På forskningsstationer finns inga elfenbenstorn

1.4.2019
Plötsligt har det hänt. Alla pratar om klimatförändringen. Vissa får klimatångest, medan andra undrar om klimatförändringen faktiskt är på riktigt?

Förra sommaren upplevde vi en ordentlig värmebölja och även havsvattentemperaturerna nådde rekordnivåer. Hur vet vi det? Jo, för att det finns forskningsstationer där man har gjort mätningar i över hundra års tid. Sådan långsiktighet krävs för att man ska kunna avgöra vad som bara är naturlig variation och vad som är verklig förändring.

I havet nära Tvärminne zoologiska station på Hangö udd har temperaturen mätts alltsedan stationen grundades år 1902. Förra sommaren uppmättes temperaturer på över 20 grader på 30 meters djup, vilket är den högsta temperatur man någonsin uppmätt just där och trenden är tydlig. Den uppvärmning vi nu ser är verklig och runtom i världen håller forskarna på att försöka förstå sambanden för att kunna förutsäga hur livet i havet kommer att förändras i framtiden, beroende på vilka åtgärder samhället vidtar för att bekämpa klimatförändringen.

Universiteten i Finland har 10 forskningsstationer runtom i landet och det här nätverket täcker allt från arktiska miljöer i Lappland, till skogar, sjöar, skärgård och öppet hav i söder. Man kan tycka att stationerna är dyra att upprätthålla och det beställs med jämna mellanrum utredningar som syftar till att lägga ner en eller flera stationer. Men stationerna är en nationell resurs, med användare från såväl universitet som statliga forskningsinstitut. Stationerna har oftast grundats långt ifrån storstäderna, för att man ska kunna studera ren, orörd natur. Stationerna har även en stor regional betydelse, i och med att de sprider information om miljön och den forskning som bedrivs i vårt land. Stationerna tar emot skolungdomar, pensionärsgrupper och andra intresserade från allmänheten och bidrar därmed till en mera direkt kontakt till samhället, något som institutionerna i storstäderna inte nödvändigtvis lika lätt kan erbjuda. På stationerna finns inga elfenbenstorn.

Matematiska datormodeller i all ära, men långsiktig empirisk forskning på samma ställe krävs för att vi ska kunna upptäcka och förstå miljöförändringar, samt för att kunna svara på framtida frågor.

Joanna Norkko är marinbiolog och tf. direktör på Tvärminne zoologiska station i Hangö.

Kolumnen har publicerats i tidningen Yliopisto 02/19