Universitas Helsingiensis

The quarterly of the University of Helsinki

Ett fönster mot Norden
- Norden är toppen av Europa! säger generalsekreterare Larserik Häggman vid Pohjola-Norden. Under den devisen arbetar den finländska centralorganisationen för folkligt nordiskt samarbete. Pohjola-Norden definierar sig som en medborgarorganisation.

Sebastian Gripenberg

Back to autumn issue 2002

Pohjola-Norden har sina rötter i den nordiska rörelse som uppkom i alla de nordiska länderna efter första världskriget. Motsvarande organisationer finns i alla de nordiska länderna. Den formella starten i Finland skedde år 1924.

- Under sina första år bedrev Pohjola-Norden en kamp mot den randstatspolitik som då fördes. Istället förespråkade man en mer nordisk orientering, säger Häggman.Organisationen hade då främst akademiker, tjänstemän och kulturpersoner som medlemmar.

Efter andra världskriget växte föreningen och fick den karaktär av medborgarorganisation som idag är en central komponent i organisationens image.

- Vi har idag runt 15.000 medlemmar. Medlemsantalet har varit mycket stabilt under en lång tid. Det finns varken en stigande eller en sjunkande trend. Medlemsantalet brukar dock stiga lite i samband med kampanjer, berättar Häggman.

Det finns motsvarande föreningar för folkligt nordiskt samarbete i alla de nordiska länderna och självstyrelseområdena. De olika organisationerna förenas i Föreningarna Nordens Förbund, med säte i Oslo.

- Det är frågan om en paraplyorganisation som avsiktligt har en mycket lätt administration. Dess funktion är att informera och koordinera. Konkreta verksamheter placeras ut hos de olika Norden-föreningarna. Pohjola-Norden är till exempel ansvarig för den Nordiska Biblioteksveckan, förklarar Häggman.

- Ett stort hinder för gemensamma verksamheter är dock de stora resekostnaderna inom Norden. Det är egentligen löjligt att det är billigare att hålla ett möte på Mallorca än i Köpenhamn!

Pohjola-Norden har 12 distrikt som följer de gamla länsgränserna. Under dessa finns cirka 180 lokalföreningar. Dessutom finns det runt 120 förbundsföreningsmedlemmar. Dessa består av andra organisationer som genom medlemskap i Pohjola-Norden, vill arbeta för nordiska frågor.

- Den största av dessa organisationer är FFC (Finlands Fackförbunds Centralorganisation). De flesta partier är också medlemmar. Det är en orsak till att Pohjola-Norden under hela sin historia har haft aktiva politiker och samhällspåverkare i sin ledning. Vår långvarigaste ordförande var K.A. Fagerholm, säger Häggman.

På min fråga om det lett till en politisering att ha politiker i ledningen svarar Häggman:

- De partipolitiska skiljelinjerna kommer sällan fram i sakfrågorna. De som inte är intresserade av nordiska frågor söker sig självfallet inte till oss.

Samarbete

Pohjola-Nordens verksamhet vilar på tre "ben".

- Dessa är vänortssamarbetet, utbildningsfrågor och folkrörelsearbetet, berättar Häggman och fortsätter: "Nu har vi också inlett ett framgångsrikt företags- och fackföreningssamarbete och vi håller på att bygga upp ett samarbete med den akademiska världen kring nordiska frågor."

Vänortsverksamhet som idé uppkom på 1920-talet - det första etablerade samarbetet var mellan danska Thisted och svenska Uddevalla år 1939. Vänortssamarbetet mellan Finland och Sverige uppstod under andra världskriget i och med fadderortssamarbetet. Svenska kommuner fungerade som faddrar för finländska kommuner. Genom detta samarbete kanaliserades svenskt humanitärt bistånd till Finland. De kontakter och vänskapsband som uppstod under kriget blev grunden till det vänortssamarbete som fortgår idag.

