Universitetets hemsida Suomeksi På svenska In English
Helsingfors universitet Ett europeiskt toppuniversitet
 

För framtiden allt sedan 1640

Universitetes historia:

Kejserliga Alexanders Universitetet i Finland 1809-1917

Det andra skedet i universitetets historia som en del av universitetsnätverket i det ryska kejsardömet omspänner tiden av Storfurstendömet Finland 1809-1917.

Efter att Finland förenats med det ryska kejsardömet 1809 utvidgade kejsar Alexander I universitetet och beviljade det betydande anslag. Den högsta utbildningen i landet flyttades 1828 till storfurstendömet Finlands nya centrum för förvaltningen, Helsingfors. I huvudstaden blev universitetets främsta uppgift att utbilda en tjänstemannakår för landet.

Kejserliga Alexanders Universitetet blev ett humboldtskt vetenskaps- och bildningssamfund, där man tillämpade vetenskapliga metoder för att studera människan och den natur som omgav henne. Universitetets nya statuter 1828 fastställde som dess uppgift att främja ” Wetenskapernes och de fria Konsternes förkofran i Finland ” samt ” dana dess ungdom till skicklighet för Kejsarens och Fäderneslandets tjenst”.

Alexanders Universitetet var det nationella livets centrum. Det bidrog till uppkomsten av staten Finland och utvecklingen av den finländska identiteten. De finländska stormännen J.V. Snellman, J.L. Runeberg, E. Lönnrot och Z. Topelius verkade alla vid universitetet.

På 1800-talet utvecklades den akademiska forskningen från samlingsfokuserad mot experimenterande, empirisk och analytisk forskning. Inriktningen mot ett mera vetenskapligt tänkande ledde till specialisering och därigenom till inrättandet av nya läroämnen. Denna utveckling gynnades i universitetets nya statuter 1852. I och med att de olika disciplinerna utvecklades ökade även forskningsrönen och antalet högutbildade, av vilka en del sökte sig till den snabbt växande industrin och statsförvaltningen.

Se även:

Helsingfors universitetsmuseum