Släktgårdarna i Dickursby: ägarlängder 

Tekstit:
1500-talet
1600-talet
1700-talet

  Vantaa    Helsingin pitäjä-vuosikirjat
Helsingin pitäjä-vuosikirja 1991, Erik Söderling: 

Släktgårdarna i Dickursby 1540-1800 

1700-talet

Hemmanens namn upptas för första gången i tiondelängden för år 1702, även om de av allt att döma varit i bruk redan tidigare. Formerna är sveska och tyder på att byn låg tydligt söder om språkgränsen då namnen började användas.

Formerna Jonas, Mattas, Erikas och Staffas är tydligt bildade av egennamn. Dynnas torde vara bildat av egennamnet Tynne, som växlande med Tönne var vanligt förr. 1558 uppges ägaren vara Tynne Michelsson, och 1556 förekommer hans namn i "latiniserad" form, Dynius Michelsson. Myras skrevs 1702 Meurans och under hela 1700-talet Meuras. I tiondelängderna för 1618 och 1620 förekommer på hemmanet Eric Möre, och efter honom kan hemmanet ha uppkallats.

Klökas upptags 1702 under formen Klöckas, och kan syfta på någon klockare som ägt hemmanet. Namnen Hertas, som skrevs Härtas, och Skäggas, som skrev Skäggias är vanskligare att härleda.

Karta 1.
Detalj ur Dickursby bykarta 1708.

Den äldsta kända bykartan är från 1708, karta 1. 8) Den bekräftar den tidigare nämnda indelningen av byn i fyra hemmansgrupper. Hemmanens tomtplatser är utsatta, men namnen på hemmanen skanas. Tomtplatserna för hemmanen i egentliga Dickursby var norr om ån ungefär där Viertola skola nu är belägen. Tomtplatserna i Bäckby låg väster om Kallbäck ungefär där Primo fabrik nu ligger, och tomterna i Simonsböle låg på båda sidor om bäcken ungefär en kilometer norrut. Skäggas-tomterna slutliden låg söder om ån, mittemot Kallbäcks mynning, och har nu hamnat under ring 3.

Omkring 1730 togs registernummer för hemmanen i bruk. Enligt dem kommer hemmanen efter varandra i godtycklig ordning utan hänsyn till den traditionella indelningen i hemmansgrupper. Ägarlistan har dock gjorts upp enligt registernumren, och numren ingår i tabell 3.

Storskifte i byn företogs 1759-68 och i samband härmed uppgjordes en ny karta, karta 2.  9)  Hemmanens tomtplatser ligger som i kartan från 1708. Hemmanens symboler i kartan upptas i tabell 3.

Karta 2.
Detalj ur Dickursby bykarta 1768.

Uppgifterna i tabellen om åker och äng är tagna ur förklaringen till kartan.
1 tunnland = 0,462 hektar. 1 parm = 1 kubikfamn = 1,78 m3 = 5,64 kubikmeter eller ca 408 kg, "två sommarlass hö".

Vid tiden för storskiftet hade några hemman kluvits: Storskäggas ca 1724, Mattas 1754, Bäckby Smeds ca 1760 och Staffas 1766. Namnet Smeds finner man första gången i kommunionsboken 1745-55, tidigare hade detta hemman bara kallats Bäckby. Den utbrutna delen av Storskäggas kallas efter 1768 Nystuga i kommunionböckerna. Den fick tomtplats vid ån ett par hundra meter uppströms från stommen. I mantalslängden kallas denna del Storskäggas, medan stommen går under namnet Skäggas.



Hertas karaktärshus 1918. Äldst är vingen till höger, byggs på 1700-talet. Byggningen förstördes vid en brand 1959.
Foto ing. G. Andersson.

Hertas delades på 1780-talet, och Elias Andersson fick ny tomtplats norr om ån och något nedanför Långbacka fors. Karaktärshuset, som uppfördes där, kvarstod tills det förstördes vid en eldsvåda 1959. 10)  I det nuvarande centrum av Dickursby fanns inga andra hemmans tomtplatser på 1700-talet.

