Universitas Helsingiensis

The quarterly of the University of Helsinki

Svengelska – hot eller möjlighet?
För en tid sedan började min dotter som är 1 år och 4 månader plötsligt tala. Hon sa: kaki, kallt, ute, gud, pappa, mamma – och bebi. Jag hade naturligtvis pekat ut spädbarn på bilder för henne ett antal gånger och upprepat ordet bebi innan hon lärde sig det. Frågan är dock om jag som nordist och kanske i något avseende purist när det gäller svenska språket borde ha lärt henne säga spädbarn i stället?

Åsa Mickwitz

Back to autumn issue 2006

Bebi – eller baby – är dock inget nytt lån frånengelskan. Enligt Nationalencyklopedins ordbok hittades det första belägget i svenskan år 1901. Med baby inleddes ett flöde av engelska lån till de skandinaviska språken i början av 1900-talet. Inlåningen kulminerade efter andra världskriget, då den amerikanska kulturen fick ett starkt fotfäste på nästan alla områden i det nordiska samhället. Idag kan väl ingen undvika engelskan – den finns i arbetslivet, i tv- och tidningsreklamen, på CD-skivorna som man tar säkerhetskopior på. Och om det finns en text på min dotters kläder, så är den på engelska. Den stora frågan när det gäller det engelska (amerikanska) inflytandet är alltså för tillfället: är engelskan ett hot mot svenskan eller kan den ses som en möjlighet för vårt språk att utvecklas?

Lexikal påverkan och domänförlust

Som språkvårdare och nordist är det lätt att ställa sig ambivalent till denna fråga. På en lexikal nivå (dvs. på ordnivå) anser den svenska språkvården generellt sett att det är en fördel för svenskan att importera ord och uttryck från andra språk – det gör språket rikare. Och tills vidare kan en person med svenska som modersmål i stor utsträckning peka ut de ord i en text som härstammar från engelskan. Man är alltså på ett individuellt plan medveten om skillnaden mellan lånord och arvord, och kan göra ett aktivt val mellan dessa. Det lexikala inflytandet är dessutom enligt flera undersökningar relativt begränsat i svenskan idag.

På en språkpolitisk nivå är dock språkvården oroad över den domänförlust som håller på att ske och som redan skett inom många samhällsområden, d.v.s. att svenskan tappar mark och att engelskan tar över som arbetsspråk framför allt inom stora företag och vid universitet, både i Sverige och Finland, och också i resten av Norden. Engelskan har rent allmänt börjat fungera som ett kommunikationsspråk, och är inom många områden det enda kommunikationsspråket på en högre nivå i samhället. Domänförlusten kan därför verkligen betraktas som ett hot. I Sverige pågår för tillfället en het debatt om huruvida forskningen vid universiteten skall bedrivas på svenska eller engelska. Faktum är att man inom teknik, naturvetenskap och ekonomi redan nu bedriver största delen av studierna och forskningen på engelska. Det betyder i sin tur att studenterna allt mer sällan skriver (och läser!) på sitt modersmål. I stället vill man förbereda sig för den globaliserade arbetsmarknaden och det kräver förmåga att tala och skriva engelska. Men detta leder i sin tur till att de utexaminerade diplomingenjörerna, ekonomerna och biologerna varken kan tala eller än mindre skriva om sitt ämne på sitt modersmål, och resultatet är att svenskan har förlorat en domän till engelskan – eller i detta fall tre. Det bör också nämnas att studenter som bedriver sina studier helt eller delvis på engelska ofta inte behärskar detta språk väl. I Sverige har man börjat använda begreppet ”babyspråk” för den engelska som svenska forskare talar och skriver. Man kan se detta som en förlust på två plan. Det nordiska samhället förlorar uttrycksmöjligheter på sina egna språk – och studenterna och forskarna förlorar sin möjlighet att använda och utveckla det språk de kan bäst, sitt modersmål.

Hur stor del av orden i text och i tal kommer från engelskan?

För att återgå till den lexikala påverkan från engelskan – kan också den utgöra ett hot? Enligt den sverigesvenska språkvården kan alltså inlåning av ord och uttryck i allmänhet ses som en fördel för svenskan. Men jag vill hävda att man ur ett finlandssvenskt perspektiv och därmed ur en minoritetsspråksynpunkt kan betrakta och också betraktar det lexikala inflytandet från i första hand finskan men också från engelskan som ett hot. Orsaken är att en liten språkgrupp som finlandssvenskarna dagligen kämpar med språkfrågor på ett helt annat sätt än den svenskspråkiga majoriteten i Sverige. Den språkpolitiska synen i Sverige och Finland skiljer sig också åt i det avseendet att Sverige av tradition förhållit sig mer liberalt till påverkan utifrån än man gjort både på finska och svenska i Finland.

