Previous page




Herrgården i all sin prakt.

    Svenskan lockar elever till Nuckö Gymnasium i Estland

    Barbara Halén & Pauliina Mantsinen

    Nuckö Gymnasium är en internatskola på västkusten i Estland, ca 100 km sydväst om Tallinn. Elever från hela landet söker till det populära treåriga gymnasiet, men konkurrensen är hård och bara en tredjedel av sökandena blir antagna. För många är möjligheten att studera svenska den viktigaste orsaken till att de väljer Nuckö Gymnasium. Där talar man inte om "tvångssvenska" utan det svenska språket ses ofta som en nyckel till studier eller arbetsplatser i Norden.

    Det första man möter när man kör mot byn Birkas, där Nuckö Gymnasium ligger, är ett vakttorn där soldater ur den sovjetiska armén kontrollerade att man hade giltiga papper för att passera vägbommen. I dag är vakttornet en tegelruin och allt löstagbart är försvunnet. När man fortsätter färden mot byn passerar man Nuckö kyrka där man igen får hålla gudstjänster och konserter. Under sojvetockupationen fick flera vackra kyrkor däremot tjäna som ladugårdar eller militärbostäder. Själva byn, som har ca 350 invånare, är en märklig blandning av landsbygd och sovjetisk kolchosarkitektur med sina grå betonghus.

    Att en skola där svenska är ett obligatoriskt ämne för alla ligger just i Nuckö kommun är ingen tillfällighet. Nuckö halvö är ett gammalt estlandssvenskt område där majoriteten av befolkningen ännu på 30-talet var svenskar. I början av 1900-talet var Nuckö ett kulturellt centrum för estlandssvenskar som var bosatta på västkusten och på öarna. Både Paskleps lärarseminarium (1873-89) och Birkas Folkhög- och Lantmannaskola (1920-43) låg på Nuckö halvö. De svenskspråkiga ortnamnen Nuckö (Noarootsi), Birkas (Pürksi), Pasklep (Paslepa) etc. berättar ännu om den tiden.

    Det har funnits estlandssvenskar i Estland sedan 1200-talet. De flesta estlandssvenskar lämnade Estland 1943-44. För dem som stannade kvar upphörde kontakterna med släktingar i Sverige 1944 när sojvetiska trupper kom tillbaka och Nuckö igen blev en gränszon dit man fick tillträde endast med specialtillstånd.

     

    Svenskan lever i Nuckö

    I dag finns det få estlandssvenskar kvar men int-resset för svenskan lever vidare i Birkas. År 1989 återupptogs svenskundervisningen i grundskolan och 1990 grundades Nuckö Gymnasium med intensivundervisning i svenska. Paskleps Folkhögskola, som öppnades 1993, ordnar kurser i svenska för vuxna i trakten.

    På posten och i den lilla affären Talupood i Birkas klarar man sig på svenska. Skolans rektor, Laine Belovas, och kommundirektören Ülo Kalm har också båda stor nytta av sina kunskaper i svenska - både skolan och kommunen har levande kontakter med Sverige och det svenskspråkiga Finland. Skolans sekreterare som talar flytande svenska, är en pärla för Nuckö Gymnasium där en så stor del av korrespondensen utomlands sker på svenska.

     

    Från Nordica till Nuckö

    I dag är Nuckö Gymnasium vida känt för sin höga nivå på svenskundervisningen. Varje elev läser svenska fem timmar i veckan och undervisningen har hittills skötts av lärare från de nordiska grannländerna. Från och med hösten 1990 har Nuckö Gymnasium haft tre finländska svensklärare, Virve Kuula 1990-1994, Barbara Halén 1994-1995 och Pauliina Mantsinen 1995-1998, som har sänts till Estland av föreningen Estlandsvännerna r.f.

    Barbara Halén och Pauliina Mantsinen, hade inte haft någon tidigare anknytning till Estland, då lektor Carita Rosenberg-Wolff från institutionen för nordiska språk vid Helsingfors universitet, där de båda studerat, tog kontakt med dem. Carita Rosenberg-Wolff, som också är sekreterare i före-ningen Estlandsvännerna r.f. , berättar om hur föreningen Estlandsvännerna fick sin början:

    - År 1988 fick Nordica besked om att esten Ain Sarv skulle komma till institutionen och tala om Estland och estlandssvenskar. Redan på 70-talet hade Lars Huldén och Ann-Mari Häggman varit i Estland för att banda in estlandssvenska dialekter men nu väcktes intresset bland flera av lärarna på allvar. Följande år grundade de intresserade vid Nordica tillsammans med personer aktiva inom kyrk-liga kretsar en idéell förening, Estlandsvännerna r.f. Till att börja med understödde föreningen Estland på många olika sätt tills man bestämde sig för att satsa på språkundervisningen vid Nuckö Gymnasium. År 1990, samma år som gymnasiet grundades, startade också svenskundervisningen främst finansierad av Undervisningsministeriet. Estlandvännerna r.f. deltog aktivt i att organisera lärarutbytet praktiskt och svenskläraren Virve Kuula var den första läraren från Finland som år 1990 åkte över till ett då ännu inte självständigt Estland.

