Genus och rätt

Könstillhörighetens betydelse när det gäller rättigheter och förverkligandet av dem erkändes redan på 1800-talet. Ett centralt mål för de rörelser som strävade efter jämställdhet för kvinnor var då att kvinnorna skulle ha samma rättigheter som männen redan hade. Finland var det första landet i världen som år 1906 införde allmän och lika rösträtt och rätt att ställa upp i val. Andra viktiga lika rättigheter som eftersträvades under denna period var äktenskapliga rättigheter, rätt till vårdnaden av barnen, rätt till arbete och lika lön och lika rätt till lagens skydd.

Genusfrågor blev ett läroämne vid universiteten på 1980-talet i och med den s.k. andra vågens feminism. I lagstiftningen hade lika rättigheter införts till stor del, men verklig jämställdhet hade ändå inte uppnåtts. Kvinnornas löner var hela tiden på efterkälken, karriären stoppades av det s.k. glastaket och våldet mot kvinnor visade sig vara ett ihärdigt problem.

I de nordiska länderna forskade man i dessa frågor inom läroämnet kvinnorätt (naistutkimus). I den engelskspråkiga världen användes vanligen termen feminist legal studies. Syftet var att föra fram kvinnornas rättsliga problem, det bristfälliga förverkligandet av lika rättgheter i praktiken och att analysera problemens samhälleliga dimensioner och samband med den samhällsvetenskapliga forskningen. Den nordiska kvinnorättsforskningen är i stor utsträckning inriktad på jämställdhet i arbetslivet, sociala rättigheter och samordning av arbete och familj. Inom läroämnet kvinnorätt vid Helsingfors universitet har professor Kevät Nousiainen lett flera forskningsprojekt där man har undersökt jämställdhetens förverkligande och jämställdhetspolitiken.

På 2000-talet har genusforskningen blivit mer teoretisk. I synnerhet har begreppet genus stått i centrum för den teoretiska forskningen. Kvinnoforskningens perspektiv har kritiserats för att inte beakta mångfalden av kvinnor — etniska minoriteter och könsminoriter eller kvinnornas olika roller i reproduktionen och arbetslivet. På teoretisk nivå har det konstaterats att kön inte entydigt kan definieras som en biologisk eller social kategori. En sådan definition urholkas av såväl könsminoriteterna som nya roller och sätt att leva ut sin feminitet eller maskulinitet. Inom den kritiska mansforskningen började man fundera på frågor om maskulinitet och hur den byggs upp i de samhälleliga processerna.

Därför talar man i dag om genusforskning och inom juridiken om genus och rätt. Genus anses vara en produkt av social interaktion och samhälleliga processer. Rättsordningen är en betydande samhällelig faktor, där genus konstitueras.

Lärare inom genus och rätt

Niemi Johanna, professor i juridik, professor i genus och rätt fr.o.m. 1.1.2012 Isotalo Riina, samh.dr., forskardoktor
Nousiainen Kevät, docent i allmän rättsvetenskap, professor i komparativ rätt och allmän rättsvetenskap, Åbo universitet
Pylkkänen Anu, jur.dr., docent i rättshistoria
Rantala Marjo, jur.mag. planerare
Leskinen Minni, medianom, jur.stud., forsknings- och undervisningsassistent