- På pappret har runt 200 finländska kommuner ett nordiskt vänortssamarbete. I praktiken fungerar samarbetet bra i omkring 80 till 100 av kommunerna. EU lyfter idag fram vänortssamarbete som ett viktigt instrument för att fördjupa den europeiska integrationen. Där har de nordiska länderna ett försprång eftersom verksamheten alltid har varit starkt förankrad på gräsrotsnivå, säger Häggman.

Pohjola-Norden strävar efter att öka de nordiska kontakterna och det nordiska inslaget i skolsektorn.

- Vi har redan i årtionden sänt elever och lärare ut i Norden. Det är frågan om cirka 2000 till 2500 personer per år. Vi har runt 140 nordiska kontaktpersoner i olika skolor. Vi försöker också följa upp det nordiska innehållet i läromedlen, berättar Häggman.

Folkrörelsearbetet handlar om att informera om nordiska frågor och lobba hos myndigheter.

- Många av de officiella instanser vi har för nordiskt samarbete och många av de rättigheter vi har som nordbor har tillkommit på initiativ av de nordiska föreningarna, uppger Häggman.

- Bankavgifterna för förmedling av betalningar inom Norden är ett exempel på en fråga där vi tryckt på en harmonisering.

Pohjola-Norden har under de senaste fem åren utvecklat ett relativt omfattande samarbete med näringslivet.

- Vi erbjuder företag och fackföreningar något som marknaden inte kan erbjuda, men där vi besitter en särskild expertis. Pohjola-Norden ordnar seminarier i nordiska språk och nordisk kultur. Vi hade exempelvis nyligen ett mycket lyckat seminarium om nordiskt ledarskap. Samarbetet med näringslivet har utfallit mycket väl, kurserna och seminarierna är konstant överbokade, säger Häggman.

- Nu håller vi på att utveckla ett samarbete med den akademiska världen. Målet är att bygga upp kurser för en akademisk publik tillsammans med Renvall-institutet vid Helsingfors universitet.

Pohjola-Norden fungerar som påtryckare gentemot det "officiella nordiska samarbetet", det mellanstatliga samarbetet. Organisationen har ett nära samarbete med Finlands nordiska samarbetsminister Jan-Erik Enestam och de tjänstemän som bereder nordiska frågor.

- Samarbetet är nära och gott. Vi står i kontakt flera gånger per vecka. Pohjola-Norden är stående remissinstans i alla frågor som berör medborgarna. Förbundets styrelse sammanträder cirka sex gånger per år och varje möte behandlar åtminstone ett par frågor som berör det officiella samarbetet. Jag upplever att vi alltid får ett positivt gensvar då vi kommer med initiativ och idéer. Ibland känns det nästan som om vi borde skärpa våra krav då bemötandet hos de finländska politikerna och myndigheterna är så positivt!, skrattar Häggman.

- I det här sammanhanget vill jag säga att Pohjola-Norden är mycket nöjd med Finlands insats i det nordiska samarbetet under de senaste åren, till exempel i frågan om arbetet med att utveckla nordbornas rättigheter. Vi upplevde en liten svacka i mitten av 1990-talet, vilket säkert berodde på EU-medlemskapet och på att det var en så pass stor bit att svälja på en gång, säger Häggman.

Norden i EU

EU:s utveckling och expansion har under 1990-talet varit den största utmaningen för det nordiska samarbetet. Idag består Norden av fem olika stater som alla befinner sig i olika grader av integration inom EU. Finland är medlem av EU och har tagit den gemensamma valutan i bruk. Sverige och Danmark är medlemmar av EU, men hör inte till euro-området. Danmark har dessutom reserverat sig mot en djupare integration på flera viktiga punkter. Norge och Island hör inte till EU men har båda olika former av samarbetsavtal med unionen. Dessutom hör Danmark, Island och Norge till Nato. Inte två av de nordiska länderna befinner sig i samma situation. Trots detta har Norden haft en skönjbar inverkan på EU.

- Paavo Lipponen har sagt att EU nu går igenom en nordifiering. Det är kanske lite överdrivet, men på många områden har Norden haft en inverkan. Miljöfrågor, jämnställdhetsfrågor och offentlighetsfrågor är något som de nordiska länderna i stor utsträckning lyft upp på dagordningen. Det är inget sammanträffande att Jacob Söderman, en nordbo, är EU-parlamentets ombudsman. Hela ombudsmannainstitutionen har ju för den delen uppstått just i Norden.

