Kyläkartat:
1540-1550
1548
1699
1760 ja 1810
1900

Tekstit:
1540-1599
1600-1712
1713-1820
1820-1900

Lyhennysten selitykset 

 

  Vantaa   Helsingin pitäjä-vuosikirjat
Erik Söderling: 
SLÄKTGÅRDARNA I HELSINGE KYRKOBY 1540-1713


1600-TALET OCH 1700-TALET TILL 1713

På 1600-talet började man i jordeböcker och oftast också i tiondelängder benämna hemmanen efter ägaren ca 1830. Samma namn användes försättningsvis, fastän hemmanen kunde ha bytt ägare flere gånger om. Dessa "traditionella namn" användes också tillsammans med de egentliga hemmansnamnen, sedan dessa kommit till användning i jordeböcker och tiondelängder omkring 1700. Vem som egentligen bodde på hemmanet får man söka ur mantalslängderna, som började föras 1635.

Hemmanens traditionella namn framgår av tabell 2. Ordningsföljden i tabellen är den i vilken de upptogs i jordeböckerna från och med 1667, och överensstämmer med registernumren, när de började användas.

Omkring 1601 var stadgehemmanet Knapas förmögenhet som störst. Det gick fortfarande under namnet Marcus Jönsson och noterades för 3 1/6 skattemarker. Av dem var 13 1/2 aln i Kyrkobyn, 13 1/2 i Mellungsby, 9 i Tomtbacka, 9 i Malm, 7 1/2 i Skattmansby och 4 1/2 i Nackskog. För dem erlades 23 mk i skatt jämte diverse persedlar (15).

År 1624 gjordes en inventering på hovad och klövad boskap i hemmanen, samt deras utsäde (17). En del av resultaten framgår av tabell 2. Siffrorna för Backas och Knapas är dock ej jämförbara med siffrorna från 1571. För de övriga hemmanen visar siffrorna en minskning av boskapsstammen sedan 1571 med ca 25 %. Näst Backas har Juns den mest betytande husdjurssrammen, medan den åter hos Rutars är rätt obetydlig för ett 14 alnars hemman. Anmärkninfvärt är att Kanpas ej uppger andra kreatur än 6 får.

Eric Knuttsons hemman N gick under 1600-talet under det "traditionella namnet" Lars Erichsson. Eric Knutsson var utarm 1603, och hemmanet upptogs 1606 av Herr Sigfred. 1615 var hemmanet emellertid förfallet, och gick nu under namnet Lars Erichsson.  


Tabell 2. Hemmanen i Helsinge Kyrkoby på 1600-talet:

1620 började Sigfrid Brotherus, kaplan och ny ägare till Backas att bruka hemmanet. Från 1627 lägges hemmanet Lars Erichsson 6 aln definitivt till Backas 10 1/2 aln, och Backas noteras därefter för 16 1/2 aln. Efter 1640 uppges Backas i jordeboken omfatta 2 rökar eller hemman, och hade därför sannolikt även tillgång till Lars Erichssons gamla tomtplats. Troligen något senare flyttade Backas från bykärnan till tomtplatsen enligt karta 1 (16). Man behöll dock en tomtplats i byn.

Första uppgiften om rusttjänstskyldighet i Kyrkobyn gäller Knapas från 1606, som övertagits av Bengt Söfringsson (19). 1614 ställde Christer Erichsson upp en ryttare, gemensam för Knapas och ett hemman i Sibbo. Lars Erichssons hemman, som upptagits 1606 av kyrkoherden Herr Sigfred, ställde mellan 1610 och 1614 upp en ryttare, gemensam för kyrkbyhemmanet och hans hemman i Dickursby (senare namn Bybonds)(18).

