To the homepage of the Universitas Helsingiensis


the quarterly of the University of Helsinki
Helsingfors universitet satsar på det Nordiska
I år har det förflutit 50 år sedan Nordiska rådet grundades och det officiella parlamentariska samarbetet fick sin början. Födelsedagsfirandet kulminerar i jubileumssessionen som ordnas i Helsingfors slutet av oktober. Det nordiska samarbetet är inte längre nytt, men det finns inga tecken på att det skulle minska, snarare tvärtom. Betydelsen av det regionala samarbetet ökar och våra nordiska grannar är bekanta och välkända samarbetspartner som det är lätt att arbeta med p.g.a. ett gemensamt språk och kulturarv.

Ylva Wahlström

Back to autumn issue 2002


Det nordiska samarbetet är en naturlig och integrerad del av vår vardag. För universitetssamfundet är Nordiska ministerrådet bekant främst via mobilitetsprogrammet NORDPLUS, som är ett samarbetsprogram inom utbildning, och via NorFA (Nordisk Forskerutdanningsakademi), som stöder nordiskt forskningssamarbete. Dessa program finansieras av Nordiska ministerrådet. Det finns också mycket nordiskt samarbete som är informellt och grundar sig på långvariga personkontakter. Det är svårt att definiera denna form av samarbete, t.ex. professorers och den övriga personalens nordiska kontakter speglar sig i institutionens verksamhet och inverkar på studenternas studiemiljö. Norden kommer även i fortsättningen att vara en naturlig och viktig referensram för oss.

Detta har Helsingfors universitet alltid velat framhålla. I sin nuvarande strategi för åren 2001-2003 har universitetet lyft fram utvecklandet av det nordiska samarbetet och samarbetet med Baltikum som ett av sju tyngdpunktsområden. En rad åtgärder, som utvecklandet och satsningen på marknadsföring och information, har redan vidtagits för att utveckla universitetets nordiska samarbete och kännedomen om Norden på universitetet. Det ligger således väl i enlighet med universitetets linje att uppmärksamma det nordiska jubileumsåret.

Universitetet uppmärksammar jubileumsåret genom att arrangera en räcka nordiska evenemang. Universitetets nordiska temaår inleddes med ett öppet seminarium om nordisk framtid. Under seminariet behandlades bl.a. de nordiska språkens framtid, den nordiska välfärdsstaten, Östersjöns framtid och framtiden för nordiskt forskningssamarbete. I samband med seminariet ordnade Nordens institut i Finland (Nifin) i samarbete med universitetet en informationsmarknad Nordens Torg. Under marknaden presenterade sig Nordiska ministerrådets institutioner i Finland för universitetssamfundet och allmänheten.

Universitetets institutioner och enheter har deltagit i universitetets satsning på det nordiska. Av projektfinansieringen för universitetets nordiska temaår användes merparten till att stöda institutionernas verksamhet. Institutionerna ordnar varierande evenemang. Allt från gästande expert-föreläsare till en nordisk temadag finns med på programmet.

Ett av höstens större evenemang är Renvall-institutets* vetenskapliga konferens Norden at the Crossroads. Konferensen är en interdisciplinär konferens i Norden studier. Under konferensen diskuteras nordiska teman, såsom den nordiska välfärdsstaten, Norden och Europa, bilden av Norden utomlands och nordisk identitet, från olika vinklar. I samband med konferensen ordnas en för allmänheten öppen session Festung Norden, som tar upp frågor kring multikulturalism, immigration och globalisering i Norden. Sessionen ordnas fredagen den 1 november kl. 9.30-12.30 i universitetets huvudbyggnad, lilla festsalen (Fabiansgatan 33).

