Släktgårdarna i Ripuby:  

Tekstit:
1500-talet
1600-talet
1700-talet
1800-talet
1900-talet

  Vantaa    Helsingin pitäjä-vuosikirjat
Helsingin pitäjä-vuosikirja 1990, Erik Söderling:

De åtta släktgårdarna i Ripuby

Ägarlängder

1600-talet

På 1600-talet började man i jordböcker och tiondelängder benämna hemmanen efter ägaren ca 1630. Dessa namn användes sedan i fortsättningen och ett gott stycke in på 1700-talet, trots att hemmanet kunde ha bytt ägare många gånger om. Dessa "traditionella" namn framgår av tabellen.

Tabell 1.
Hemmanen i Ripuby 1540-1700.

Erich Henderssons hemman nämndes i samband med silverskatten. Detta hemman hade ca 1608 delats i två lika delar. Ägaren till den ena delen, Erich Erichsson, började göra rusttjänst, och hemmansdelen benämdes "Erich Erichsson". Första ägare till den andra delen var Envald Erichsson, men också denna del går från år 1618 under benämningen "Erich Erichsson". Härmed torde dock ej avses ryttaren Erich Erichsson, eftersom denne aldrig var ägare till denna del av hemmanet.

Jöns Nilssons hemmansdel hade ca 1600 övertagits av sonen Nils Jönsson. För en del av hemmansdelen började Marcus Jönsson, troligen en annan son, göra rusttjänst. 1610 delades hemmansdelen mellan dennes son, Hans Marcusson, som fortsatte rusttjänsten, och Nils Jönsson. Också Nils Jönsson började göra rusttjänst
ca 1620.

Det hemman, som i tabellen benämnes "Thomas Bertilsson", var 1610 byns fjärde ryttarhemman, ovh ägdes då av korpral Matts Tönnesson. Mellan 1615 och 1619 kom Matts Tönneson även i besittning av hemmanen "Matts Knutsson", "Thomas Eskilsson" och "Erich Hendersson". Och med kungligt brev 1627 förklarades sedan hela Ripuby som frälse under Matts Tönnesson. 6)

Med ett liknande kungligt brev hade hela byn Hanaböle 1626 givits till frälse under Reinhold Wunsch, herre på Westerkulla. 7) Ägaren till Stors, Thomas Simonsson, skrev emellertid till kung Gustaf II Adolf, och påpekade att hans gård ej borde kunna införlivas med frälset, eftersom han gjorde rusttjänst. Och kungen svarade omgående att Wunsch "genom orätt berättelse undangått" Thomas Simonsson hans skattehemman  som han gjorde rusttjänst för, och "där uppå förvärvat sig vårt brev under frälse att behålla". Thomas Simonsson fick fortsätta att göra rusttjänst, och Wunsch befalldes "att intet befatta sig med samma hemman". 8)

Troligen inspirerade av detta gjorde nu de tre ryttarbönderna i Ripuby, Erich Erichsson, Hans Marcusson och Nils Jönsson om Thomas Simonssons konststycke och skrev till kungen. Även de fick rätt. Med nytt kungligt brev från 1629 återfick de sin hemman och fortsatte att göra rusttjänst. 9) Matts Tönnesson fick emellertid i kompensation andra hemman i Kyrkobyn, Biskopsböle och Vinickby.

Till de övriga hemmanen i Ripuby, 10 till antalet, kvarstod Matts Tönnessons frälserättighet "för evärdeliga tider", och övergick efter hans död 1654 till hans änka, Elisabet Allongren. Efter hennes död gavs hemmanen 1660 till frälse åt generallöjtnant Fredrik Löwe, men nu på vilkor enligt Norrköpings beslut, d. v. s. de skulle återgå till kronan, on släkten dog ut på svärdsidan. 10)

Så skedde även, och vid Karl XI:s reduktion 1683 indrogs frälserättigheterna. Av frälsehemmanen blev "Thomas Bertilsson", "Jacob Thomasson" och "Thomas Eskilsson" självständiga. "Erich Hendersson" blev kronohemman och munsterskrivarboställe för Nylands infanteri och Helsinge kompani. 11)

Simon Erichsson, ägaren till ryttarhemmanet "Eric Erichsson", hade hos landshövdingen och komissionskommissarien anhållit, att den 1608 avskiljda delen av hemmanet skulle återförenas med hans hemmansdel. Som motivering anförde han, att delarna sedan urminnes tider bildat ett hemman, som på oklara grunder kluvits, och att den andra delen under den tid den hört till frälset ständigt lämnats obrukad och förfallen. Anhållan bifölls och hemmansdelarna återförenades 1683. 12)

De återstående 5 frälsehemmanen, "Matts Knuttson", "Jacob Erichsson", "Sigfred Mårtensson", "Jacob Knutsson" och "Matts Larsson" sammanslogs till ett ryttarhemman under Johan Köhn. Denne adlades Köhnningstedt och rusthållet fick namn efter honom, senare med stavningen Königstedt.

Det synes ha varit de livskraftigare av frälsehemmanen som reduktionskommittén lät fortsätta som självständiga, medan de svagare sammanslogs. Av dem hade alla utom "Matts Larsson" betecknats som öde i en eller flere repriser. De fem hemmanen hade noterats som sammanlagt 3 mantal, men det av dem bildade ryttarhemmet noterades för endast 12/3 mantal.

Av de självständiga hemmanen var det dock endast "Thomas Erichsson", som reduktionskommissionen hade ansett kapabelt att betala sin skatt. 12)

Efter 1693 odlade bonden på "Jacob Thomasson" även hemmanet "Thomas Bertilsson" i 6 decennier.


6) Riksarkivet (RA), Riksregistraturen (RR) kopiebok 26.9.1627, s. 381
7) Erik Söderling: De fem släktgårdarna i Hanaböle, Helsingin pitäjä - Helsinge 1988, s. 71, och RA, RR kopiebok 18.1.1626, s. 8.
8) RA, RR kopiebok 3.3.1626, s. 44
9) Dito,  23.4.1629, s. 80.
10) Dito,  22.7.1660, s. 118
11) RA 6974, Specification på reducerade gods, 1688, s. 246
12) RA 6956a. Reduktionsrannsakningsprotokoll 1683, s. 63, med Simon Erichssons brev, odaterat.


Web-toteutus: Liisa Nordman, 2008