Släktgårdarna i Ripuby:  

Tekstit:
1500-talet
1600-talet
1700-talet
1800-talet
1900-talet

  Vantaa    Helsingin pitäjä-vuosikirjat
Helsingin pitäjä-vuosikirja 1990, Erik Söderling:

De åtta släktgårdarna i Ripuby

Ripuby ligger i nordligaste Vanda och gränser mot Nurmijärvi i nordväst och mot Tusby i nordost. I byn buktar sig Vanda å till en ögla åt väster innan den fortsätter söderut. Runt denna ögla har bosättningen uppstått, delvis inne i öglan, det egentliga Ripuby, och delvis väster om den, på Luchtabacka.

1500-talet

Byns namn påträffas första gången i en handling från 1511 vid behandlingen av ett Revalsarv i rätten. Då var Olef Nilsson från Repoby en av nämndemännen. 1)
I Revalborgaren Fickes skuldböcker från 1515-29, som är bevarade, finns namn på handelspartner från olika byar i Helsinge. Fyra av dem var från Rebbebuw eller Ribbebuw. 2)  I Fogderäkenskaperna, som börjar föras 1540, och senare i länsräkenskaperna användes sedan formen Ropuby, ibland Rippuby eller Rippoby.

Namnets ursprung har ej med säkerhet kunnat fastställas. Det kan möjligen härledas från släktnamn såsom Ribbe eller Grip. 3)

Enligt de första fogderäkenskaperna fanns åt 1540 i Ripuby 9 hemman. De benämndes efter ägarna, se tabell 1. De nu gängse namnen började användas i handlingar först omkring 1700. De torde dock ha varit i användning långt tidigare, eftersom de i allmänhet inte kan hänföras till någon känd ägare. Som av tabellen framgår, är 6 av de åtta namnformerna finska, vilket tyder på en övervägande finsk bosättning då namnen började användas.

Tabell 1.
Hemmanen i Ripuby 1540-1700.

I det följande användes för personnamnen de svenka namnformer som förekommer i fogderäkenskaper och senare i jordböcker, mantalslängder och kyrkböcker. Stavningen är, lätt anpassad, den vid ifrågavarande tidpunkt mest förekommande.

Hemmanens storlek 1540-43 uttryckt i skattmarker framgår av tabellen. Henrich Larssons och Jöns Nilssons hemman noterades vardera för en hel skattmark, de övriga för lägre skattmarkstal. En skattmark har beräknats motsvara ca 3,1 hektar odlad jord. 4) Arealerna var således rätt anspråkslösa.

För år 1563 är hemmansstorleken angiven i aln, varvid i skattmark motsvarar 18 aln.  Omkring år 1570 delades Jöns Nilssons hemman mellan honom och sonen Knut Jönsson. Likaså hade Jöns Seffredssons hemman 1565 delats mellan sönerna Erich och Hendrich Jönsson.

År 1571 uppbars en extra skatt, 10 % på lösöret, den så kallade silverskatten, för återköp av det av danskarna tagna Elfborg. I samband härmed inventerades hemmanens innehav av koppar och kreatur omsorgsfullt, och en del av uppgifterna har tagits med i tabellen. 5)

Högst beskattades Eric Hendersson, som övertagit Henrich Larssons hemman, eller för ett lösöre värt 94,9 mark. Staffan Staffanssons och Per Perssons hemman betecknades öde och behövde ej betala skatt. Också Jören Nilssons hemman hade betecknats öde, men han måste dock betala skatt för sina 2 kor.


1) Gunvor Kerkkonen: Helsinge medeltid, s. 45
2) Dito, s. 150.
3) Ulpu Lehti: Vantaan kylien nimet, Helsingin pitäjä - Helsinge 1984-85, s. 16.
4) Gunvor Kerkkonen: Helsinge medeltid, s. 152.
5) Kaarlo Soikkeli: Nylands silverskatteregister för år 1571.


Web-toteutus: Liisa Nordman, 2008