Universitas Helsingiensis

The quarterly of the University of Helsinki

Hanaholmen – en mötesplats för svensk och finländsk kultur
Den första juni år 1975 invigdes Hanaholmen, det nya kulturcentret för Sverige och Finland, i närvaro av både Finlands dåvarande president Urho Kekkonen och den svenske kungen Carl XVI Gustaf. Redan många år tidigare hade planer på ett svensk-finskt kulturhus kommit till. Det var då Sverige efterskänkte Finlands krigsskulder, som en present på Finlands 50-årsdag som självständig republik. Den finska regeringen bestämde att dessa pengar skulle användas för att, som en slags gengåva, bygga Hanaholmens kulturcentrum. Efter många långa och krångliga diskussioner om var centret skulle byggas, stannade man till slut för Hanaholmen mellan Helsingfors och Esbo.

Sofia Wahlström

Back to autumn issue 2003

Det eleganta huset är vackert beläget på en halvö, omgiven av hav och holmar i en typiskt finsk skärgård. Det är enkelt att ta sig dit med buss eller bil; resan från Helsingfors centrum längs Västerleden tar några minuter. Om man hellre vill göra resan till en utflykt kan man åka båt till Hanaholmen om somrarna. Hit kan man komma t.ex. för att ta del av det högklassiga program Hanaholmen bjuder på, för att möta andra människor, låna böcker eller sitta och bläddra i bibliotekets böcker, äta lunch och njuta av konst och kultur i en trivsam och inspirerande miljö. Eller så kan man koppla av några dagar på hotellet i samma byggnad.

En vacker junidag tog jag mig ut till Hanaholm-en för att se mig omkring och för att träffa informatören Karin Hannukainen och kulturchefen Henrik Huldén. Över en kopp kaffe och blåbärstårta från det egna köket, berättade de för mig vad som egentligen är syftet med Hanaholm-en.

Vad vill Hanaholmen?

Syftet med Hanaholmens kulturcentrum är att öka och utveckla kulturutbytet och samarbetet mellan Finland och Sverige. Bland evenemang som i denna anda ordnas av Hanaholmen finns seminarier, kurser, författarträffar och filmkvällar. Till huvudverksamheten hör att ordna semi-narier, ofta i samarbete med någon annan organisation. Hanaholmen hyr också ut sina lokaliteter till företag och andra som vill ordna konferenser eller fester.

Seminarier för språkvetare och andra intresserade

Hanaholmens seminarier riktar sig oftast till inbjudna ”specialgrupper”, och formar sig också efter dessa gruppers intresse. En stor del av seminarierna behandlar språk i olika former och på olika områden. Till stamgästerna hör till exempel modersmålslärare (i svenska skolor i Finland), språkvårdsintresserade, tolkar och finsklärare i skolor i Sverige.

Men också andra ämnen behandlas på Hanaholmens seminarier. Ett tema som ligger Norden varmt om hjärtat är ju Östersjön, och därför hör Östersjösemi-narier också till de återkommande. Trots att dessa seminarier är anpassade för inbjudna gäster, är det fritt fram för vem som helst att delta.

Levande kontakter på Hanaholmen

- Grundidén med det här centret är att vi ska erbjuda levande kontakt mellan människor och organisationer i Sverige och Finland, säger Huldén, och det är ju fortfarande lyckligtvis så att folk inser att det bästa sättet att skapa kontakter och göra någonting tillsammans är att träffas.

I och med den breda seminarie- och kursverksamheten blir just sådana här levande kontakter möjliga på Hanaholm-en. En grupp som traditionellt träffas här vart annat år är handikappade i Finland och Sverige. Tidigare var det också vanligt att vänskolor, en finsk och en svensk, ordnade gemensamma lägerskolor på Hanaholmen.

Ett mycket konkret exempel på möten mellan människor var de stora hotellrummen med flera bäddar som fanns då huset byggdes. Då fick gäster från de olika länderna till och med sova tillsammans, vilket i högsta grad främjade vardagliga kontakter dem emellan. Nuför-tiden, efter renoveringen, finns det bara enkel- och dubbelrum på hotellet.

