Släktgårdarna i Ripuby:  

Tekstit:
1500-talet
1600-talet
1700-talet
1800-talet
1900-talet

  Vantaa    Helsingin pitäjä-vuosikirjat
Helsingin pitäjä-vuosikirja 1990, Erik Söderling:

De åtta släktgårdarna i Ripuby

Ägarlängder

1900-talet

Vid ingången till 1900-talet uppger kyrkoböckerna för ca 2/3 av ägarparen till de 13 gårdarna svenskt modelsmål.



Bonden på By-Hannula Harald Collin tar vid grinden emot sin bror Carl och hans hustru Vera som gäster på 1930-talet.

1905 utbröts ur By-Hannula ett mindre hemman, Nykulla, med tomtplats 500 meter norr om Ut-Hannula och väster om gamla Nurmijärvivägen.



Königstedts karaktärbyggnad i våra dagar.

Königstedt, som under 1800-talet haft den överlägset största odlingsarealen i byn, övergick i början av 1900-talet i händerna på spekulanter. Under åren 1909-1915 såldes kreaturbesättningen och ur skogen allt gångbart virke, samt även inventarierna. Största delen av åkerjorden parcellerades. 19) Härvid bildades också flere mindre odlingslägenheter, som dock måste lämnas utanför denna beskrivning.

Tabell 2.
Hemmanen i Ripuby efter 1700.


Största arealen i byn fick i stället Reuna-Seppälä, som bildades 1907 genom en sammanslagning av Seppälä, Seppälä-Suonsaari och Königstedt-Reuna. Som
tabell 2 visar, omfattade Reuna-Seppälä 1931 282 ha mot Königstedt-stommens kvarvarande 100 ha. 20) Reuna-Seppälä togs också vid sidan av Königstedt med i verket "Säterier och storgårdar i Finland". 18) På 1940-talet styckades gården emellertid och en del såldes till Helsinge kommun.



Grips manbyggnad fotograferad i juni 1989.

Grips förblev kronohemman ändå till år 1932, då sonen till den tidigare arrendatorn köpte det till skatte. I köpet ingick dock ej hela kronohemmanet. Av en annan del bildades år 1933 Ripuby 10, Kongo, vars hela åkerareal är nyröjd.

Övre Kistola hade 1925 delats i två delar på ca 1/6 mantal var. Konrad Henrikssons del bibehöll namnet och tomtplatsen. Oskar Henrikssons del fick namnet Solbacka och tomtplats ett par hundra meter västerut.

Luchtabacka-Kistola delades 1933 i två delar på ca 40 ha var. Edel Kindstedts del bibehöll namnet, men Karin Kindstedts del fick namnet Hagalund.

Tomtplatserna för här nämnda hemman och hemmansdelar år 1946 är utmärkta i karta 2.

Karta 2.
Gårdstomter i Ripuby 1946.

På finskt håll hade för byn namnformen Ripukylä vunnit hävd. År 1957 fastställdes dock, trots specialisternas motstånd, för byn den finska namnformen Riipilä, en form utan någon som helst historisk eller annan saklig motivering. 21)

En jämförelse mellan noteringarna för 1931 och 1965 22) i tabell 2 visar hur husdjurstammen på kort tid reducerades vid övergången till kreaturslöst och traktordrivet jordbruk.

Königstedt såldes till staten som representationslokal 1961. Tapolas jordbruk upphörde ca 1960. Övriga hemman eller hemmansdelar har i allmänhet fortsatt som odlingslägenheter, med några undantag, t. ex. Nedre Kistola, som såldes 1945 och Hagalund, som såldes 1974.



Nedre Kistola på 1920-talet.

Områdesplanerarna ser de odlade markerna, som idealiska för tätortsbebyggelse. Odlingslägenheternas framtid i Vanda ligger i planerarnas och beslutfattarnas händer.

Följande ägarlängder upptar i allmänhet endast namnet på ägaren eller bebrukaren. Mer detaljerade ägarlängder ingår i verket Valborg Stockman-Lindholm - Erik Söderling, Gårdarna i Ripuby och deras ägare, utgiven av Käinby Hembygdsförening 1989, vilket verk även här ovan har utnyttjats.

Ut-Hannula har varit i samma släkts ägo sedan 1662, Övre Kistola sedan 1691 och Juhola sedan 1712.



Arbetsfolk på Juhola 1954.


18) Nikander-Jutikkala: Säterier och storgårdar i Finland I, 1939, Königstedt s. 423, Reuna-Seppälä
s. 427
19) Tuula Kuronen: Herrgårdslivet på Königstedt, Helsingin pitäjä - Helsinge 1967, s. 5
20) Suomen maatilat I: 1930, s. 223-228
21) Ulpu Lehti: Vantaan kaupunginosien nimet, Helsingin pitäjä - Helsinge 1978, s. 23
22) Lantgårdar i Finland I, 1965, s. 278-312


Web-toteutus: Liisa Nordman, 2008