I projektet Moderna importord i språken i Norden (Se t.ex. Språk i Norden 2002) har vi undersökt bl.a. det lexikala omfånget av lånord i de nordiska språken och vilka attityderna till lånen är. I undersökningen har alla lånord från alla språk beaktats, och ca 90 % av dessa kommer från engelskan. Definitionen på lånord inom projektet är främmande ord som kommit in i svenskan efter 1945, alltså efter andra världskriget.

Personer som hör att jag undersöker lånord brukar ofta påpeka att sverigesvenskar använder mängder med engelska lån, till skillnad från finlandssvenskarna som är mer puristiska. Skillnaden mellan sverigesvenskan och finlandssvenskan när det gäller andelen lånord i skriven svenska är dock inte stor, men den finns. I de svenska dagstidningar som undersökts inom projektet är andelen lånord 6,7 per 1000 löpord i de finlandssvenska tidningarna och 8,9 lånord per 1000 löpord i de sverigesvenska tidningarna. Detta resultat i sig speglar för övrigt den språkpolitiska skillnaden mellan Sverige och Finland. Andelen lånord rent generellt i svenska dagstidningar ligger dock under 1 % av alla ord, vilket väl inte kan anses utgöra ett väldigt hot mot svenskan. Under vart hundrade ord i tidningstext är alltså ett lånord. Det finns dock skillnader mellan olika typer av texter. I annonstext är nästan 1,5 % av orden lånord, medan motsvarande siffra för redaktionstext är under 0,5 %.

Förklaringen till just denna skillnad är att annonstext oftast är mycket fragmentarisk, och samtidigt därför mer mottaglig för lånord än redaktionstext. Annonstexten kräver oftast inte att lånordet anpassas morfologiskt till svenskan (alltså att lånordet t.ex. får en svensk böjningsändelse). Således kan man hitta exempelsatser som ”Volvo årsm. 1999. röd, AC, airbag, larm.” eller ”JUVENTA Care Pack”. Det senare exemplet är mycket vanligt i annonstext – ett slags semisammansättning där förleden består av produktnamnet och efterleden av själva produkten på engelska. Det finns naturligtvis också skillnader mellan ämnesområden. Texter som handlar om sport, teknik och ekonomi brukar anses vara sådana som innehåller en hög andel lånord.

Om man tittar på spontant talspråk är frekvensen lånord lite högre än i tidningstext. Ca 2,5 % av orden enligt en svensk undersökning är av engelskt ursprung (Harriet Sharp, English in Spoken Swedish). Sharp undersökte två grupper av svenskar, unga personer och affärsmän. Det visade sig trots den relativt låga andelen engelska lånord, att affärsmännen kodväxlade till engelska var 14:e sekund. Fyra gånger i minuten ansåg sig affärsmännen alltså vara tvungna att övergå till engelska i samtal med enbart svenskar. Frågan är väl varför – för att de, när de diskuterar just ekonomi, inte kommer på hur en fras uttrycks på svenska eller för att engelska inslag hör till den s.k. business-jargongen? Vilken än förklaringen är så är det svårt att i ljuset av hur ofta övergången till engelska sker betrakta det engelska inflytandet som harmlöst.

Kan den lexikala påverkan utgöra ett hot mot svenskan?

Trots att dessa undersökningar till stor del pekar på att den engelska influensen i svenskan generellt sett är relativt liten så visar attitydundersökningar ofta att finlandssvenskar tycker att det förekommer alltför mycket engelska lån i svenskan i dag. Inbillar människor sig detta eller finns det stöd för denna attityd i verkligheten?

Jag finner stöd för det senare. Det att affärsmän kodväxlar så ofta till engelska är ett bra exempel på den höga förekomsten av engelska lån i vissa talspråksdiskurser. När det gäller skriftspråk är för det första de engelska orden ofta de betydelse-bärande orden i en sats. T.ex. satsen ”Vårt företag fokuserar på outsourcing” kan omöjligen förstås av en person som inte vet vad outsourcing betyder. För det andra har en del textgenrer en tendens att dra till sig engelska lån, och i dessa texter verkar det engelska inflytandet nästan överväldigande. Om man bortser från det obscena innehållet i följande citat, lyser engelskan klart med sin närvaro:

“Samantha måste ha killar med stora snoppar och det tar slut med hennes kille efter att hon i parterapin skrikit att ‘din snopp är för liten’. För sina tjejpolare har hon klagat i månader och sagt ‘it´s like a gherkin’. Miranda är så trött på att ständigt bli ropad efter på stan av diverse olika killar att hon till sist ställer sig bredbent framför en byggjobbare, som just ropat något som innehåller ordet ‘sexy’ och skriker ‘want to fuck, well, here I am, take me now’. Killen blir helt paff och tystar ner henne och säger att han är gift. Jag vill också ha sådana där tjejkompisar, de har så fruktansvärt roligt och det är inget skitsnack bakom ryggen. Visst förkommer det en del skitsnack, men det är ÖPPET skitsnack, de säger rent ut till varandra vad de tycker. Charlotte säger till exempel till Samantha: ‘Is your vagina listed in New York City guidebooks? Because it should be. Hottest spot in town! Always open!