... och något för folket

Det är nog inte så vanligt att enskilda personer hittar till de specialiserade seminarierna och konferenserna som ordnas på Hanaholmen, men det som alltid varit mycket populärt är filmkvällarna och författarbesöken. De är dessutom gratis. Också till biblioteket går det bra att bara komma och sätta igång att läsa om Sverige och Norden, eller så kan man ta sig en titt på konstsamlingen.

Biblioteket

Det lilla biblioteket på Hanaholmen är populärt bland konferensdeltagare och hotellgäster, som brukar titta in för att bläddra i böcker eller läsa dagstidningen på sitt modersmål - här finns faktiskt alla nordiska dagstidningar till besökarnas förfogande. Och för den som är intresserad av konst, finns här en samling nordiska konsttidskrifter.

Sammanlagt 6000 verk står i hyllorna i biblioteket. I enlighet med kulturcent-rets syfte finns här främst böcker som handlar om Sverige och som är skrivna på svenska och av svenska författare, men naturligtvis även böcker om Sverige på finska för de intresserade som inte tillräckligt bra behärskar svenska. Men också böcker från de övriga nordiska länderna har fått en egen hylla i biblioteket. Speciellt de isländska böckerna finns vanligen i svensk eller finsk översättning.

När jag själv såg mig om i biblioteket stötte jag visserligen på en bok på ett för mig ännu mer främmande språk än isländska. På pärmen sprang Alfons Åberg omkring och hette Ardom.

- Det ser ut som tjeckiska, säger Karin Hannukainen överraskat, vi är ett internationellt bibliotek!

Här finns alltså förutom uppslagsverk, faktaböcker, skönlitteratur och poesi, även en rolig liten avdelning full av alla de bästa barnböckerna jag minns från min barndom. Dessutom finns här en hylla med cd-skivor att låna - nordiska, förstås.

Hanaholmens bibliotek är öppet för vem som helst och man får även låna hem böcker. För att låna behövs inget speciellt bibliotekskort utan man fyller helt enkelt i en liten röd lapp som man sedan stoppar in på bokens plats i hyllan.

Konsten på Hanaholmen

Den för sjuttiotalet typiska byggnaden är nästan som ett konstverk i sig. Ja åtminstone är den ett monument från en tid som varit.

Det första man lägger märke till redan innan man stiger över tröskeln, är Kauko Räsänens ytterdörrar i brons, med gropar och hål som för tankarna till rymden eller undervattensliv. De väger 170 kg var.

När man så har kommit på insidan, är det omöjligt att missa Heikki Häiväojas enorma betongskulptur ”Växelverkan” som hänger rakt ovanför dörrarna. Det är också svårt att undgå att med skräckbland-ad förtjusning tänka på vad som skulle kunna hända om den fula skulpturen en dag ramlade ner. För hur kan det vara möjligt att tillräckligt stadigt fästa en sådan koloss så högt uppe på en vanlig vägg?

För övrigt hänger husets konstsamling på väggarna i alla lokaliteter. Varje hotellrum har till och med sitt eget unika verk. Många av tavlorna är stora och mycket färggranna, vilket ger lite mer liv åt det annars ganska mörka huset.

Det ordnas också regelbundna konstutställningar med svenska och finska mer eller mindre kända konstnärer. Utställningarna byts upp till sju gånger per år.

Unika filmer

Några gånger per termin ordnar Hanaholmen filmkvällar där man har möjlighet att se svenska filmer och ibland också övriga nordiska. Många av de här filmerna är sådana som inte visas någon annanstans i Finland, men som har blivit uppmärksammade och populära i sina hemländer.

Kulturavdelningen på Hanaholmen har visat sig mycket skicklig på att förutse vilka filmer och regissörer som kommer att bli populära. Till exempel Fucking Åmål visades på Hanaholmen långt innan den med enorm framgång kom ut på de stora biograferna i Finland. (I de flesta enspråkigt finska städerna visar man inte ens svenska och nordiska filmer.)

Som biosalong används det stora auditoriet, med plats för 240 personer på en brant sluttande läktare där det inte är några problem att se över huvudet på den som sitter framför. Stolarna är dessutom bekväma.

Populära författarbesök

Också när det gäller författare lyckas Hanaholmens kultursekreterare nosa sig till sådana som senare visat sig få stor framgång. Men oftast bjuder man inte in dem i samband med en ny bokutgivning, utan till exempel för att delta i ett evenemang som aktualiserar just denna författares författarskap. Vissa omtyckta författare dyker också upp på Hanaholmen gång på gång.