Studentkåren vid Helsingfors universitet deltar i festligheterna. Den 3-6.11 arrangerar Studentkåren en Nordisk Student-konferens i syfte att diskutera ämnen som ur nordiskt perspektiv är högaktuella. Utvidgningen av EU, EMU, miljöfrågor, studentpolitik, invandrarpolitik och NATO är några av ämnena som kommer att behandlas. Till konferensen inbjuds såväl aktiva studenter från de nordiska och baltiska ländernas studentkårer som nordiska och baltiska utbytesstudenter.

Det regionala samarbetet har visat sig viktigt för att vi skall klara oss i den stärkta globala konkurrensen. Vägen till Europa och den övriga världen kan gå via Norden. Universitetets nordiska samarbete är en värdefull del av universitetets internationella verksamhet.

Alla är hjärtligt välkomna att delta i universitetets firande av det nordiska jubileumsåret!

Ylva Wahlström är planerare vid projektet Norden som tema vid Helsingfors universitet 2002.

Ytterligare information om årets evenemang finns
på webbadressen http://www.helsinki.fi/norden.


ORD OCH
INGA VISOR
Ulf Telemans vision om de nordiska språkens framtid

Sara Nordlund

Helsingfors universitets nordiska temaår inleddes den 21 mars med ett seminarium om nordisk framtid. Seminariet var välbesökt och en stor del av åhörarna hade antagligen sökt sig till universitets lilla festsal, där evenemanget gick av stapeln, för att få höra Ulf Telemans vision om de nordiska språkens framtid. Teleman är emeritus professor i nordiska språk vid Lunds universitet och han är berömd för sina forskningsinsatser på i synnerhet grammatikens och sociolingvistikens områden.

Teleman inledde sitt föredrag med att konstatera att det är svårt att förutspå de nordiska språkens framtid eftersom dagens samhälle är oförutsägbart. Han framhöll ändå att förutsägelser är nödvändiga. Enligt Teleman är problemställningen dubbeltydig; dels kan man fundera på hur de nordiska språken kommer att se ut i framtiden, dels kan man fråga sig vilken status och användning de kommer att ha. Teleman hade valt den senare aspekten. Han koncentrerade sig på den internordiska kommunikationen, nynorskans respektive finlandssvenskans framtid samt de nordiska språkens användbarhet.

"Semikommunikation"

Teleman beskrev den rådande situationen vad förståelsen mellan svenskan, norskan och danskan beträffar som ett slags "semikommunikation" där skriftspråken döljer ett äldre gemensamt språk men där de lokala uttalsvarianterna skiftar. De nordiska talspråken har utvecklats i snabb takt och i delvis olika riktning, vilket komplicerar den internordiska språkförståelsen. Teleman konstaterade att situ-ationen inte underlättas av att Norge saknar ett standardspråk.

Enligt Teleman är förutsättningarna för den framtida språkförståelsen dels att språken liknar varann, dels att nordborna kommunicerar över språkgränserna. Men Teleman var inte särskilt optimistisk på denna punkt; enligt honom tyder utvecklingen på att de nordiska språken går i sär och att de regionala språken sprider sig. Någonting som Teleman lite skämtsamt konstaterade att de nordiska språken har gemensamt är de engelska lånorden. Teleman ställde sig inte heller odelat positiv till den framtida kommunikationen över språkgränserna. Han konstaterade att nordborna visserligen har ett omfattande TV-utbyte, gränshandel, administrativt samarbete och export, men att samarbetet med andra länder än de nordiska hela tiden blir viktigare. Teleman påpekade att det finns ett undantag vad gäller denna utveckling, nämligen Öresundsregionen, där danskan och svenskan påverkar varann och åtminstone den passiva tvåspråkigheten ökar.

Nynorska - finlandssvenska

Alla de nordiska länderna har åtminstone ett språk som officiellt språk och därtill flera minoritetsspråk. I Norge är landets officiella språk två: bokmål och nynorska. Det samma gäller för Finland där både finskan och svenskan är landets officiella språk. Enligt Teleman är förutsättningarna för att nynorskan ska överleva i Norge och finlandssvenskan i Finland inte alldeles jämförbara.

