Helsingfors universitet - Ett europeiskt toppuniversitet

Renässans för solidariteten – i forskningen

Det spelar en central roll i den katolska kyrkans etik, men absolut också i vokabulären hos de vänstersinnade under 1960- och 70-talen som tog avstånd från religionen. De krävde i solidaritetens namn en ny ekonomisk ordning, som skulle lyfta upp utvecklingsländerna ur fattigdomen.

Också inom arbetarrörelsen och i östblocket har solidaritetsbegreppet tänjts i olika riktningar. 

”Solidariteten utgjorde en väsentlig del av sovjetretoriken, men å andra sidan döpte arbetarna som strejkade mot realsocialismen i 1980-talets Polen sin rörelse till Solidaritet”, påpekar forskaren Arto Laitinen vid Helsinki Collegium for Advanced Studies vid Helsingfors universitet.

”Det pågick en kulturkamp om begreppets användning”.

En skrämmande politisk term?

Trots solidaritetstermens politiska anstrykning, eller kanske just därför, har ämnet inte behandlats så mycket inom filosofin, säger Laitinen.

”Fastän det har skrivits filosofiska analyser som skulle fylla ett bibliotek om frihet och jämlikhet.”

Inom sociologin i slutet av 1800-talet var solidaritet emellertid den hetaste heta modetermen, bland annat tack vare klassikern på området, Émile Durkheim.

”I sitt öppningstal vid världsutställningen i Paris år 1900  sade till och med Frankrikes handelsminister Alexander Millerand att solidariteten går som en ledtråd genom vetenskap och framsteg. Solidariteten var på allas läppar.”

Under 2000-talet har den akademiska solidaritetsforskningen upplevt en renässans. Termen definieras både av sociologer och av filosofer. Universitetets forskarkollegium ordnar 12–13 februari ett seminarium, Problems of Social Solidarity, där en internationell samling forskare med olika teoribakgrund diskuterar hinder för solidariteten.

Försöksdjur för solidariteten

Ett av seminariets toppnamn är teoretikern på gränsytan mellan sociologi och socialpsykologi, Siegwart M. Lindenberg, som åtnjuter särskilt anseende för sina praktiska experiment.

Han har koncentrerat sig på att undersöka varför samma människor agerar själviskt i vissa situationer och solidariskt i andra. I ett av Lindenbergs berömda experiment stack det ut kuvert med sedlar ur en postlåda, och omgivningen kring lådan ömsom städades upp, ömsom skräpades ned.

Ju skräpigare omgivningen gjordes, desto mera sannolikt stals kuverten, lade forskarna märke till.

I sin kollegiumföreläsning kommer Lindenberg att fokusera på så kallad svag solidaritet, dvs. människors moralval i lösa gemenskaper. I dessa är avgörandena inte en följd av grupptrycket utan av individens egna val.

Globaliseringen förändrar relationerna

Laitinens eget seminarieanförande handlar om solidaritet och ömsesidigt erkännande: sociala relationer uppstår genom ömsesidig respekt, ofta i kommunikation ansikte mot ansikte. ”Teorin kan hjälpa människor att förstå problemen i mötet mellan en majoritetsbefolkning och etniska minoriteter. Det är svårt att identifiera sig med den andra om man har olika kroppsspråk.”

Dessutom presenteras de utmaningar som globaliseringen ställer på solidariteten. Enligt samhällsfilosoferna Carol Gould och Hauke Brunkhorst ställs gemenskapskänslorna på prov när ekonomin och religionen har slunkit ur nationalstaternas grepp, och det inte finns några globala institutioner för demokrati och social rättvisa.

 

Text: Antti Kivimäki
Foto: Lehtikuva
Översättning: Eva Wahlström

 

www.helsinki.fi/webbredaktion

Vetenskapnyhets arkiv >>