Previous page



Rum för åsikter: Nya Ålands respektive tidningen Ålands tidningshus.

ETT LILLIPUT
med rum för åsikter

Maria Wasström

 

Åland är ett miniatyrsamhälle. Drygt tjugofemtusen invånare har ett eget parlament och egen förvaltning och (för att upprätthålla dessa) också väldigt många tjänstemän. Likaså har ålänningarna ett sällsynt digert medieutbud, sett i relation till folkmängden. De har tillgång både till finländska och svenska medier men också till en ansenlig mängd lokalt producerade medier. De har två egna lokaltidningar och två radiostationer och dessutom flera gratistidningar och en del tv-sändningar. Det faktum att de två lokal-tidningarna båda läses av praktiskt taget alla invånare är unikt inte bara i Finland utan också i resten av världen.

Lokaltidningarna är ett eldfängt samtalsämne för ålänningarna och de leder inte sällan till upprörda diskussioner. Det kan delvis ha att göra med de historiska skäl som gjorde att Åland fick två tidningar i stället för en. Länge var nämligen tidningen Åland ensam på den åländska tidningsmarknaden. När tidningen Åland grundades år 1891 var tanken att den skulle hålla samman alla ålänningar i landskapet. När Hasse Svensson tillträdde som chefredaktör 1975 betonade han bland annat att dagstidningens uppgift är att kritiskt granska makthavarna. Tidningen som tidigare stått makthavarna och näringslivet nära upplevde en kris. Svensson avskedades 1981 och med honom majoriteten av tidningens journalister, vilka genom att strejka visade sympati för sin chef. De här journalisterna grundade sedan den andra tidningen på Åland, Nya Åland. Några av de ursprungliga initiativtagarna arbetar fortfarande vid Nya Åland. År 2000 var Nya Ålands upplaga 6.719 exemplar och tidningen Ålands upplaga 10.876 exemplar.

Politisk linje

Diskussionerna om tidningarna rör sig ofta kring ledarsidorna och den politiska linje tidningarna företräder. Officiellt befinner sig båda tidningarna i den politiska mitten men frågar man ålänningarna själva får man med stor sannolikhet svaret att "den blåa är blå och den röda är röd". Tidningen Ålands blåa tidningshuvud anses alltså reflektera en borgerlig linje medan Nya Ålands röda tidningshuvud representerar en liberalare, kanske mer socialdemokratisk linje. Det är svårare att placera Nya Åland i ett politiskt fack men i jämförelse med tidningen Åland ligger den längre till vänster på den politiska skalan. Båda linjer väcker då och då bestörtning hos befolkningen. Tidningarna skiljer sig i sitt förhållande till det övriga Finland och hur de ser på självstyrelsen. Nya Åland uppfattas oftare se på saker ur en mer finlandssvensk vinkel, bland annat i språkfrågan som är ett annat eldfängt ämne på Åland. Medan tidningen Åland motsätter sig så gott som all finska på Åland betonar Nya Åland att kunskaper i finska trots allt kan vara en rikedom. Ålänningarna är måna om att bevara sitt landskap enspråkigt svenskt och många ser finskan som ett hot. Den liberala inställningen till finskan som många finlandssvenskar har, ses därför inte alltid med blida ögon.

Borgerliga värderingar har traditionellt stått högt i kurs på Åland även om det nu är centern och liberalerna som sitter i landskapsstyrelsen. Nya Åland har ofta setts som förhållandevis radikal, i synnerhet som den politiska skillnaden mellan tidningarna var större då tidningen grundades. På den tiden var den åländska postluckan försedd med ett rött eller grönt märke beroende på vilken tidning man prenumererade på. Det berättas att folk undvek det röda märket på dörren genom att i stället i skymningen smyga över till grannen för att låna tidningen.