Ett författarbesök kan se ut på olika sätt. Ibland får publiken höra en poet läsa sina egna dikter, ibland berättar författaren om hur en bok har kommit till. Programmet kan också utgöras av samtal mellan två författare eller mellan förfat-tare och publik. Ett exempel på ett sådant författarbesök var när Merete Mazzarella nyligen träffade och samtalade med Theodor Kallifatides. Andra författare som har besökt Hanaholmen är till exempel Mikael Niemi (innan han blev känd!), barnboksförfattaren Viveka Lärn, och författaren Margareta Strömstedt som berättade om sina goda vänner Tove Jansson och Astrid Lindgren.

Vuxenbetonat koncept

När man bekantar sig med Kulturcentret Hanaholmen märker man ganska snabbt att det, sitt breda utbud till trots, inte har så mycket att ge barn och barnfamiljer. Bara interiören signalerar tydligt ”skaffa barnvakt”. Kulturchefen Henrik Huldén håller med om att det är så, och förklarar att uppsökande verksamhet vore ett bättre sätt att nå barn, d.v.s. att man från Hanaholmen åkte ut till exempelvis skolor.

Det är klart att det inte är någon som hindrar oss att bygga om hela restaurangen till ett bollhav, säger han, men jag tror inte att det skulle vara ändamålsenligt för vårt syfte.

Hanaholmens syfte är ju främst att vara ett vuxenkulturcentrum. Detta betyder ändå inte att det inte regelbundet också skulle ordnas program riktade mot barn och unga.

Ett omtyckt årligt återkommande familjeevenemang är exempelvis ”Nordisk vinterdag”, då barnen får rida på islandshästar, lyssna på sagor och leka och deras föräldrar lyssna på föredrag. I somras ordnades också en musikandakt för hela familjen. Det var en tvåspråkig tillställning, som ägde rum ute i det fria på gräsmattan. På våren visades de två bästa svenska barnfilmerna gjorda år 2002.

För lite äldre ungdomar arrangerar Hanaholmen däremot ofta studieinrikt-ade informationsdagar, där man får höra om bland annat studier och arbete i Norden. Också filmkvällarna brukar locka rikligt med yngre publik.

Hanaholmens nye kulturchef

När jag träffar Henrik Huldén, har han varit kulturchef på Hanaholmen i tre månader. Han verkar entusiastisk över sitt nya arbete och samtidigt imponerad av kulturcentret sedan tidigare. På den obligatoriska frågan om hur och om han tänker utveckla och förnya verksamhet-en, finns det inte mycket att svara - Hanaholmen är redan så bra! Men att bevara bredden i programutbudet, sänka tröskeln för folk att ta sig till Hanaholm-en och kanske försöka arrangera mera program för gemene man, och mindre för experter, formulerar han som en del av sitt mål för framtiden.

- Jag vill göra folk medvetna om Hanaholmen. Jag tror att alla arrangemang som lockar vanliga människor gynnar vår verksamhet och samarbetet mellan Sverige och Finland. I princip handlar ju allt om att mötas.

Programmet hösten 2003

I höst är en stor del av programmet på Hanaholmen historieinriktat. Bland seminarierna finns till exempel ett som handlar om den heliga Birgitta och ett om Sankt Petersburgs betydelse för Finland och Sverige i och med stadens 300-årsjubileum. Även en fortsättning på serien ”Kultur ger hälsa” finns med på programmet.

För studerande ordnas den 7 november en informationsdag om studier och arbete i Norden, och om nordiskt sam-arbete.

Bland författarna är det Frans G. Bengtsson som ska levandegöras, en programdag kring honom och hans verk med en djupdykning i hans prosa och sånger utlovas. Och så är det de sverigefinska modersmålslärarnas tur att fortbilda sig.

Mera om kommande program kan man läsa i Hanaholmens tidning Meny som kommer ut tre gånger om året (en gång på engelska och tyska och två gånger på svenska och finska), eller på adressen www.hanaholmen.fi på nätet.

Sofia Wahlström studerar nordiska språk och klassiska språk vid Helsingfors universitet.

top
Back to autumn issue 2003