Arktis är ekonomiskt och politiskt intressant för många, men exploateringen medför ofantliga risker för miljön.

Finland är ordförande för Arktiska rådet 2017–2019. Rådet är ett internationellt forum för arktisk politik.

Professor Veli-Pekka Tynkkynen vid Alexanderinstitutet är insatt i arktisk energi- och miljöpolitik. Han bedömer att det ligger i Finlands intresse att säkerställa kontinuiteten i samarbetet mellan de arktiska aktörerna.

− Genom EU har Finland möjlighet att få flankstöd för sina egna målsättningar i fråga om Arktis. Det blir intressant att se vilka teman som uppmärksammas under vårt ordförandeskap, säger Tynkkynen.

Av rapporterna om det arktiska området att döma kommer temat hållbar ekonomi att stå i centrum för politiken. Finlands övergripande energi- och miljöpolitiska målsättning är att bli kvitt fossila bränslen, i synnerhet kol och olja.

Situationen är inte oproblematisk.

− Finland lyfter fram att det finns stor ekonomisk potential i Arktis och att ansvarstagande och miljöhänsyn betonas i all verksamhet. Men trots att det inte alltid sägs rakt ut, betyder det ekonomiska samarbetet i Arktis i första hand exploatering av kolvätereserverna i Alaska och längs Rysslands kustområden i norr, sammanfattar Tynkkynen.

”Ur en moralisk synpunkt är det problematiskt att vi i vår energipolitik vill slippa kolväte, men samtidigt medverkar i det arktiska samarbetet där en drivande kraft är att dra nytta av den expanderande ekonomiska verksamheten och energiprojekten.”

Det förbannade energiberoendet

När det gäller de arktiska stormakternas intressen har USA:s aktivitet hittills dämpats av det låga världsmarknadspriset på olja. Det har inte funnits ekonomiska incitament att initiera stora projekt t.ex. i Alaska, eftersom det är dyrt att producera energi där.

− Det är än så länge svårt att säga vilken riktningen blir under Trumps presidentskap, men å andra sidan visar USA:s energipolitik på en vilja att maximalt utnyttja alla resurser som finns på de egna territorierna. Det här betyder att även arktiska projekt kan ta ett steg framåt, säger Tynkkynen.

Rysslands situation är en annan. Starka ekonomiska intressen som gäller landets framtida energiförsörjning och trafiken i Nordostpassagen går hand i hand. Dessutom är det arktiska området kopplat till starka inrikespolitiska ambitioner.

”Den arktiska dimensionen symboliserar Rysslands framtid, och exploateringen av Arktis innehar just nu en central roll i den statsbyggande diskursen. Ryssland under Putin gör allt för att energiprojekten i Arktis ska förverkligas.”

I utrikespolitiken är Arktis symbolen för befästandet av Rysslands suveränitet och stormaktsposition. Ryssland har bland annat anhållit hos FN om att utvidga sin ekonomiska zon till den norra arktiska kontinentalsockeln. Här har symboliken en stor betydelse, för om anhållan bifalls har Ryssland kontroll över Nordpolen.

Av central betydelse är frågan varifrån Putin-administrationen får sina inkomster: genom försäljning av kolvätebaserade resurser och egendom.

− Det har inte förekommit värst många alternativ i den ekonomiska politiken. Ryssland har inte lyckats lösgöra sig från sitt energiberoende eller diversifiera sin ekonomi. I det nuvarande energipolitiska läget måste Ryssland ta sig in på de arktiska områdena för att utvinna olja och gas, trots att förhållandena där är svårare och ur miljöhänsyn allt mer riskfyllda, konstaterar Tynkkynen.

Arktis som spelplan

Av de övriga arktiska stormakterna gäller Kanadas intressen den arktiska kontinentalsockeln, precis som Ryssland. Kinas intressen gäller infrastrukturprojekt inom energiindustrin och öppnandet av Nordostpassagen för fartygstransport.

När det gäller att fastställa EU:s gemensamma politiska agenda innehar de nordiska staterna, t.ex. Sverige och Finland, en stor roll – och utmaningar finns det gott om.

− I fråga om energipolitik har Ryssland lyckats splittra EU i bitar. Ryssland diskuterar inte med EU utan förhandlar bilateralt med enskilda medlemsländer eller energibolag. I den arktiska politiken framhävs detta ytterligare, berättar Tynkkynen.

”Det arktiska samarbetet dras med arvet från kalla kriget, militära motsättningar och kraftuppvisningar.”

Enligt Tynkkynen är det särskilt problematiskt att de ekonomiska och säkerhetsmässiga dimensionerna inte finns med på agendan för det arktiska samarbetet. Efter det kalla krigets slut var det naturligt att i synnerhet säkerhetsfrågor lades åt sidan.

− På senare tid har man huvudsakligen utgått från mjukare faktorer: på institutionell nivå har fokus varit på sociala frågor och miljöfrågor och frågor som gäller ursprungsbefolkningarna. Det bådar inte gott för framtiden om vissa teman tabubeläggs och inte tas upp. Då fattas till exempel besluten om ekonomisk verksamhet separat från sociala frågor och miljöfrågor.

En stor fråga är huruvida man vill hålla den arktiska politiken åtskild från andra globala konflikter och vilket slags Ryssland man stöder genom det ekonomiska samarbetet.

Bräcklig miljö

Den största utmaningen för hela Arktis framtid är klimatuppvärmningen.

När Arktis smälter frigörs olje- och gasreserver som kan exploateras allt mer, vilket i sin tur påskyndar klimatförändringen. Den ökande trafiken med förbränningsmotorer orsakar skadliga utsläpp av sot och värmeeffekter.

Enligt Tynkkynen är de svåra förhållandena ett skydd för den arktiska miljön, men samtidigt är miljöriskerna i energiproduktionen stora.

− Om det sker en olycka stannar oljan kvar i den arktiska miljön i åratal, eftersom de biologiska processerna är långsamma.