Helsingfors universitet - Ett europeiskt toppuniversitet

Retorik och invandring

Invandring som ord är en sinnrik konstruktion av det svenska språket, tillsammans med sin partner utvandring. Att vandra in, eller att vandra ut. Att vara en invandrare, eller att vara en utvandrare. I gammalt svensk språk finns det också säregna betydelser för termen vandrare i sig, och vissa av dem lever kvar i dagens språk. Det är klart att det idag är väldigt sällan som någon faktiskt vandrar över gränsen och därmed blir en invandrare, även om det tidvis sker – också i Finland.

På svenska går det inte att vara invandrad. Du förblir en aktiv invandrare, hur mycket du än håller dig inom Finlands gränser och hur mycket du, som vandrare, än trampar på Helsingfors gator. Inte ens den dag du får ditt finska medborgarskap blir du språkligt mindre invandrare.

Per juridisk definition förflyttas du senast vid detta skede från gruppen ”andra” till gruppen ”oss”, men i det dagliga språket finns det ingen definitiv bortre gräns för när din status ändras från invandrare till invandrad till icke-invandrare. Och vad är en icke-invandrad? En inflyttad finländare? En invandrad finländare? Eller helt enkelt en finne eller finlandssvensk?   

Ett retoriskt fenomen i debatten kring invandring är användningen av naturmetaforer, ofta sammanhängande med vatten. Man talar och skriver om de floder av invandrare som sköljer över Europa och om vågor av asylsökande barn som når Europeiska flygfält. Ankarbarn skeppas till Europa, för att bana väg för familjer som följer i deras spår till de nya hemländerna.  
Å ena sidan finns det ett intrikat, och mycket, mycket tragiskt, samband mellan vattenmetaforen och de bilder på drunknade asylsökande i Medelhavet eller utanför Afrikas västkust som vi alla sett.

Lämpligheten av att tala om ankarbarn eller floder av invandrare ifrågasätts automatiskt när man lägger ord till bild i dessa fall. Å andra sidan är det klart att en flod eller våg, för att inte tala om ett ankare, är betydligt lättare att handskas med än en grupp av människor eller ett enskilt barn, som ju har tankar och känslor.

Svenskan har också, som så många andra språk, identifierat den illegala invandraren. Med en illegal invandrare avser man en människa som tagit sig över gränsen till ett annat land i strid med de regler om gränsövergång och inresa som finns. Det är inte helt lätt att avgöra om en invandrare språkligt sett är illegal eller inte, och i vissa fall krävs det en lång räcka undersökningar och domstolsavgöranden för att komma till en slutsats om saken. Även om gränsövergången i sig var illegal kan det nämligen visa sig att goda skäl fanns för detta, och att man i lagens namn skall tolka det otillåtna som tillåtet.

 Men var finns den illegala invandrarens motsvarigheter? Om jag kör bil i strid med de regler om framförande av fordon som finns, är jag då en illegal bilförare? Eller om jag fifflar med skatterna för mitt företag, är jag då en illegal skattebetalare eller illegal företagare?

Skribenten är doktorand i rättsvetenskap vid spetsforskningsenheten Foundations of European Law and Polity vid Helsingfors universitets juridiska fakultet. Hon kommer under 2010 att försvara sin doktorsavhandling med rubriken Evidence in European asylum procedures vid Helsingfors universitet.

 

Text: Ida Staffans


www.helsinki.fi/webbredaktion »»
Vetenskapnyhets arkiv »»