Scenograf Tiina Makkonen lyfter i sin jubileumsutställning fram scenografens arbetsprocess, som startar från "filosofiska" begynnelsebilder och utmynnar i en konkret, skapande förverkling. Idéskisser, arbetsritningar, miniatyrer och delar ur förverkligade scenografier finns utställda. Tillsammans bildar dessa materialer en installationsaktig helhet, som utmanar åskådaren att följa med konstnären på gemensam resa på jakt efter sanningen som uttrycks rumsligt och bildligt av de utvalda arbeten.

Utställningen presenterar i bred skala Barbies tidiga mode och andra Barbie-föremål från åren 1959−1965. Dessutom kan man träffa Barbies släktingar och vänner och få en inblick i Barbies många yrken och hobbyer - Barbie har varit bl.a. flygvärdinna, sjukskötare, balettdansös och astronaut. På utställningen visas också nyare Barbie-mode: på museets Barbie-catwalk kan man se bl.a. Oscar de la Rentas och Givenchys modekreationer och olika samlingsdockor.

Jouni Kaipia: Ställen och ställningar - arkitektoniska fotografier med människor (och några djur)... Fotona i utställningen är tagna under Kaipias resor i Asien de senaste tio åren.Utställningen omfattar nästan hundra fotografier, alla förutom ett från åren 1998−2008. Fotografierna är tagna i Bangladesh, Burma, Indien, Japan, Kambodja, Kina, Laos, Malaysia, Nepal, Thailand, Tibet och Vietnam.

Till camp- och kitsch-aktiga Restaurang Regnbågen har det samlats bilder och material ur föreställningar som inte har godkänts en plats på den nationella teaterhistorians skåp och som inte genomlyses av ett avvisande heteroperspektiv. Camp är det som enligt sitt namn sticker i ögat, överdriver, medvetet representerar dålig smak. De lekfulla föreställningarna motsätter sig allvarstyngda sanningar och undervisningar. Camp sammanhänger med könsparodier samt drag queen och drag king -kulturen.

Utställning

Utställning

Isaac Julien (f. 1960) från London är en av de internationellt mest framstående nutidskonstnärerna, som i sina videoinstallationer variationsrikt kombinerar film, dans, teater, musik och bildkonst.

Utställningen presenterar konstnärens senaste alster, såväl färgmättade målningar som organiska skulpturer. Den norske konstnären Olav Christopher Jenssens (f. 1954) målningar utandas en viss omedelbarhet, samtidigt som de också är mycket precisa och noga avvägda. Medan stora målningar kräver ett disciplinerat och långsiktigt förhållningssätt har Jenssen som motvikt färdigt spänt upp mindre dukar för att bevara den impulsiva approachen och upprätthålla rörelsen och cirkulationen i studion.

Utställningen syftar till att skildra bakgrunden till devalveringarna 1957 och 1967, deras genomförande och effekter. Den belyser genomförandet av penningpolitiken under en tid då regeringarna i genomsnitt satt omkring ett år. Finlands Bank blev efter andra världskriget tvungen att ändra den finska markens externa värde ett flertal gånger. Anslutningen till växelkursmekanismen ERM 1996 stabiliserade värdet på Finlands valuta.

Adel Abidin (f. 1973), född i Irak men numera bosatt i Finland, bygger på Kiasma upp en ny serie av installationer som kombinerar ljud, rörliga bilder och skulpturelement. Konstnären, som är känd för sitt sarkastiska och ironiska förhållningssätt, aktiverar betraktaren till att rikta en kritisk blick på den nationella och sexuella identiteten och hjältekonceptet.

Fem finländska konstnärer är nominerade till Ars Fennica-priset år 2009. Vinnaren utses av Vicente Todoli, chef för museet Tate Modern. Prismottagaren offentliggörs den 19 november. På Kiasmas utställning kan publiken även rösta fram sin egen favorit. Ars Fennica är Finlands största bildkonstpris. Det delas årligen ut till en konstnär som erkännande för en högklassig och personlig konstnärlig produktion. Priset delas ut av Henna och Pertti Niemistös Bildkonststiftelse Ars Fennica.

