Frändefolksutskottet

vid Studentkåren vid Helsingfors universitet

 
suomeksi | по русски

Szia! Jó napot kívánok!

Ungerska talas av ca 14 miljoner personer. Ungerska hör, tillsammans med sina närmaste släktspråk – de ob-ugriska språken chanti och mansi som talas längs floden Ob – till den ugriska grenen av den finsk-ugriska språkfamiljen. Innan man hade utforskat de samojediska språken grundligt ansåg man att ungerskan var den mest avlägsna grenen av finska. Benämningen ’finsk-ugrisk’ kommer härifrån: från finnar till ugrer. I motsats till det många tror är finnarna alltså inte ugrer!

I ungerskan ligger betoningen på den första stavelsen i ordet och därför tycker många att det påminner om finska. Men ungerskan har vandrat en lång väg från sitt uraliska urhem, över stäpperna till sitt nuvarande säte vid den karpatiska bassängen. På vägen har det fått en stor mängd influenser, speciellt från de turkiska folken på stäpperna, men också från slaviska språk och tyska. Lånord har kommit in bland annat från latin, italienska och osmansk turkiska. De turkiska språken har haft ett så stort inflytande att det ännu idag i Ungern finns forskare som anser att ungerskan snarare hör till den turkiska språkgruppen, än till den finsk-ugriska gruppen. Ungerska talas också utanför Ungerns gränser, speciellt i grannländerna, men också i Nordamerika och Australien.

Forskningen i finsk-ugriska språk har en lång och ståtlig tradition i Ungern. Den som ”upptäckte” den finsk-ugriska språkfamiljen var den ungerska jesuitprästen och astronomen János Sajnovics, som under en astronomisk forskningsresa i Norge under åren 1768-69 lade märke till likheter mellan ungerskan och de samiska språken. Gamla finsk-ugriska ord som är lätta att känna igen i ungerskan är bland andra víz 'vatten' (jmf. finskans vesi), vér 'blod' (~ veri), kéz 'hand' (~ käsi) och meny 'svärdotter' (~ miniä).