Släktgårdarna i Dickursby: ägarlängder 

Tekstit:
1500-talet
1600-talet
1700-talet

  Vantaa    Helsingin pitäjä-vuosikirjat
Helsingin pitäjä-vuosikirja 1991, Erik Söderling:

Släktgårdarna i Dickursby 1540-1800 

Dickursby har ett gynnsamt läge norr och delvis söder om Kervo å. Dess öppna, okuperade fält har varit väl lämpade för jordbruk. Forsen i ån har sedan urminnes tider nyttjas som kvarnställe. Den gamla kungsvägen mellan Åbo och Viborg gick genom byn från Kyrkobyn till Haxböle. Dess st-räkning har i stort sätt bevarats i Kurirvägen.

1500-talet

Byanamnet påträffas första gången i ett råsynesprotokoll från 1501, där Michel i Dickursby var en av nämndemännen, och vid behandlingen av ett Revalsarv 1511 anges som nämndeman Jöns i Dickursby. 1)  Stavning med och utan c omväxlar därefter i handlingarna. Namnet antas vara härlett av öknamnet på person, Dickur, som tydligen sysslade med pälshandel. Ordet har släktskap med det latinska
decem = 10, och har levat kvar på finskt håll i benämningen tikkuri för ett knippe på 10, t. ex. skinn. 2)

Till byn hör även Simonsböle i norr. Namnet uppges vara nämnt första gången redan 1417 i samband med ett dombrev, där Pawal Symonson var en av nämndemännen. 3)  Att namnet verkligen hänför sig till Simonsböle återstår emellertid att bevisa. Rättsprotokoll med hänsyftning på denna bysdel från 1400-talet har dock
påträffats. 4)

I fogderäkenskaperna och senare jordböckerna upptas även Simonsbölehemmanen under rubriken Dickursby. I tiondelängderna 1556-67 upptas emellertid Simonsböle-hemmanen separat, och i dessa längder 1577-1600 ingår även hemmanen i det övriga Dickursby under rubriken Simonsböle. Men härefter upptar också tiondelängderna alla hemman under rubriken Dickursby, eller också under Dickursby och Simonsböle var för sig.

Ovan har nämnts några Dickursby-bor från början av 1500-talet. Om deras samband med något visst hemman kan man dock endast spekulera. Men i fogderäkenskaperna från och med 1540 finns ägarna till byns då 13 hemman upptagna. Själva hemmansnamnen börjar dock anges i handlingar först i början av 1700-talet.

Tabell 1.
Hemmanen i Dickursby på 1500 talet.

Enligt fogderäkenskaperna från 1540 och framåt noterades byn för sammanlagt
8 skattmarker. En skattmark har beräknats motsvara ca 3,1 hektar odlad mark. 5)
Fig. 1 är ett utdrag ur fogderäkenskaperna för år 1543 och anger de enskilda hemmanens skattetal. En del hemman sammanfördes för att tillsammans ge hela skattmarkstal. Uppgifterna i figuren återfinnes även i tabell 1.

Fig. 1. 
Utdrag ur fogderäkenskaperna från 1543.

När längderna uppgjordes var det naturligt att i en hemmansgrupp gå från granne till granne, och därefter övergå tilla följande grupp hemman. Man kan också i fogdelängderna, och ännu tydligare i tiondelängderna urskilja 4 hemmansgrupper i byn, som svarar mot 2 skattmarker var. Som i tabellen anges representerar grupperna Simonsböle, det egentliga Dickursby, Bäckby och Skäggas, enligt senare gängse benämningar. För att få jämt 2 skattemark också för Bäckby synes Dickursby-hemmanet Nils Persson ha tagits till hjälp. De övriga Dickursby-hemmanen noterades redan för sammanlagt 2 skattemark.

Skäggashemmanet Per Olfsson var med 1 5/6 skattmarker det största hemmanet i byn. Grannen Olof Olofsson hade däremot endast 1/6 skattmark i byn och betecknades som "utbysman". Han ägde nämligen i grannbyn Skomakarböle ett något större hemman på 1/3 skatt.

Hemman på en hel skattmark var vartdera hemmanet i Simonsböle, och från 1556 vartdera hemmanet i Skäggas. Henrich Persson i egentliga Dickursby noterades också för en hel skattmark. Han svarade dock själv för endast 3/4 därav, medan byn gemensamt stod för den resterande fjärdedelen.

Från 1563 anges hemmanens alntal, som för detta år är angivna i tabell 1. 
En Skattmark motsvarar 18 aln.

1571 upptogs en extra skatt, den s. k. silverskatten, för återköp av det av danskarna erövrade Elfsborg. Den utgjorde 10 % av lösörets värde, och i samband härmed inventerades hemmanens innehav av lösöre, d. v. s. koppar och kreatur, omsorgsfullt. En del av uppgifterna har medtagits i tabellen. 6)

Högst skattades sålunda Povall Perssons hemman, eller för ett lösöre värt 85,9 mark. Hendrich Simonssons hemman betecknades öde av fattigdom, men måste ändå betala skatt för 2 skålpund koppar, en ko och ett får.

Öde var den gängse beteckningen för hemman som ej kunde betala skatt. Om skatterna uteblev tre år i följd kunde hemmanet övertas av kronan, som kunde utse en ny odlare, och också donera det till någon som gjort kronan tjänster.


1) Gunvor Kerkkonen, Helsinge medeltid, s. 44-45.
2) Ulpu Lehti, Vantaan kylien nimet, s. 20, Helsingin pitäjä - Helsinge 1984-85
3) Kerkkonen, Helsinge medeltid, s. 38 och 42.
4) Lauri Korpinen, Käsikirjoitus Helsingin pitäjän historiaksi 1:1 s. 32
5) Kerkkonen, Helsinge medeltid, s. 84.
6) Kaarlo Soikkeli, Nylands silverskatteregister för år 1571.


Web-toteutus: Liisa Nordman, 2008