Att arter dör ut är en naturlig process och utdöenden har skett under hela jordens historia av olika orsaker. Man brukar skilja mellan fem stora utrotningsvågor. Orsakerna till dessa har varierat från meteornedslag till klimatförändringar på grund av kontinenternas rörelser. Vi upplever för tillfället en sjätte utrotningsvåg som skiljer sig från de föregående i och med att en art, människan, förorsakar den. Inte någonsin förut under livets historia har en art förorsakat så mycket utdöende. Denna utrotningsvåg är dessutom mycket snabbare och mera omfattande än de föregående, vilket kan ha mycket långtgående konsekvenser. Det ligger i människans intresse att försöka undvika den våg av utrotning vi satt igång och genom att skydda naturen kan vi åtminstone i viss mån minska den.

Fjärilarna anses av många vara en symbol för en frisk miljö. Om fjärilarna försvinner kan det vara ett tecken på att någonting allvarligt håller på att hända med miljön. Fjärilar är dessutom relativt lätta att studera. Resultat som fås av fjärilsforskning kan användas i skyddet av ryggradslösa djur och andra små djur, som inte är lika lätta att studera så genomgående. Fjärilsstudier har visat att arter som är specialiserade lider extra mycket av förändringar i markanvändningen, som är den största orsaken till att arter dör ut. Studier i hökblomsternätfjärilens biologi har gett information som kan användas i skyddet av ryggradslösa djur samt specialister i fragmenterade landskap. En stor del av jordens yta består idag av fragmenterade landskap och fragmenteringen fortsätter som ett resultat av människans aktiviteter.

Det är viktigt att förstå hur fragmenteringen påverkar en art. Speciellt metapopulaionsstudierna på Åland har bidragit med mycket information och man vet att hökblomsternätfjärilen har dött ut på många håll i norra Europa p.g.a. habitaten är för få, för små och allt för isolerade för att fjärilen skall kunna överleva. När man planerar naturskyddsområden är det viktigt att veta hur en art förekommer. Om den förekommer i nätverk så som hökblomsternätfjärilen är det viktigt att hela nätverket skyddas och att delpopulationerna inte blir alltför isolerade. Att bara skydda ett par delpopulaioner i ett nätverk eller en metapopulation ger ingen garanti för att metapopulationen inte skall dö ut. Vidare är det viktigt att skydda habitatfläckar av vaierande kvalitet eftersom kvaliteten på en habitatfläck kan vaiera från år till år beroende på den förhärskande väderleken. Då det gäller metapopulationer är det även viktigt att skydda tomma habitatfläckar eftersom de kan vara bebodda vissa år och obebodda andra år. Dylika tomma ytor kan mycket viktiga för upprätthållandet av en metapopulation speciellt om nätverket av habitatfläckar är litet.

Eftersom organismer växelverkar med varandra och är beroende av varandra kan ett utdöende av en art leda till en kaskad av utdöenden. Vi är alla beroende av miljön vi lever i och det är av största vikt att skydda den så att den kan vara så mångsidig som möjligt. På det sättet har alla organismer en chans att anpassa sig till nya förhållanden och livet på jorden som vi nu ser det kan fortgå.