– Det är vanligtvis svårt för den kliniska hundforskningen att få forskningsfinansiering, trots att det enligt Statistikcentralen finns 800 000 hundar i Finland. Hundarna är allt oftare sjuka och lider av delvis samma sjukdomar som människorna, t.ex. diabetes eller cancer. Vi bestämde oss för att prova om gräsrotsfinansiering kunde vara ett nytt sätt att skaffa finansiering, berättar Hielm-Björkman.
– Gruppfinansieringskampanjen var ett riktigt äventyr för vår forskningsgrupp. Det var ett intensivt arbete att sätta sig in i konceptet och genomföra det. Vi lärde oss väldigt mycket av processen, bland annat att skapa innehåll och illustrationer, och vi lärde oss utnyttja sociala medier på en helt ny nivå. Tyvärr bar vårt arbete inte så mycket frukt att vår forskning skulle ha avancerat väldigt mycket. Pengarna vi fick in på kampanjen har redan gått till löner och analyser.
Knepig lagstiftning
– Universitetets forskningsservice deltog i pilotprojektet för att vi ville få kunskap om vilka slags tjänster forskaren behöver till stöd för en lyckad kampanj, berättar projektchef Pasi Sihvonen.
– Stöd för kommunikation i många kanaler och synlighet i sociala medier är ytterst viktiga, utan dem kan ett projekt inte lyckas. Även om en kampanj inte inbringar många euro ger den forskningen en synlighet som är svår att åstadkomma på annat sätt, konstaterar Sihvonen.
Under pilotprojektet upptäckte man också vissa lagstiftnings- och administrativa problem som gällde gruppfinansiering av vetenskap. De här problemen strävar man efter att lösa under vintern 2016.
– Universitetet utreder bland annat mervärdesskatt och inkomstskatt vid gräsrotsfinansiering, behovet av penninginsamlingstillstånd, gränsdragningen mellan donationer och små motprestationer, universitetets penningtrafik och kontoaktivitet samt vilken betydelse lagen om gräsrotsfinansiering har, berättar universitetsjuristen Matias Partanen.
Universitetet fortsätter kartlägga gräsrotsfinansieringens framtid under våren 2017. I det ingår också att undersöka en eventuell egen plattform för gräsrotsfinansiering och möjligheterna till externt samarbete.
– Eftersom utredningsarbetet fortfarande pågår kan universitetet för närvarande inte stödja kampanjer för gräsrotsfinansiering, konstaterar Partanen.
Varför kostar det att forska i hundars sjukdomar?
Anna Hielm-Björkmans forskningsprojekt Dogrisk undersöker sambandet mellan hundars kost och livsmiljö och deras sjukdomar. Gruppen har ett forskningsunderlag på mer än 10 000 hundar, och materialet används bl.a. till att göra riskanalyser.
– De samband mellan kost och sjukdomar som vi upptäcker prövar vi med hjälp av utfodringsexperiment på familjehundar. Med den nya kunskapen kan vi främja hundars välmående, och på lång sikt är resultaten också till nytta för människans hälsa eftersom hunden är modell för många av människans sjukdomar. Redan en enskild hunds start- och slutprovers RNA-, näringsämnes-, tarmmikrob- och metabolitanalyser kan kosta 4 000 euro, konstaterar Hielm-Björkman.
– Vi är en erfarenhet rikare, och har inte övergett tanken på att i framtiden samla pengar genom gräsrotsfinansiering, summerar Hielm-Björkman.
Gräsrotsfinansiering (även kallad gruppfinansiering, massfinansiering, folkfinansiering, på engelska crowdfunding) är en finansieringsmetod där en stor grupp människor tillsammans bidrar till finansieringen av ett angeläget projekt, t.ex. en tjänst, en gemenskap, ett företag, ett verk eller en produktutveckling. (källa: Wikipedia och Mesenaatti.me)