Koosteet sukutilojen omistajista


Tekstit:

1500-luku

1600-luku

1700-luku

1800-luku

1900-luku

  Vantaa   Helsingin pitäjä-vuosikirjat
 Erik Söderling:
De fem släktgårdarna i Hanaböle

1500-talet

Den äldsta bevarade handling, i vilken byanamnet Hanaböle förekommer, är ett dombrev från 1511, som behandlar ett Revalsarv. Därvid var Jöns Persson i Hanaböle en av namndemännen. (1) Av Revalborgaren Fickes bevarade skuldböcker framgår, att Hanaböleborna i början av 1500-talet bedrev handel med Estland. I böckerna omnämnes Symon Olsson in Hanabuw 1518 och Mattyes Olsson i Hanaböle 1531. (2) Av de tre nämnda personerna kan dock endast den sistnämnda med säkerhet hänföras till viss gård, d.v.s. nr 1 i tabellen nedan. De två andra är möjligen fäder till ägarna av gård nr 5 respektive 4 i samma tabell.

Utdrag ur fogderäkenskaperna 1540 Hanaböle som visar hur mycket Matz Olson (Stors) och Anders Jönson (Storpetas) samfällt skulle betala i skatt i form av margelds-, skatthöveckoarbets-, fläsk-, ste-, och äggpengar, samt råg, malt, havre, smör, bröd, bast och närver. Riksarkivet.

De äldsta handlingar, där de olika gårdarna nämns skilt för sig, är de s.k. fogderäkenskaperna. De började föras på kung Gustav Vasas order 1540 för att effektivera skatteindrivningen. Gårdarna benämnes efter nanmet på deras ägare. I tabellen nedan anges även gårdarnas traditionella namn inom parentes. Dessa börjafe användas i urkunder först i början av 1700-talet, men torde ha använts redan före 1540.

I tabellen anges även de olika gårdarnas skattmarkstal året 1543, i proportion till vilket skatten uppbars. För en hel skattmark betalades arbetspengar 9 skilling, fäskpengar 5 1/2 skilling, stenpengar 2 skilling, råg, malt och havre 16 vackor av varje, smör 16 marker, bräd 1 st., ägg 10 st., näver 30 flikar och bast 7 marker. (3) Skattmarkstalet utgjorde också ett ungefärligt mått på gårdarnas areal. En skattmark har beräknats motsvara ungefär 3,1 hektar. (4) Arealaerna var således rätt anspråkslösa.

År 1571 uttogs i Sverige-Finland en extraskatt för återköpande av Elfborg, som danskarna hade erövrat. Skatten utgjorde 10 % av gårdarnas lösöre, som i samband härmed omsorgsfullt registrerades. (5) Listorna ger en god uppfattning om gårdarnas förmögenhet, och en del av uppgifterna återges i tabellen nedan. Gården nr 2 var vid denna tid på obestånd och kunde ej betala skatt. Det bör väl nämnas att dansken tackade, tog emot pengarna och återlämnade Elfsborg. Men redan 1612 var han ofin nog att erövra det på nytt. Varefter Elfsborg igen återköptes med en ny extraskatt. I tabellen är gårdarnas ordningsföljdrljd enligt nuvarande registernummer. I de äldsta handlingarna var ordningen Heikas, Peijas, Stors, Storpetas, Lillpetas.


1. Kerkkonen Gunvor, Helsinge medeltid, s. 45
2. Kerkkonen, s. 152
3. Kerkkonen, s. 80
4. Kerkkonen, s. 84
5. Sokkeli Kaarlo, Nylands silverskatteregister från år 1571


Lähde: Helsingin pitäjä-vuosikirja 1988
Web-toteutus: Liisa Nordman, 2010