Frändefolksutskottet

vid Studentkåren vid Helsingfors universitet

 
suomeksi | по русски

Nganyih torowa!

De samojediska språken är den östligaste grenen av de finskugriska (uraliska) språken. De sammanlagt åtta språken talas på ett stort område, från östra delen av Kolahalvön ända till Tajmyrien öster om Ural. Sammanlagt har de samojediska språken ca 29 000 talare och de indelas i nordliga och sydliga språk. Av de sydliga språken finns bara nord-, central- och sydselkupiska (ostjaksamojediska) kvar, de har sammanlagt ca 1 700 talare. Kamassiska och matoriska har redan dött ut, den sista personen som talade kamassiska dog år 1989. Matoriskan dog redan på 1800-talet. Det finns fem nordsamojediska språk; tundra- och skogsnentsiska (jurakiska), tundra- och skogsenets (jenisejsamojediska) samt nganasaniska (tavgi) som talas av den nordligaste folkgruppen i Eurasien. (Inom parentes anges de gamla benämningarna på språken.) Dessutom kan man nämna juratsiska, ett språk som var nära besläktat med nentsiska och som dog ut på 1800-talet. Klart störst av de samojediska språken är tundranentsiska, som talas av ca 25 000 personer på ett vidsträckt område.

Eftersom kontakterna mellan finskans och samojediskans språkliga förfäder brast redan för åtminstone 5 000 år sedan har språken utvecklats så olika att en finländare inte kan förstå samojediska språk, t.ex. tundranentsiska. För en finländare låter det väldigt exotiskt med sina palataliserade språkljud och laryngalklusiler. Typiska drag för de samojediska språken är bl.a. att man förutom singularis och pluralis också har dualis, alltså tvåtal, och ett komplicerat system av personändelser.

Nentsiska och selkupiska har skriftspråk och de är också de språk man har forskat mest i, bl.a. tack vare finska forskare. Däremot har det forskats väldigt lite i nganasaniska och enets. Med undantag för tundranentsiska är de samojediska språken allvarligt utrotningshotade. Under 1900-talet har speciellt utnyttjandet av naturresurserna skapat problem i många områden. Det mest utrotningshotade språken, tundra- och skogsenets, talas numera bara av ca 100 personer i två byar.