Helsingin kaupunginkirjasto - Sanojen aika
Viikon 49 kirjailija: Ann-Luise Bertell
Sanojen ajan viikon kirjailijana on tällä kertaa Ann-Luise Bertell. Esittely on ruotsinkielinen.
Igen en av dessa duktiga österbottningar! Annat kan man inte säga om
författaren, skådespelaren, regissören och småbarnsmamman Ann-Luise
Bertell (f.1971). Hennes konstnärliga register omfattar allt från den
kritikerrosade rollen som Dollar-Hanna i pjäsen Colorado Avenue på Wasa
Teater och jobbet som regissör och pjäsförfattare till utgivningen av tre
prosaböcker.
Ann-Luise är skådespelare till yrket men vid sidan av skådespelandet har
skrivandet alltid varit viktigt. Deltagandet i Svenska folkskolans vänners Arvid
Mörne-tävling blev språngbrädan till en litterär karriär. Såsom också för Robin
Valtiala, Sanna Tahvanainen, Thomas Brunell och Catharina Gripenberg, för att
nämna några exempel. År 1996 tilldelades Bertell andra priset i tävlingen och
följande år debuterade hon med diktsamlingen Rus av Gul (1997). Efter
det har hon publicerat diktsamlingen Hur jag blev en fluga (2002) och
novellsamlingen Tro, hopp och pizza (2006).
Till Bertells skriftliga produktion hör också teaterpjäser för såväl vuxna
som barn, vilka jag däremot inte behandlar här.
Mottagandet av Ann-Luis (som på den tiden hette Ann-Louise Gammelgård)
diktsamling var till största delen positiv. Dikterna beskrevs som absurda,
surrealistiska, skrivna på ett språk som upplevdes nydanande och fräscht. Men
det fanns också recensenter som fann dikterna svårlästa, såsom Arne Toftegaard
Pedersen i HBL (19.11.97): ”det är inte alldeles lätt att komma underfund med
hur man skall läsa boken” och Kalevi Grankvist i Vasabladet fick läsa dikterna
flera gånger för att hitta en nyckel.
Bertells andra bok Hur jag blev en fluga (2002) är dikter i ett lite
annat format, prosadikter. Bertell fortsätter här sitt språkliga experiment. Ser
vi närmare på dikterna så ser vi att de alla är skrivna i en enda mening med
endast kommatecken som skiljetecken – och det fungerar. Dikterna handlar om
kärlek och om helt vardagliga iakttagelser av människor, natur och flugor.
Titeln Hur jag blev en fluga hänvisar till en utveckling. Bertell blandar
ihop (medvetet?) en fluga och en fjärils utveckling och diktsamlingen är indelad
i tre avsnitt: en larv kröp just förbi här, puppliv och med
fotsulorna mot taket ser man mera.
Själv tycker jag att Tro, hopp och pizza är en väldigt befriande bok att
läsa. I någon intervju läser jag att Ann-Luise drömmer om att skriva en roman.
Det hoppas jag verkligen att hon gör!
Presentationnen fortsätter i Ord i tidens sidor.
Linkit:
Teksti: Ylva Uotila
Kuva: Carin Storthors