Teleman beskrev bokmålet som "förnorskad danska" och nynorskan som ett artificiellt språk. För bokmålets del finns det ett standardspråk både vad skriften och talet angår, medan situationen är en annan för nynorskans del; där talar man dialekt men skriver nynorska. Teleman konstaterade att nynorskan haft en starkt identitetsbärande funktion, men att en förändring i den nationella självförståelsen håller på att ske. Teleman sade sig tro att Norge kommer att överge nynorskan som skriftspråk. Detta motiverade han bl.a. med att det rent byråkratiskt är besvärligt för ett land att ha flera officiella språk. Dessutom menade han att tekniken gynnar majoritetsspråket, vilket t.ex. innebär att somliga datorprogram inte finns tillgängliga i nynorsk översättning.

Svenskan i Finland har vissa likheter med nynorskan i Norge. Båda språken är skyddade genom lagstiftning, deras ställning på den officiella scenen (t.ex. i universitetsvärlden och inom kulturen) är stark, i båda språken finns många starkt avvikande dialekter som talspråk och varken nynorskan eller finlandssvenskan är det dominerande språket i någon stor stad. Teleman betonade att situationen i Finland ändå är annorlunda. Svenskan skiljer sig strukturellt från finskan, vilket innebär att den inte kan "ätas upp" strukturellt. Finlandssvenskan har starkt stöd av svenskan i Sverige och det svenska skriftspråket försvinner inte. Därtill är finlandssvenskan enligt Teleman ett mer urbant språk än nynorskan.

Samtidigt visade Teleman på hotbilder för finlandssvenskans framtida ställning. Han menade att det i praktiken är svårt för den svenskspråkiga minoriteten i Finland att kräva likställdhet med den finskspråkiga majoriteten. Dessutom är det inte alldeles självklart att man lyckas upprätthålla en kulturell offentlighet på svenska i Finland. Kundkretsen är kanske för liten. Teleman framhöll att privatsfären inte är lika hotad som den offentliga sfären. För att undgå att gå ett dystert öde tillmötes uppmanade Teleman finlandssvenskarna att i högre grad söka språkligt stöd i sverigesvenskan.

De nordiska språkens funktionsdomäner och engelskans intrång

Teleman poängterade att en förutsättning för de nordiska språkens fortbestånd är att de inte lever kvar endast som officiella språk utan som kompletta språk som kan användas inom alla domäner. Det största hotet mot såväl svenskan och norskan som danskan utgörs sedan mitten av 1900-talet av engelskan. Engelskan har tagit över en stor del av universitetsvärlden och forskning bedrivs i allt större utsträckning på engelska. Men den gör sitt intrång också på lägre nivåer inom området utbildning. Teleman talade om en "halvtaskig språkbadsmetod" med svenska grundskol- och gymnasielärare som undervisar i t.ex. historia och naturvetenskapliga ämnen på en engelska som är långt ifrån den engelska som en infödd talare presterar. Engelskan gör sig även synlig inom politiken. Teleman konstaterade att den kommunala politiken än så länge inte är särskilt påverkad av engelskan, men att det samma inte gäller för den nationella politiken eller EU. Populärkulturen är kanske det område som oftast nämns då man talar om engelskans intrång, men Teleman påminde sina åhörare om att inte heller "finkonsten" går fri från det engelska inflytandet.

Teleman avslutade sitt föredrag med att konstatera att han inte träffat en enda person som inte trott att engelskans påverkan kommer att fortsätta. Enligt honom finns det två hållningar; en pessimistisk som hävdar att de nordiska språken förr eller senare blir hemsfärsspråk och en optimistisk som hävdar att svenskan inte tog skada av latinets inflytande och att den därför inte gör det av engelskan. Teleman gav sina åhörare två alternativ: antingen kan man underlätta denna utveckling eller också kan man se den som en varning.

Sara Nordlund är FM i nordiska språk.

top Back to autumn issue 2002