På kryss på franska LNM:n kotisivu | LNM 4 / 95 - Index | Edellinen artikkeli | Seuraava artikkeli

PÅ KRYSS PÅ FRANSKA

Solsken, blått hav, frisk bris, segelbåt på Atlanten...

Alltsammans började en vanlig dag i maj på Porthania framför Bouffes anslagstavla. Jag sökte efter någonting intressant. Mina ögon fastnade av någon underlig orsak på en pappersbunt. Jag blev lite nyfiken, började bläddra i den och blev intresserad. Det var Franska utrikesministeriet som ville bjuda sex finländare på en internationell vistelse i Frankrike, först tre dagar i Paris och sedan en vecka antingen i Normandiet, Acquitaine eller på atlantkusten. Man måste själv betala resan till och från Paris, det övriga betalade franska staten.

Nu väntade Paris och Atlanten på mig. Lämpligt efter en varm och skön sommar både här i Finland och i mellan-Europa, började vistelsen på ett härbärge i Paris den 21.8.1995. Vi var två ungdomar som representerade Finland. Vi satt i flera timmar och väntade på att de andra deltagarna skulle komma. De var mellan tre timmar och tre dygn försenade, p.g.a. bristande transportmedel. De kom från Polen, Jordanien och Ryssland.

Under vår vistelse i Paris hade vi en guide, Claude, som gjorde sitt bästa för att vi skulle se så mycket som möjligt av denna miljonstad. För de flesta av oss var det första gången vi besökte Paris.

Vi såg Paris från en "bateau mouche" och också från 300 m höjd. Louvren med det lilla porträttet av Mona Lisa och Michelangelos "Slavar" hörde också till programmet. Musée d'Orsay, den gamla stationsbyggnaden, med verk av bl.a Van Gogh, Cézanne, Monet och Renoir var också en oförglömlig upplevelse. Notre Dame, franska unggotikens främsta verk och St Chapelle, med sina otroligt vackra fönster, besökte vi efter en promenad genom "Quartier latin". Vi såg inte bara Paris sevärdheter utan fick även höra deras historia. Dessutom diskuterade vår guide Claude med oss om fransk politik, den franska befolkningen och om det franska samhället. Tiden i Paris var kort, men väldigt lärorik.

När vi tog snälltåget från Gare Montparnasse till La Boule på atlantkusten, hade vi för första gången ordentligt med tid för att lära känna varandra. Några timmar senare hade vi redan glömt bort Paris för nu skulle ett totalt annorlunda äventyr börja. I hamnen väntade två 12 m långa segelbåtar på oss. Segelbåtarna var lyxiga och hade alla bekvämligheter. Sju fransmän tog emot oss varav tre hörde till besättningen och resten var ungdomar från Paris och Nantes.

Vi gav oss iväg redan samma eftermiddag. Jag var rädd att jag skulle bli sjösjuk, för jag hade aldrig seglat förut. Vi seglade dagligen mellan 2 och 6 timmar. Vädret var enligt min åsikt idealiskt, en skön svalkande vind hela veckan. Att det inte stormar eller regnar är ganska ovanligt på Atlanten. Visst hände det att vi emellanåt fick städa upp salladen från hela båten på grund av att båten plötsligt började luta åt ena sidan, men det var inte så farligt för det fanns ätbart i mängder och massor av bl.a vin, ost, musslor och ostron. Värre var det att komma hem när man hade vant sig vid de franska delikatessern a!

Den första ön vi besökte var Ile de Noirmoutier. På denna ö hade alla hus blåa fönster och dörrar, vilket var kännetecknande för ön. Följande dag fortsatte vi vår färd södrut till Ile d'Yeu, där befolkningen om somrarna lever på turister. På vintern har framför allt ungdomarna problem med alkohol p.g.a brist på sysselsättning. Själva ön var på något sätt väldigt hemtrevlig, så vi insisterade på att stanna där i två dagar. Vi hyrde cyklar från en av de säkert tio olika cykeluthyrningsställena och begav oss på en rundtur på ön. Utöver den vackra naturen såg vi en gammal fästning och härliga sandstränder.

Sables d'Olonne som ligger på kontinenten var vårt följande mål. Där stannade vi en natt. Följande morgon måste vi tidigt iväg för att hinna bort innan vattennivån skulle sjunka. Vår följande hamn var Ile de Ré, som från havet såg ut som en fästning. Den var full av stora och lyxiga båtar. Çven här hyrde vi cyklar, men landskapet var inte alls lika imponerande för det var så torrt . Det fanns mycket saltodlingar här. Följande dag när vi seglade mot Fort Boyard, en gammal fästning ute på havet som fungerat som fängelse, såg vi havssköldpaddor. När vi hade sett tillräckligt av fästningen, styrde vi kosan mot Ile d'Aix. Vi kastade ankar ett par hundra meter fr& aring;n stranden och övernattade på öppet hav. Det kändes ganska kusligt när man inte såg nånting när man stod ute på däcket på natten, men kände hur båten gungade. Följande morgo n rodde vi till stranden och jag blev en aning förvånad för denna ö skilde sig enormt från de andra vi varit på. För det första var den mycket liten och för det andra var den också fattig. Vi stannade inte länge utan fortsatte resan till La Rochelle. Vi seglade förbi den gamla hamnen som lär vara ett ganska fattigt och oroligt område. Hamnen som vi stannade i var ett par kilometer från centrum. Kvällen i La Rochelle var den sista vi hade tillsammans innan alla skulle återvända hem. Vi firade kvällen i den ena båten med sång och vin.

Kursen "Connaissance de la France" var förutom nyttig, även intressant på många sätt. Utom att jag lärde mig mycket om Frankrike lärde jag mig också intressanta fakta om människorna och samhället i Pole n, Jordanien och Ryssland. Jag skulle när som helst vara färdig att åka pånytt, men tyvärr kan man bara bli antagen en gång vilket ju i och för sig är förståeligt, för det finns så mån ga andra som måste få uppleva det som jag fick. Men om man har tur kan man kanske bli ombedd att återvända till orten följande år för att arbeta, vilket hände mig.

Mikaela Juutilainen