Den elfte samlingsutställningen på Kiasma går preliminärt under rubriken Evenemangskonst. Utställningen tar fasta på evenemang i konsten genom fyra olika teman: engagerande konst, tid och längd, föreställning och scenografi samt performance.

Grünsteins första omfattande utställning i Finland utgörs av ett tvärsnitt av hennes fotosviter från 2000-talet och av nya videokonstverk.

Pilvi Takalas verk baserar sig på en en månads vistelse i Kiasmas företagssamarbetspartner Deloittes kontorsutrymmen. I deras utrymmen börjar en marknadsföringspraktikant som till först verkar helt normal utföra alltmer originella arbetsmetoder.

Saara Ekström (s. 1965) jobbar främst med fotografi och video, men använder sig även av skulptur och teckning i sina platsspecifika installationer. Med hjälp av organiska och konstgjorda material skapar Ekström världar där det synliga och osynliga, ett växande och förtvinande, det lockande och avstötande utmanar varandra. Ekströms "motbjudande estetik" ifrågasätter materialens kulturbetingade värdehierarkier.

Utställningen tar en titt på Finland under Urho Kekkonens tid genom ett intressant fenomen på den konstnärliga scenen. Den sovjetiske målaren Ilja Glazunovs roll som presidentens "hovmålare" väckte stor uppmärksamhet i sjuttiotalets Finland.

Historisk utställning

Utställningen ARS 11 breddar den snäva uppfattningen om nutidskonsten i Afrika som endast en fortsättning på uråldriga traditioner och upprepningar av dessa i modern tappning. Den tar fasta på myterna och uppfattningarna om både det afrikanska och den afrikanska nutidskonsten, samtidigt som utställningen också berättar goda nyheter från dagens Afrika.

Den gemensamma nämnaren för de deltagande konstnärerna är samtidsskildring. I sina verk avbildar och kommenterar de fenomen och de olika verkligheterna i samtiden. Konstnärerna behandlar människornas vardag genom arbete, drömmar och kulturella identiteter. De individuella erfarenheterna ger upphov till en kollektiv och igenkännbar berättelse om vårt globala tidevarv. Det privata och det offentliga, det estetiska och det politiska för en dialog i de utställda verken.

Vi lever alla i skilda världar med olika värden och regler. Grottmannen lyckas med att på ett humoristiskt sätt undersöka och förklara de grundläggande skillnaderna mellan man och kvinna. Folk kommer och ser pjäsen flera gånger. Publiken fullkomligt tjuter av skratt.

Lilla Faster har alltid haft Herr Hund. Men en dag är han borta. För alltid. Vad skall Faster göra nu? Lilla Faster vill helst gömma sig bakom ett träd. Tills hon möter den glada kråkan.

PlayMe - The Musical Game handlar om unga mänskor och kampen om en plats i stjärnglansen. Om kärlek, makt och svek och om att våga vara den man verkligen är. Nöjesmogulen Zettermann styr och ställer. Det är honom du skall övertyga. I föreställningen finns ett tiotal större roller samt platser för dansare och cirkusartister. PlayMe- The Musical Game kan beskrivas som en blandning av musikal och häftig rockshow där modern videoteknik, modetrender och cirkuselement spelar en viktig roll.

En far och en son försöker hantera avgrunden som uppstår mellan dem när sonen brottas med sina egna demoner på tröskeln till vuxenlivet. En man som ser hur hans barn håller på att bli ännu en siffra i statistiken utan att kunna hjälpa honom. En pojke som vill komma bort från skolans kvicksand och rollen som killen som klarar sig bra i skolan.

De kom på våren, de första familjerna flyttade ut redan i april, de som hade barn i skolåldern kom i början på juni. De kom med allt sitt pick och pack i lådor och kappsäckar, vädrade sina hus och sina sängkläder, och sen gick de runt och hälsade och snusade på varandra.

Onödiga mänskor är både dråplig och tragisk; ett vardagsdrama som inbjuder till roat igenkännande av mänskligt beteende. Inhemsk dramatik när den är som bäst.