Exemplet är taget ur Expressen (9.9.2000 Linda Skugge) – en sverigesvensk kvällstidning som tillåter en ledigare stil än de stora dagstidningarna. För att beskriva tv-seriens dialog så realistiskt som möjligt har skribenten valt att citera på källspråket. Det skrämmande med detta exempel är inte specifikt den höga andelen engelska lån, eller hur ofta skribenten övergår till engelska. Texten kan inte heller kategoriseras som yrkesjargong, vilket i någon mån kanske skulle försvara bruket av engelsk terminologi (jämför t.ex. teknikannonser). Ofta brukar man dessutom på språkvårdarhåll hävda att det är ”tillåtet” att använda lånord bara det görs medvetet, och här har ju skribenten definitivt använt engelskan som ett retoriskt grepp. Men kan det retoriska greppet faktiskt försvara engelskans användning? Om vi är medvetna om skillnaden mellan svenska och engelska kan vi alltså använda hur mycket engelska vi vill?

Det största problemet med denna text är ur min synpunkt sett att den riktar sig till allmänheten, som förutsätts förstå en inte alldeles trivial engelska. För att kunna ta del av kvällstidningstext bör man alltså vara tvåspråkig. Engelskan har alltså inofficiellt blivit ”det andra inhemska” i Sverige, och inte bara det – även bland professionella skribenter saknas det ibland vilja att hålla de båda språken isär. Det är åtråvärt och häftigt att kodväxla mellan svenska och engelska.

Andra typer av lexikalt inflytande

Hittills har jag diskuterat enbart direkta lån, men det förekommer också en hel del annan lexikal och strukturell inverkan på svenskan. Direkta lån är ofta mycket uppenbara, och hör till dem som människor i gemen lägger märke till när de läser en dagstidning. Den typ av engelsk influens som märks mindre och som därför kan vara mer förödande är översättningslånen och betydelselånen. Etablerade översättningslån är t.ex. motorväg (motor way) och sökmotor (search engine). Ibland används ett översättningslån från engelska i stället för det etablerade ersättningsordet på svenska, t.ex. förekommer översättningslånet luftkudde (airbag) allt oftare i tidningstext, i stället för krockkudde. Det är inte heller alltid så lätt att få syn på betydelselånen, som ofta orsakar relativt diskreta semantiska förskjutningar i svenskan. Ett bra exempel är acceptera som numera också kan betyda ”tacka ja till entydigt efterlängtade företeelser”, d.v.s. man kan acceptera en inbjudan till ett bröllop (jfr. engelskans accept an invitation).

I min undervisning i vetenskapligt skrivande får jag ofta möjlighet att läsa texter skrivna av studenter som till stor del har stött sig på litteratur på engelska (eller finska). Detta leder många gånger till att det vimlar av översättnings- och betydelselån i uppsatserna. Studenterna använder t.ex. operera i betydelsen arbeta eller fungera (operate), processa i betydelsen bearbeta eller behandla (process) och det engelska ordet representations blir naturligtvis representationer på svenska. Dessutom förekommer konstruktionslån som t.ex. ”att någon tar något allvarligt” (to take something seriously) i stället för det korrekta ”ta något på allvar”. Student-erna märker oftast inte själva att det är något på tok med deras texter, eftersom dessa typer av fel (eller denna typ av språklig utveckling?) slinker så obemärkt in i deras svenska.

Hamburgare eller köttsås?

Beroende på från vilket håll man betraktar svenskan, kan man således se både hot och möjligheter med det utländska och engelska inflytandet. Det är lätt att också se den kulturella och språkliga rikedom som ett öppet och tolerant samhälle får ta del av. Vi äter inte längre bara potatis och köttsås, utan också hamburgare, pizza och créme brulee. Och det måste finnas rum och möjlighet att variera ordförrådet och att få lära sig andra språk utöver sitt modersmål. Jag vill ändå hävda att man oberoende av perspektiv, inte alltid kan avfärda det engelska lexikala inflytandet som harmlöst och obetydligt. Engelskan borde betraktas som ett separat språk som lever vid sidan av svenskan – den vanlige svensken skall inte behöva vara tvåspråkig för att kunna läsa en svensk dagstidning. Viktigt är också att man inte alltid kan dra en gräns mellan lexikal påverkan och domänförlust, och hävda att det ena utgör ett hot men inte det andra. Är det inte så att det ena möjligen kan leda till det andra? Och det skall vara ett mål vid universiteten att ge studenterna en rätt att utveckla sitt modersmål till det språk de behärskar allra bäst. Jag hoppas verkligen att min dotter ska få den möjligheten, trots att hennes mamma så vårdslöst har översköljt henne i tidig ålder med främmande ord.

Åsa Mickwitz är doktorand i nordiska språk och undervisar framför allt i vetenskapligt skrivande.

top
Back to autumn issue 2006