Helsingfors universitet utvecklar läkemedel och snabbtest för coronaviruset

24.3.2020
Just nu är det ytterst viktigt att få ny forskningskunskap snabbt, säger Tarja Sironen, biträdande professor i hotande infektionssjukdomar.

Tarja Sironen, biträdande professor i hotande infektionssjukdomar, är redan sedan tidigare bekant med olika typer av coronavirus. Hennes forskningsgrupp fokuserar på coronavirus som förekommer hos flera olika djurarter och oftast härstammar från fladdermöss.

Sironen inledde sitt arbete vid Helsingfors universitets veterinärmedicinska och medicinska fakulteter i februari.  Under de senaste veckorna har arbetet varit i omvälvning och forskningsämnet har blivit aktuellt på ett dramatiskt sätt.

Flera forskningsgrupper vid Helsingfors universitet bedriver forskning som anknyter till det nya coronaviruset. Sironen samarbetar intensivt med professor Olli Vapalahti och professor Anu Kantele. Inom grundforskningen ligger fokus på att följa virusets mutationer under epidemin och att förstå hur viruset interagerar på cellnivå och vad som leder till en allvarlig sjukdomsbild. Kunskapen är till hjälp när man utvecklar behandlingen av sjukdomen COVID-19.

Vid sidan av grundforskningen utvecklar forskarna raskt ny diagnostik och nya läkemedelsbehandlingar.

– Vi utvecklar snabbtester och i synnerhet antikroppstester, som vi försöker få i bruk så fort som möjligt. Vi fokuserar på tester som är enkla att genomföra och inte kräver stora personalresurser. Snabbtesterna skulle man till och med kunna göra hemma, säger Sironen.

På marknaden finns redan en del snabbtester som producerats i Kina.

När det gäller läkemedelsbehandlingar fokuserar forskningen i första hand på virusläkemedel som redan godkänts för människor.

– Vi testar om de är effektiva även i samband med coronaviruset. Om existerande läkemedel visar sig vara effektiva är det bara fråga om hur snabbt de kan produceras. De skulle kunna vara i bruk redan inom de närmaste månaderna.

Forskarna utvecklar också nya antikroppar för att bekämpa sjukdomen.

– Coronasmittan får de insjuknade att producera antikroppar, men vi skulle också kunna ge patienterna antikroppar som läkemedel i stället för att vänta på att de själva börjar producera antikroppar.

Människan ökar sin risk för zoonoser

Nya virus hos människan har nästan alltid sitt ursprung hos vilda djur. Sådana sjukdomar kallas zoonoser, och exempelvis sars, mers, ebola och svininfluensa hör till dem. En stor fråga för forskarna är varför vissa – om än ganska få – virus kan smitta från en art till en annan.

– Vi kan lista hundratals eller tusentals virus som förekommer hos vilda djur, men vi har väldigt få metoder för att förutspå vilka av dem som kan bli sjukdomsalstrare för människor, säger Sironen.

Människan ökar risken för smitta med sina egna handlingar, till exempel genom att köpa och sälja vilda djur.

– Människan smittas också för att mänskligheten erövrar allt större ytor av jordklotet, och därmed stöter hon på nya virus i naturen.

Sironens forskningsgrupp har arbetat i Kenya och letat efter virus som förekommer hos såväl fladdermöss, gnagare som produktionsdjur inom samma område. Sironen hörde också till Helsingfors och Nairobi universitets gemensamma forskningsgrupp som fann Bombali-ebolaviruset hos fladdermöss.

– Redan vetskapen om ett nytt hot är viktig. Då kan vi identifiera riskfaktorer och smittvägar och utveckla diagnostiska metoder i förväg.

En sjukdom som tidigare varit allvarlig kan vara harmlös i dag. Det är antagligen så det har gått för de coronavirus som orsakar vanliga förkylningar. Det är inte fördelaktigt för ett virus att vara särskilt farligt, eftersom en värd som hålls på benen sprider smittan mer effektivt.

Viruset spred sig överraskande snabbt

Testningskriterierna för coronavirus är så olika i olika länder att vi inte vet exakt hur många procent av de insjuknade som dör.

– Vi blev alla överraskade av hur effektivt viruset sprider sig. Vetskapen om att smittan kan spridas av patienter med mycket milda symptom, eller till och med innan patienten får symptom, förklarar delvis varför sjukdomen spridit sig så snabbt. Det här coronaviruset beter sig annorlunda än tidigare coronavirus, säger Sironen.

Vi kan bedöma hur farlig en infektionssjukdom är från två perspektiv: hur dödlig sjukdomen är för individer och hur farlig den är för hela befolkningen.

På basis av dödligheten är rabies (vattuskräck) antagligen en av de värsta, säger Sironen. Rabies leder till en säker död om patienten inte får antikroppar inom ett dygn efter smittan. För ebola har dödligheten varierat mellan 25 och 90 procent, men med hjälp av nya läkemedel och effektiv behandling kan vi redan minska dödligheten till under 10 procent.

Farligast för hela mänskligheten är dock sjukdomar som tuberkulos och malaria, där antalet insjuknade är stort och många människor dör, även om den procentuella dödligheten är liten. Också det nya coronaviruset är farligt just för att många insjuknar och sjukdomen sprider sig snabbt.

Enligt Sironen har forskningen som nu bedrivs en oändligt stor betydelse för hälso- och sjukvårdens och hela samhällets funktionsförmåga. Vi behöver snabbt tester och läkemedel, men forskningskunskapen om hur sjukdomen sprider sig är också viktig för politiska beslutsfattare. Bekämpningsåtgärderna har en så dramatisk effekt på samhället att det är viktigt att de fokuseras och dimensioneras korrekt.

Genom att donera till forskningen kan vi alla delta i att finna lösningarna.

– Donationerna har en väldigt stor betydelse för forskningen, eftersom brådskande forskning även kräver brådskande finansiering. Därför är varje donation mycket betydande. Ju snabbare vi handlar just nu, dess bättre, säger Sironen.

Donera nu