Urvalet av nya studerande 2013

Konsthistoria

Konsthistoria är ett brett ämne som omfattar studiet av visuell kultur och bebyggd miljö som historiska och nutida fenomen. Traditionella forskningsområden är bildkonstens olika former, arkitektur, stadsrummet, konsthantverk och konstindustri. Konsthistoriker forskar också i konstinstitutioner, konstteorier, reklamens och mediernas bildspråk och kulturmiljövårdsfrågor. I och med att konstformerna och gränserna mellan dem hela tiden förändras ställs också forskningen inför ständigt nya utmaningar. Metoderna anpassas till förändringarna och konsten granskas bl.a. i ett historiskt, socialt, kulturellt, semiotiskt, feministiskt, narratologiskt och psykologiskt perspektiv - och utifrån kombinationer av de olika perspektiven.

I studierna betonas övningskurser, ett studiesätt som går ut på att både inhämta och producera kunskap. Exkursioner i Finland och utomlands är ett viktigt inslag i studierna. Närheten till huvudstadsregionens museer och kulturinstitutioner utnyttjas i undervisningen. Finlands konsthistoria från medeltiden till nutiden sedd i ett globalt perspektiv är ett centralt undervisningsområde.

Examen i konsthistoria ger förmåga att analysera och beskriva olika typer av visuellt material och att behandla frågor som gäller kulturarvet. Konsthistoriker har traditionellt funnit arbete inom museibranschen, byggnadsvården, kulturförvaltningen, information och kommunikation, olika typer av undervisning och vid universiteten. Arbetstillfällen finns också inom konstkritik, vid gallerier och inom olika konst- och konstnärsorganisationer. Konsthistoriker har också sysselsatt sig som företagare.

I kandidatexamen i humanistiska vetenskaper hör konsthistoria till studiehelheten Kulturarvsstudier. I grund- och ämnesstudierna (25 + 45 studiepoäng) ingår 25 studiepoäng i gemensamma studier inom studiehelheten Kulturarvstudier.

Examensfordringar för läsåret 2013-2014

Ämnets webbsidor