Helsingfors universitet - Ett europeiskt toppuniversitet

Veckans vetenskapsnyhet

Ozonskiktet omger jorden i luftens stratosfär på ca 20 kilometers höjd. Det erbjuder ett skydd mot för mycket ultraviolett strålning från solen som är förutsättningen för liv på vår planet Tellus.

Detta skyddande skikt har emellertid uttunnats oroväckande mycket som ett resultat av mänsklighetens förorenande livsstil.

I sin doktorsavhandling i meteorologi fördjupade sig filosofie magister Juhani Damski i ozonuttunningsfenomenen inom polarområdena, deras närhistoria och framtida utveckling.

– Under de senaste decennierna har man på Antarktis observerat årliga ozonuttunningsperioder, som sträcker sig från oktober till november och under vilka ozonets helhetsandel kan sjunka med över 90 procent, säger Damski.

Även inom de arktiska områdena på norra sidan av klotet har man observerat uttunningsperioder som infaller under vintern och våren. Dessa har ändå inte varit lika starka som på Antarktis.

Att uttunningsfenomenen sker just inom polarområdena är enligt Damski en följd av det kalla klimatet inom dessa områden.

– I ett kallt klimat uppstår fler pärlemormoln. De möjliggör den ozonuttunningskemi som beror på klorföreningar, förklarar Damski.

Skillnaderna mellan polarområdena beror på att ozonskiktet på Antarktis är kallare än inom det norra polarområdet.

För att utreda ozonuttunningens utveckling i framtiden utförde Damski i sin forskning en datasimulering, som återspeglade luftens ozonsituation från år 1980 till år 2019.

– I dag syns inga tydliga tecken på att ozonskiktet skulle hämta sig. Enligt modell­resultat fortsätter ozonuttunningsperioderna som förut åtminstone under de följande 15 åren, konstaterar Damski.

Enligt Damski kan man under de närmaste åren uppleva enstaka år då uttunningen är starkare än normalt inom det norra polarområdet.

Text: Simo Salmela
Foto: Digital Photo DTP Oy
www.helsinki.fi/webbredaktion

Översättning: Valtasana Oy