     

    Nya vindar

    - Stödda av skolans progessiva rektor Laine Belovas var vi finländska lärare pionjärer som med våra nya metoder fick introducera ett västerländskt pedagogiskt sätt i språkundervisningen. De nya metoderna innebar ett försök att komma bort från den invanda katederundervisningen till en elevcentrerad och upplevelsebetonad språkundervisning med vikten lagd på kommunikation och språkanvändning. Målsättningen med undervisningen var

  • att eleverna skulle få ett bra uttal och att de skulle känna till språkets fonetiska och grammatiska uppbyggnad
  • att eleverna skulle förstå språket i vardagssituationer, kunna uppfatta information samt ge upplysningar
  • att eleverna skulle kunna läsa tidningar och andra autentiska texter på svenska och uttrycka sig i skrift
  • att eleverna skulle också bekanta sig med de nordiska länderna och deras traditioner och kultur.

De flesta elever som börjar på Nuckö Gymnasium har inte läst någon svenska tidigare. Det gäller alltså att börja från "Hej! Vad heter du?". Det var en helt ny situation, och en intressant utmaning, som de finländska lärare stod inför: att ha en nybörjargrupp på gymnasienivå - och dessutom en målgrupp vars språk de inte kunde. En princip som gick i arv var att undervisningen, även för nybörjarna, skulle ske på svenska. Enbart då svårare grammatik skulle förklaras användes något annat gemensamt språk för att underlätta förståelsen. En annan viktig aspekt i undervisningen var flexibilitet. Det var viktigt att alltid vara öppen för de omorganiseringar som med kort varsel kunde inträffa i skolan.

 

Estoniakatastrofen skakar skolan

Svenska Institutet i Sverige understöder också svenskundervisningen i Estland genom att sända lärare och läromedel. År 1994 när Barbara Halén började som svensklärare vid Nuckö Gymnasium var Ann-Charlotte Asplund anställd som svensklärare av Svenska Institutet. Samarbetet med Ann-Charlotte Asplund fick ett dramatiskt slut i september 1994 då hon tog Estoniafärjan hem till Stockholm den ödesdigra natten. Chocken efter Estoniakatastrofen var svår att komma över och sorgen efter de vänner och bekanta som drunknade låg som en tung dimma över skolan hela den mörka hösten.

Eftersom terminen redan hade börjat var det svårt för Svenska Institutet att få fram någon lärare som kunde överta undervisningen med så kort varsel. På plats i Nuckö fanns för tillfället svenskstuderande Detlef Klemmt från Tyskland som hade lovat Ann-Charlotte Asplund att ta hand om hennes undervisning de dagar hon skulle vistas i Sverige. Klemmt, som egentligen fanns i byn för att hjälpa Barbara Halén att flytta in, stannade sedan för att fortsätta undervisningen i Ann-Charlotte Asplunds fotspår.

 

Herrgårdsatmosfär

Läsåret 1995-96 började i ljusare tecken. Då fick gymnasiet till sitt förfogande Birkas gamla herrgård som under sex års tid genomgått en grundlig renovering. På den ståtliga invigningsfesten var också president Lennart Meri närvarande.

Gymnasiet fungerar nu i två byggnader; dels i grundskolans lokaler, dels i den nyrenoverade herrgården. Alla gymnasister har sina lektioner i engelska, svenska och tyska i herrgårdens mysiga, små klassrum.

Pauliina Mantsinen som började arbeta i Birkas samma höst som herrgården togs i bruk hade nästan all sin undervisning där.

- Det var ett privilegium att få arbeta i så ljusa och hemtrevliga lokaler. De små klassrummen i herrgården är perfekta för den gruppundervisning som tillämpas vid skolan.

Skolans talrika besökare från både Sverige och Finland blir ofta imponerade av de ljusa, fina undervisningslokalerna och den lugna atmosfären i skolan. Det motsvarar inte riktigt människornas förväntningar och representerar inte heller den genomsnittliga estniska standarden på skolor.

- Det här är ju mera som på en folkhögskola, sade en svensk gäst en gång. Med det menade han att det inte fanns långa korridorer med mycket buller och graffiti på väggarna, ingen satt med fötterna på skolbänken med kepsen på huvudet och tuggade likgiltigt tuggummi. Eleverna uppskattar också den fina studiemiljön som herrgården erbjuder. Eleverna byter skor när de kommer in i herrgården och därför kan man ha fina trägolv och stora, mjuka mattor i skolan. I herrgården ligger också rektorns kansli, festsalen, datasalen och det stora biblioteket med mycket svensk litteratur.