Läsare

Tidningen Åland är äldre och tjockare än Nya Åland och på det sättet det naturliga tidningsvalet för många ålänningar. Den har också långt flera prenumeranter än Nya Åland. Det anmärkningsvärda är att nästan hälften av ålänningarna läser båda tidningarna regelbundet. Andelen som inte prenumererar men som ändå läser tidningen är större bland Nya Ålands läsare. Trots att nästan två tredjedelar av ålänningarna läser Nya Åland är det bara 57 procent som prenumererar på den. Däremot uppger 70 procent av ålänningarna att de prenumererar på tidningen Åland. Skillnaden i upplagan mellan tidningarna är också stor. Tidningen Ålands upplaga är över fyratusen exemplar större än Nya Ålands medan antalet läsare skiljer sig med endast ett par tusen personer. Nya Åland är alltså den tidning som oftare läses på arbetsplatsen, biblioteket eller andra inrättningar i stället för att prenumereras hem.

Innehållet i tidningarna

Man kan kanske tycka att det inte finns tillräckligt mycket stoff för att fylla två tidningar fem dagar i veckan i ett så litet samhälle. Självklart tar båda tidningarna ofta upp samma nyheter men förvånansvärt ofta skiljer de sig också från varandra. Tidningarna utkommer dessutom på olika tidpunkter. Traditionellt har tidningarna utkommit mitt på dagen på Åland men nuförtiden utkommer Nya Åland på morgonen medan tidningen Åland också får med samma dags nyheter eftersom den utkommer på kvällen. Tidningarna kompletterar varandra genom att i alla fall delvis behandla aktuella händelser ur olika perspektiv.

Nya Åland har i viss mån en stämpel av att vara ett alternativ. Tidningen har så gott som alltid kämpat med dålig ekonomi och med dilemmat att ständigt vara landskapets mindre tidning. Under de tjugo år Nya Åland existerat har den i alla fall skapat sig en solid läsarskara om än ingen strålande ekonomi. Den har ett rykte om sig att vara mer kritisk mot makten och inte skygga för att gräva fram obekväma nyheter. Det här uppfattas på olika sätt av läsarna. Somliga uppfattar det som skjutjärnsjournalistik som behövs i ett samhälle där såna saker annars skulle tigas ihjäl. Andra tycker att Nya Åland går för hårt ut mot vanligt folk och smutskastar och söker sensationer.

När de ålänska tidningarnas ledarsidor diskuteras på Åland är det nästan utan undantag tidningen Ålands chefredaktör Harry Jansson som först nämns. Jansson är känd för sina skarpa åsikter i självständighetsdebatten. Han har förespråkat åländsk självständighet och hans ledare har uppfattats som agg-ressiva både mot Finland och det finska språket.

Som landskapets största dagstidning får tidningen Åland ofta representera Åland utåt. Ledarsidorna speglar bilden av samhället och de citeras regelbundet i andra tidningar. En icke-ålänning bildar lätt sin uppfattning om debattklimatet på basis av ledarsidornas innehåll. Ledarsidorna förväntas ge en ungefärlig genomsnittsbild av läsarnas åsikter. Tidningen Ålands ledare kan vara en av orskerna till att många fastlänningar har den felaktig bilden att en stor del av ålännningarna förespråkar självständighet.

Båda de åländska dagstidningarna är i högsta grad lokaltidningar. Det enda icke-åländska materialet består av en spalt i vardera tidningen med notiser samlade från fastlandet och den övriga världen. I tidningen Åland heter spalten Omvärlden och där blandas nyheter om finländsk inrikespolitik med utrikesnytt från hela värden. Nya Åland indelar sin spalt i Riksnytt och Världen just nu.

I en medievärld som blir allt mer likriktad och där enorma mediekonglomerat äger stora delar av alla medier kan ålänningarna skatta sig lyckliga över sina två egna tidningar. Konkurrensen gör att båda tidningarna kämpar för högre kvalitet och ingendera har monopol på opinionsbildningen.

Maria Wasström studerar kommunikationslära vid Helsingfors universitet. Hennes pro graduavhandling behandlar medieanvändning på Åland. ß