1624 började Ridars och 1627 Björns att göra rusttjänst. Men på 1630-talet måste Ridars ha råkat på obestånd, för 1635 blev det givet åt Matts Tönnesson som vederlag för ett honom fråndömt hemman i Ripuby (20). Med detta slutade Ridars som rytthemman. Björns fortsatte emellertid med rusttjänsten ända till 1689.

1639 började Backas göra rusttjänst, och mellan 1662 och 1664 ställde det upp två ryttare, en för varenda hemmansdelen. Klockars var ryttarhemman 1631-32 och efter en paus åter från och med 1641. 1664 mobiliserade byn hela 4 ryttare. Från det året ställde dessutom Olofs tillsammans med två hemman i Mårtensby upp en gemensam ryttare, vilket man också gjort på 1650-talet.

Också Rutars och Hannusas ställde mellan 1683 och 1685 upp en gemensam ryttare, och 1687-1689 var Rutars ryttarhemman med Hannusas som augment. Men efter införandet av indelningsverket sistnämnda år nedlades alla ryttarhemman i Kyrkobyn. De blev i stället augment för rusthåll i andra byar.

Knapas hade omkring 1618 kommit under Hans Bengtsson. Bengt Söfrongssons son, som nu ägde frälsesäterierna i Tavastby och Bocksbacka. Det kom så under hans, eller rättare, Bengt Söfvringssons arvingars frälse. Klockars uppgavs mellan 1637 och 1640 höra till Jöran Bönhardts frälse, men var från 1641 som nämnts självständigt ryttarhemman.

Reinhold Wunsch, som ägde Westerkulla säteri, fick 1630 Juns till frälse som vederlag för ett honom fråndömt hemman i Hanaböle (Stors). Och 1635 fick som nämnts Matts Tönnesson på Meilby Riddars till frälse. Det övergick ca 1647 till Hans Hanssons frälse och 1670 till asessor Erik Rosendahls frälse.

1644 fick slutligen ryttmästare Thomas Simonsson från Hanaböle Stors Danis till frälse enligt Norrköpings riksdags villkor (21). Men han och hans änka dog utan manliga arvingar, varför Danis enligt villkoren återgick till kronan 1680. Och efter Karl XI:s reduktion återgick också de andra frälsehemmanen Knapas, Ridars och Juns till kronan 1683 (22).

Ett skattehemman övergick vanligen till kronan om det tre år i följd varit öde, d.v.s. oförmöget att betala skatt. I samband med ägarlängden anges de år hemmanen under 1600-talet noterats som öde när de ånyo upptagits till odling.

Hemmanens skattenatur började klart anges i jordeböckerna från och med 1687. 
I tabell 2 är angiven vilka hemman som var skatte (sk) och vilka krono (kr) åren 1687, 1701 och 1711. Inverkan av de svåra åren i slutet av 1600-talet  är tydlig, 1687 var 7 hemman skatte, men 1701 bara 4, och 1711 återstod bara ett, Björns, som skatte, medan de övriga övergått till kronan.

De i ägarlängden nämnda personerna är för angivna årtal dokumenterade i någon av de anlitade källorna. Dessa ger under längre perioder endast bristfälliga uppgifter om Knapas, på grund av dess stadgenatur, varför längden för detta hemman blivit ofullständig.


Paluu alkuun


14) RA 3419A, Rannsakningsprotokoll 1586, s. 64
15) RA 3495, Jordebok 1601, s. 32
16)Talve, s. 130
17) RA 3628c, Boskap och utsädeslängd 1624, s. 128
18) RA 3574 Ryttaregods och gårdar 1614, s. 25
19) RA 3527, Jordebok 1606, s. 240
20) Erik Söderling, Helsingin pitäjä - Helsinge 1990, Släktgårdarna i Ripuby, s. 41
21) RA, Riksregistraturen, kopiebok 4.12.1647, s. 390
22) RA 6974, Specifikation på reducerade gods efter 1680, s. 243


Lähde: Helsingin pitäjä 1993
Web-toteutus: Liisa Nordman, 2006