 

Fångad av Birkas

När Pauliina Mantsinen kom till Birkas hade hon planer på att stanna ett år eller eventuellt bara en termin. Nu i sommar har hon flyttat tillbaka till Finland efter tre upplevelserika år. Orsakerna till att vistelsen i Estland blev så lång är många. - Mycket beror det på eleverna. De är motiverade att läsa svenska och de flesta är också språkbegåvade - de vet ju redan när de söker till Nuckö Gymnasium att de ska läsa fem främmande språk på skolan.

Kristi Lemmik, en av skolans elever kommenterar:

- Tidigare gick jag i skolan i Märjamaa. Då läste jag tyska, ryska och estniska, men inte svenska. Men jag har lyssnat mycket på svenska, jag tycker det är ett vackert och trevligt språk. Jag tycker också om svenska idrottare och musiker. Min favorit bland idrottarna är Stefan Edberg. Jag lyssnar ofta på Roxette och Dr. Alban. Min syster ville också att jag skulle läsa svenska. Hon talar inte svenska själv, men hon tror att det är ett nyttigt språk. Hon tror också att svenska språket blir allt viktigare för oss ester. Därför vill jag läsa svenska.

Det finns ca 125 elever vid gymnasiet och de flesta bor på internat, vilket betyder att alla lär känna varandra ganska bra under årens lopp. Man blir som en stor familj. Undervisningsgrupperna i språk är små, oftast mellan nio och sexton elever per grupp, tack vare skolans speciella satsning på språkundervisning. Läraren får en nära kontakt med eleverna, som därför kan känna sig trygga och vågar uttrycka sig.

Eleverna får redan i början av studierna prata på lektionerna. De skall använda sig av de ord och uttryck som de har lärt sig för att berätta om sig själva och sin närmiljö. Det verkar eleverna också uppskatta; ibland förundrar de sig över hur mycket de redan kan säga efter bara några veckors studier. Tack vare de små grupperna får läraren alltid en chans att lyssna på var och en av eleverna. De jobbar naturligtvis också mycket i par eller i grupp för att tala svenska. När det gäller texter som eleverna har som läxa får de lära sig att återberätta hela texten med hjälp av s.k. träd-diagram där textens innehåll visas med hjälp av bilder, symboler och nyckelord på modersmålet.

Redan i tvåan har eleverna lärt sig så pass mycket svenska att man kan börja ta texter ur den finska läroboksserien i B-svenska, Medvind, och använda autentiska texter. Andelen autentiska texter blir större i trean. I alla årskurser sjunger man också svenska sånger och lyssnar på svensk musik. Ibland ordnas också filmkvällar då svenska filmer visas för eleverna i herrgården.

 

Många vänskolor i Sverige och Finland

Under årens lopp har många intresserade besökt Nuckö Gymnasium och det kulturella utbytet blomstrar. Tack vare många donatorer har det funnits tillräckligt mycket undervisningsmaterial och biblioteket har blivit en värdefull samling av både skönlitteratur och faktaböcker. Vänskolorna är många och nucköeleverna har fått besöka Sverige och Finland för att öva upp språkförmågan. Många skolor tar emot elever från Nuckö Gymnasium så att de kan stanna i en svenskspråkig miljö allt från en månad till ett helt läsår. Det är ofta de duktiga eleverna med stort intresse för svenska som belönas. Målet är att alla under sin gymnasietid ska få en möjlighet att besöka Sverige eller det svenskspråkiga Finland.

 

Samarbetsvilja, äventyrslust och humor

Samarbetet mellan de olika lärarna har alltid varit viktigt för att bibehålla kontinuiteten i elevernas undervisning både vad gäller den övergripande planeringen från år till år och den gemensamma planeringen under terminen. - Utan ett bra och fungerande samarbete med de närmaste kollegor-na från Sverige skulle vistelsen i den lilla estniska byn känts betydligt ensligare.

Lite äventyrslust krävs det också av den som ska flytta från storstadsliv till en avlägsen by för att bo i en gammal kolchoslägenhet med bruna sovjetmöbler, en lägenhet som dessutom saknar varmvatten. Humor och flexibilitet är verktyg som behövs för att tackla de nya situationer som man hamnar i.

Nu studerar redan många av de f.d. nucköeleverna vid olika högskolor och universitet i Estland. Framtiden är tryggad. De studerar svenska! I höst har man anställt en estnisk svensklärare på Nuckö Gymnasium. Hon hörde till den första kullen som studerade svenska i Birkas.