Häggman betonar dock faran i att se Norden som en avgränsande faktor.

- Pohjola-Norden vill tvärtom se Norden som en öppnande faktor. Var placerar man till exempel länder som Holland, som ju inte geografiskt hör till Norden, men som i många frågor har liknande värderingar. Frågan är var de baltiska länderna kommer att placera sig inom EU. De har visserligen valt ett relativt amerikanskt system, men hör geografiskt till Norden, säger Häggman.

De nordiska länder, som är medlemmar av EU har gjort reservationer om att det nordiska samarbetet kan gå längre än den europeiska integrationen. Det nordiska samarbetet skall alltså inte kunna begränsas av Danmarks, Finlands och Sveriges medlemskap i EU. Häggman bedömmer att de två viktigaste frågorna för det nordiska samarbetet just nu är nordbornas rättigheter och implementeringen av EU-lagstiftning.

- De nordiska länderna har bra avtal som reglerar nordbornas rättigheter. Det finns avtal på snart sagt alla områden utom för näringslivet, man kan inte bilda nordiska bolag. Det viktiga nu är få alla de här avtalen att fungera i praktiken. Det är ytterst viktigt för legitimiteten. Nordbor skall själva kunna uppleva att de har de här rättigheterna, uppleva den konkreta nyttan av att vara nordbor. På så sätt ökar känslan för Norden. Problemet ligger på den nivå där de som behöver service möter de som skall stå för den. Pohjola-Norden har delvis strävat efter att åtgärda det med skolning. Vi har just avslutat en serie med tio seminarier kring nordiska frågor för myndigheter, säger Häggman.

- Frågan om implementering av EU-direktiv har blivit aktuell eftersom Danmark, Finland och Sverige självfallet verkställer dessa på olika sätt. De nordiska länderna har ett mycket gammalt lagstiftningssamarbete och inom en överskådlig framtid kommer cirka 80 % av vår lagstiftning att vara EU baserad. Om EU-direktiven tillämpas på olika sätt i de olika länderna kan det innebära svårigheter för enskilda nordbor, säger Häggman.

- Ett aktuellt exempel är det så kallade pillerpasset. Idag förutsätts enligt Schengen-avtalet att de som äter mediciner som innehåller narkotiska preparat skall ha ett pillerpass för att kunna passera gränser. Alla nordiska länder hör till Schengen-avtalet och vi har för tillfället fem olika modeller för hur pillerpasset skall fungera i praktiken. Bestämmelser angående vilka läkemedel som kräver passet, vilken myndighet som utfärdar det, hur länge det tar att få det och så vidare är olika, vilket är en olägenhet om exempelvis en nordbo från ett land köper mediciner i ett annat land under en resa och bestämmelserna inte är de samma som i hans eller hennes eget land. Det är en ytterst specifik fråga, men ett exempel på hur det inte borde vara, konstaterar Häggman.

Enligt Häggman kommer det nordiska samarbetet att stärkas då EU utvidgas.

- Under de första åren av Finlands medlemskap var man mycket rädda att skapa block inom EU. Nu verkar det klart att det dock är så det kommer att gå. Inom ett EU med ett trettiotal medlemsstater kan inte alla stater uttala sig i alla frågor. Då är det naturligt att samarbeta med sina närmaste grannländer för att tillsammans göra sig hörda, säger Häggman och ger också ett exempel på nordism inom EU i praktiken.

- Erkki Liikanen har sagt att han aldrig talat så mycket svenska som under sin tid som EU-kommissionär i Bryssel. Kontakten mellan nordiska tjänstemän är naturlig.

Sebastian Gripenberg studerar statslära vid Helsingfors universitet.ß

Pohjola-Norden och Pohjola-Nordens Ungdoms
förbund på Internet: www.pohjola-norden.fi

top
Back to autumn issue 2002