I Bäckby bildades ca 1783 ett mindre hemman på tidigare ödejord. Det fick namnet Smedjebacka och registernumret 15.

Hemmanens uppgifter i indelningsverket framgår av tabell 3. Av 1600-talets 7 ryttarhemman återstod på 1700-talet som rusthåll endast Klökas och Dynnas, sedan också Storskäggas som sista av de övriga kasserats som dragonstom 1698.
4 hemman var 1794 augment, d. v. s. deltog i kostnaderna för ett annat hemmans ryttare, och 2 hemman ställde upp knektar.

Med 11 1/4 egna och 4 1/2 + 6 3/4 inlagda eller totalt 22 1/2 aln och 7/12 + 1/4 + 1/4 = 1 1/12 mantal blev Dynnas under 1700-talet det mest betydande hemmanet i byn. Därtill kom ännu efter 1778 Erikas 9 aln och 1/2 mantal.

1757 grundade ägaren till rusthållet, Nils Westermark, en handelskvarn i Långobacka fors, den första egentliga industrianläggningen i byn. Den byggdes på forsens norra strand, vid sidan av den husbehovskvarn vid södra stranden som ägdes av byns bönder gemensamt. 11)  Här hade kvarn funnits åtminstone sedan 1500-talet.

Efter omkring 1765 började man i samband med större hemmanen bilda torp. År 1799 hade Dynnas + Erikas 5 torp, Klökas 3 och Johans 1. Utvecklingen var något senare än i flere andra byar i socknen.

Det samma gäller skattebetalande hantverkare. 12)  År 1797 var sockensmeden Lindström och sockenvävaren Lindgvist stationerade på Hertas. Den senare ägre halva hemmanet. Sockenvävaren Wiksten förestod Smedjebacka, medan sockenskräddaren Gestrin fanns på Nybondas och sockenskomakaren ÅbergDynnas-Erikas. Vissa hantverkare, t. ex. skräddaren, flyttade dock från gård till gård efter behov. Hantverkarhushållen hänfördes till en dubbelt högre skatteklass än jordbrukarhushållen.

Uppgifter finns att Hertas skulle ha haft gästerirörelse från medlet av 1700-talet. 10)
Som bevis har anförts en skylt daterad 1785 och med texten "Här försäljes kronobrännvin". Den talas dock endast om utskänkning, medan gästgiverirörelsen är av senare datum. Krogrörelse fanns nog i byn redan i slutet av 1600-talet i Dricksbäcks krog i Bäckby, till Kyrkoby gästgiveris stora förargelse. 13)

Följande längder upptar hemmanens ägare eller bebrukare, som ej alltid varit juridiska ägare. Årtalen anger i allmänhet dokumenterade tider då personen i fråga nämnes. Då motstridiga uppgifter förekommer har den enligt författaren mest sannolika valts.

Stavningen av egennamnen har i allmänhet förenhetligats. Ett undantag är namnet Henrik, där texten ger prov på olika stavningar som förekommer i handlingarna.


8) Broterus 1708, Lantmäteristyrelsen (LS) B9/52-54
9) Bonej 1759, 1768. (LS B9/4-17).
10) E. Markelin, Hertas skattehemman och gästgiveri, Helsingin pitäjä-Helsinge 1965.
11) L. Leppänen, Dickursby färgfabriker 100 år. Helsinge 1963.
12) M. Kuisma, Torpparit ja käsityöläiset 1700-luvulla. Helsingin pitäjä-Helsinge 1986. s. 9.
13) Korpinen. Käsikirjoitus ... 1:3 s. 530 och II s. 167.
14) P. E. Gadd, Släkten Waselius och Fastböle, Svenska Folkskolans Vänners kalender 1954, s. 63.


Web-toteutus: Liisa Nordman, 2008