskapliga rön brukar tillämpas på medborgarsamhällets verksamhet genom att resultaten testas och deras användbarhet utvärderas. Men man skulle kunna göra mer än så. Universiteten måste anknyta till sin näromgivning för att den enorma mängd kunskap om människors liv, erfarenheter och lärande som uppstår inom organisations- och frivilligverksamheten systematiskt ska kunna användas som undersökningsmaterial. Nu samlas data till stor del för årsredovisningar eller finansiärernas behov. Röda Korset och andra medborgaraktörer utgör fyndgruvor för många olika typer av data, eftersom de ofta har tillgång till uppgifter som uppstår i samband med de gemensamma vardagliga aktiviteterna och som är utom räckhåll för myndigheterna. Medborgarorganisationerna har oväntat bra nätverk, de är koordinerade och får professionellt stöd. Den nya teknikens möjligheter används för att leda verksamheten, samla in data och ge stöd.

Det är inte alltid enkelt att tillämpa resultat från forskning och vetenskap, men som bäst hjälper ny kunskap att lösa praktiska utmaningar i verksamheten. Att systematiskt samla in information som uppstår i detta arbete skulle kunna generera nya forskningsteman och hjälpa lösa aktuella problem.

Särskilt när det gäller försök lösa besvärliga samhällsproblem skulle medborgaraktörer och forskare kunna hitta nya sätt för partnerskap och samverkan. Att arbeta med väldigt olika fenomen och frågor tillsammans med människor skapar unik kunskap hos organisationers medarbetare och frivilliga. När erfarenhet, vardagliga möten och forskningsrön förenas bildas en bred och relevant expertis, som består av kunskap från forskarsamhället, yrkeskompetens och kunskaper om de lokala förhållandena och organisationsverksamheten. Den är lösningsorienterad och reagerar snabbt på de behov som uppstår. Ur vetenskapens och forskningens perspektiv ger denna typ av expertis andra typer av kunskap och utgångspunkter och skulle kunna föra forskarvärlden närmare samhället.

Kristiina Kumpula, Generalsekreterare, Finlands Röda Kors

I serien Vetenskapens försvarare beskriver skribenterna vetenskapens betydelse för dem själva och deras bransch. Du kan läsa de övriga texterna här på sidan Därför vetenskap (skrolla ned).